Prinsen som blev kung

Uppväxt i Berlins ghetto och hatad i sitt eget land. Kevin-Prince Boatengs väg till toppen har inte varit en dans på rosor. Vi reste ner till Milano för att som enda svenska media få träffa ”The Ghetto Kid” som nu, några år senare har tagit fotbollsvärlden med storm. ”Hade det inte varit för fotbollen så hade jag blivit kriminell” säger han.

Klockan har precis slagit tolv och solens strålar lyser genom träden. Doften av kaffe slår oss i ansiktet när vi stiger in på Milans träningsanläggning Milanello där vi om tio minuter ska inta pressrummet för att få en pratstund med Kevin-Prince Boateng. I entrén möter vi Clarence Seedorf, eller professorn som han kallas inom laget och han välkomnar oss med ett glatt leende. Då vi går genom korridorerna på Milanello möter vi storstjärna efter storstjärna. Pato, Thiago Silva, Robinho och världsmästaren från 2006 Gennaro Gattuso passerar alla förbi oss och hälsar med ett försiktigt ”buongiorno”, som betyder god dag på italienska.

Milans presschef Giuseppe Sapienza ber oss följa med och när vi kommer runt hörnet skymtar vi en kille med en stil som är väldigt lik rapparen Jay-Z’s. Det strålar av självförtroende om honom. Vi skakar hand och slår oss därefter ned i de rödsvarta fåtöljerna.

Milan har precis slagit ett svagt Arsenal med 4-0 i Champions Leagues första åttondelsfinal och stämningen i truppen och på anläggningen är väldigt god. Entusiasmen sprudlar och man märker på alla man träffar att självförtroendet just nu är på topp. Den som inledde målskyttet i matchen var ingen mindre än, just det, Kevin-Prince Boateng med ännu ett spektakulärt mål, som Milan supportrarna denna säsong har varit bortskämda med att få se ofta. För det är som sagt inte första gången som han bjuder på delikatesser.

Den 23 oktober 2011 mötte Milan Lecce på bortaplan. När klockan stod på 45 minuter låg Milan under med 3-0 efter att i princip ha blivit utspelade av tabelljumbon Lecce. Boateng hade startat matchen på bänken som en säkerhetsåtgärd då han tidigare varit skadad, men nu fanns det ingenting att spara på. Tränare Allegri valde att agera direkt. Robinho och Ambrosini utgick och in kom Boateng och Aquilani. Det skulle visa sig vara ett lyckat beslut. Andra halvlek var bara fyra minuter gammal när Boateng med ett stenhårt vristskott borrade upp bollen i det högra krysset. Milan hade reducerat till 3-1. Målet gav energi till laget och bara fem minuter senare kom 3-2 målet, återigen signerat Boateng. I den 63 minuten fick han fullborda sitt hattrick, tre mål på mindre än 14 minuter och Milan var tillbaka i matchen. När colombianen Mario Yepes sedan nickade in 3-4 sju minuter från slutet innebar de avslutningen på en fantastisk vändning och Milan kunde åka hem till Milano med tre poäng i bagaget.

Han berättar själv om hur han minns den där eftermiddagen i Lecce.

-Jag var väldigt glad att jag kunde komma in och hjälpa laget till seger. Det var många av våra fans på plats för att se matchen den dagen och deras närvaro stärkte oss, det är som en tolfte spelare. Varje poäng i ligan är viktig och att vi kunde åka hem från Via Del mare stadion med tre poäng var starkt med tanke på hur den första halvleken såg ut. Målen jag gjorde den dagen vill jag tillägna min treåriga son Jermain.

Just hans son är något han älskar över allt annat, och han är tydlig med att han inte vill att Jermain ska uppleva samma grejer som hans far har gjort. Vi kommer därför av oss lite och lämnar fotbollssnacket ett tag för att komma in på mer personliga grejer.

Hans far, Prince Boateng, kom till Berlin från Ghana för trettio år sen. Han spelade som back i förortslaget Reinickendorfer Füchse, och förälskade sig i Christine, en ung tjej från Tyskland. Prince och Christine fick då tillsammans sonen Kevin-Prince, och när han bara var ett år gammal så lämnade hans far familjen och flyttade till en annan del av Berlin, där han tillsammans med sin nya fru fick sonen Jérôme Boateng, Kevins halvbror som idag spelar för Bayern Münchens A-lag .

Kevin bodde hos sin mor i lägenhet där det varje kväll var osäkert om det skulle finnas mat på bordet eller inte.

– Där jag växte upp blir man antingen gangster, langare eller fotbollsspelare, berättar han. Det fanns våld och droger överallt. Några av mina kompisar valde fel väg och sitter idag i fängelse, mer vill jag inte säga då det är extrema grejer. Resten av oss spelade fotboll på gatan varje dag. Vi pressade och pushade varandra för att bli bättre, och så är det fortfarande. Vi representerar den nya sortens spelare, från gatan. Min bakgrund ger mig större motivation att lyckas än andra. Jag gör allt för att inte förlora.

För det var inte bara Kevin från det gamla kompisgänget som lyckades inom fotbollen. Turkgrabben Zafer Yelen blev proffs i Trabzonspor, Ashkan Dejagah från Iran spelar i Wolfsburg, tunisiern Änis Ben-Hatira är proffs i Hamburg och hans halvbror, Jérôme skrev som sagt på för Bayern Munchen nyligen.

-När man tänker på vad vi har varit med om så känner jag mig otroligt glad att alla har lyckats så bra här i livet. Jag håller regelbundet kontakt med killarna, vi brukar talas vid minst en gång i veckan, dem är som bröder för mig, säger Kevin.

Dörren öppnas till rummet och in stormar Fillipo ”SuperPippo” Inzaghi, lagets äldsta spelare och en legendar i klubben. Han säger ett par väl valda ord på italienska, flinar och några sekunder senare är han försvunnen. Vi brister båda ut i skratt och de tar ett tag att komma tillbaks till allvaret igen.

Jag drar upp situationen som gjorde honom hatad i sitt eget land. Även om Kevin inte är allt för förtjust i att prata om det som hände, så ger han sitt godkännande.

Den 15 maj förra året skulle hans Portsmouth ta sig an Chelsea i FA-Cup finalen. Chelsea-stjärnan Michael Ballack var inte på det bästa humöret i den första halvleken och gav Boateng en örfil. Kevins svar på den örfilen blir en våldsam tackling. Med dobbarna före satsar han stenhårt och träffar Ballacks högra fot.

Inför VM 2010 hade han valt att byta Tysklands landslag mot Ghanas. Nu hade han skadat Tysklands lagkapten.

– Jag kom in sent och alldeles för hårt i tacklingen. Det såg dumt ut. Jag bad om ursäkt till honom ute på planen, tre gånger om. Det var inte meningen att han skulle skada sig, säger han. Ballack ville dock inte ta emot min ursäkt. Det som hände på Wembley är ett av det absolut värsta ögonblicken i mitt liv, allt blev så fel, säger han med en allvarlig ton i rösten.

Sedan jag kom till Milan har jag kunnat släppa det och gå vidare, jag kan inte göra något åt det förflutna. Här är jag lycklig.

Och utifrån vad han har presterat sedan han kom till klubben så är nog Milan fansen väldigt lyckliga de med. Med sin kämparglöd och sina 8 mål har han skjutit sig rakt in i Milan fansens hjärtan.

För sex år sedan så spelade Kevin-Prince i Hertha Berlins reservlag i tyska andradivisionen och var prisad som den mest lovande U-19 spelaren i Tyskland. Inför säsongen 2010/2011 skrev han på för Milan. Ingen i Italien visste vem den nya killen var. Idag vet varenda fotbollsintresserad person vem han är. I Milans stjärnfyllda trupp är han en av de allra viktigast spelarna, om inte den viktigaste och blev även utnämnd till Serie As bästa mittfältare säsongen 2010/2011. En fascinerande saga som ännu inte har nått sitt slut.

Kevin-Prince Boateng är prinsen som blev kung.

Gästinlägg av: Patrik Meleri
Ett arbete jag gjort i skolan till er, som gick ut på att skriva ett reportage om en person/plats. Milan fanatiker som man är så valde jag att skriva om Kevin-Prince Boateng. Det ska alltså kännas i texten som att jag har varit där och intervjuat honom på riktigt.