I Sverige hör vi om denna man dagligen. Jag hör jättemånga säga att man överdriver om Zlatan, jag hör folk säga att Aftonbladet skriver om honom lite för mycket. Jag håller med om det, man velar över Zlatan hela tiden här i Sverige. Zlatan där, zlatan där. Zlatan gjorde så. Zlatan zlatan zlatan. Hahah, jag hörde t.o.m någon säga zlatanbladet. Det är bara kul. Men det jag nu försöker få fram är just att, om det är någon som förtjänar detta surrande så är det just Zlatan Ibrahimovic.
Han har begett sig från klubb till klubb, ja han är inte särskilt lojal mot en viss klubb, men det är inte ett krav i fotbollen. Zlatan har begett sig ifrån klubb till klubb och varit kung vart han än varit. Malmö, Ajax, Juventus, Inter, Barca, Milan. Han var kung överallt. Många påpekar att Zlatan inte varit kung i barca, det tycker jag är rakt av skitsnack. Man fann Zlatan som ett stort hot. Just därför bänkades han i Barca. Allting gick så bra, så perfekt, han blev kung där, och det tålde varken Messi eller Pep. Läraren och skolpojken hade ett band som inte fick brytas av en badboy som är mycket bättre än självaste Messi. Det fick bara inte hända. Då löste man det genom att bänka Zlatan. Man helt ärligt kastade bort ett dunderköp, han fick bänkas, och när han vill kom in på plan ifrån bänken visade han vem det är som förtjänade bänk, och vem det är som förtjänade speltid. Sedan lämnade Zlatan för att bege sig till den absolut finaste, bästa, elegantaste klubben. Vår älskade Associazione Calcio Milan. Jag minns matchen emot Lecce, premiären 4-0. Han presenterades som en kung i halvtid. Och det var han väl förtjänt. Den säsongen gjorde han visserligen bara 14 mål i ligan. Men herregud, som han spelade. Han var viktig varenda match, gjorde viktiga mål, spelade för laget. Och Zlatan lärde sig i Milan att här funkar inte den individuella självgoda Zlatan. Här spelar jag för laget. Och det gjorde vår Zlatan, han började spela för laget, och plötsligt blev han mycket bättre. Han ledde laget tillsammans med Thiago Silva och Abbiati till en Scudetto. Och säsongen efter, nu är den inte färdigspelad i ligan, men han har ett innehav av 23 mål i BARA LIGAN. Han har stora möjligheter till att vinna skytteligan i Serie A.
Då skulle man kunna tänka sig att denna Zlatan spelat egoistiskt och bara försökt skjuta mål. Tvärtom. Han är en lagspelare nu mer än någonsin, och spelar fram andra lagkamrater lika mycket som han gör mål. Tro nu inte att jag hypar upp Zlatan och säger att Zlatan gör Milan och att vi inte är någonting utan honom. Det är rent av skitsnack. Alla i Milan har sin livsviktiga roll, Thiagone, Abbiati, Zlatan, Generalen Van Bommel. Listan kan göras lång. Det jag alltså vill få fram med denna text är hur ett barn som landet gett upp, kan utvecklas till en av världens bästa. Med bara en sak i hjärtat: Hopp. Hopp om att faktiskt bli någonting, och jisses Zlatan blev verkligen någonting.
Zlatan har tagit mitt hjärta med storm, säkert alla andra Milanisti hjärtan där ute också. Och en sak är säker, Zlatan är låååångt, lååååångt ifrån färdig.
Och jo förresten, Zlatan kanske inte har den vackraste näsan. Men Zlatan har i alla fall näsa för mål.
Gästinlägg 1 av 5: Denniz Prince Boateng
Tyck till, skriv och kommentera gärna Deninizs inlägg som jobbar på att bli Skribent för MilanSverige.se…
Kommentarer är stängda.