Vilken otrolig kväll! Lika otrolig som Boatengs och Milans matchöppning. Jag förstår inte varför det inte stod 2-0 efter 5 minuter. Det var länge sen jag såg den viljan och aggressiviteten. Men det finns ju ett enkelt svar på det egentligen och det är att vi har haft viktigaste spelarna borta. Hela laget lyckades göra det på bästa sätt första 5-10. I 8e minuten spelade Boateng snyggt till sin landslags kollega Muntari som kunde skjuta in 1-0 med högern. Sedan började vi med tiden tappa boll och göra små misstag, väldigt lite fungerade. Inte minst för Zlatan som inte alls var med idag. Jag blev stressad varje gång Atalanta anföll, de kändes farliga. Ännu tråkigare var det eftersom Juventus hade gjort 1-0 på Lecce tidigt i deras match.
Andra halvlek såg inte så annorlunda ut. Hela milan, främst Zlatan och Muntari tappade mycket boll. Ingenting kändes säkert och man var uttråkad och osäker. Sedan hände det saker. San Siro jublade 1-2 gånger och varje gång fick jag hopp om att Juvetus ska ha släppt in mål och att Al-jazeera Sport är efter, men nej. Det var bara jubel för att Parma hade först kvitterat mot Inter och sedan vänt mot dem. Jag var förbered på att Milan skulle släppa in mål och Juventus skulle plocka en 3-poängare. Jag hade delat min tv på 2 delar där för att se både Milan och Juventus match. När jag minst anade och när det var som ofarligast så klantar Buffon till det. Muriel snor bollen från honom och rullar in 1-1. JAAAAAAAAAAAAA skrek jag i några sekunder, men lugnade snabbt ner mig för att vänta tills matchen var helt slut.
När domaren blåste av Juventus-Lecee 1-1, flög jag upp från soffan. När Robinho någon minut senare gjorde 2-0 höll jag på hoppa ner från mitt fönster. SÅ OTROLIGT VIKTIGT, så otroligt skönt. Samtidigt så otroligt jobbigt för våra hjärtan, nu hoppas vi och drömmer mer än någonsin! Som Allegri sa: “Vi koncentrerar oss på att vinna och pressar Juventus”… FORZA MILAN!
Milan-Atalanta 2-0
Juventus-Lecce 1-1
Kommentarer är stängda.