Här är ett urdrag ur Oktober månads Forza Milan! Denna månad är det lagkaptenen Massimo Ambrosini som blir intervjuad!
Ambrosini, Milan har haft svajiga säsonger i din karriär. Både bra och dåliga helt enkelt. Har det funnits någon gång du faktiskt funderat eller velat lämna? För något mer ”stabilt” lag möjligtvis?
-Ärligt talat nej. Sedan första dagen jag skrev på för den här klubben visste jag att vägen skulle vara lång och stundtals vara osäker. Men jag är övertygad om att jag gjorde rätt val, eftersom jag lyssnade på både vad mitt huvud och hjärta föreslog. Båda huvudet och hjärtat sade Milan. Jag förväntade mig självklart inte en säsongsinledning som denna. Men jag vet att Milan kan ta itu med problemen och åtgärda dem.
Ni är inte lika uppskattade som innan..vilket resulterar i att det framgår vissa luckor i läktaren. Vad har du att säga om det?
-Först och främst måste vi urskilja den betalande allmänheten. Den folkgrupp som kommer enstaka gånger och kollar på Milan någon gång. Sedan finns det de med säsongkort och t.ex kurvan. De kommer precis varje match. Vilket är otroligt viktigt för oss i laget. Vi känner verkligen deras stöd.
Vad skulle du vilja bli efter detta?
-Jag har fått ett förslag att träna unga. Men jag håller alla dörrar öppna. Jag är inte riktigt säker än, vi får se helt enkelt. Men en sak är säker; Jag stannar i denna miljö i alla fall. I Milan alltså.
Milan är också väldigt unikt och speciellt på ett sätt. Man hör mycket om att det är mer än bara ett lag. Det är en stor familj.
-Ja det stämmer. I Milan är vi en lycklig grupp som alla känner tillhörighet till varandra. Oavsett om man är med i startelvan eller reserv. Milan har också en struktur som skiljer sig ifrån alla andra: I vissa klubbar är det komma och gå. Men i Milan vill man bara stanna. Det bara är så. De flesta spelarna som anlänt hit vill stanna här. Ibrahimovic och Thiago Silva lämnade visserligen nyligen men båda har berömt Milan kraftigt. Och även båda har sagt att de vill återvända en dag. Min käre lagkamrat Robinho sade här om dagen att han skulle vilja stanna här i tio år till om det var upp till honom. Han känner sig som en kung här, det var hans ord. Ja… Jag skulle inte kunna säga det bättre själv Robson!
Kommentarer är stängda.