Pato blev aldrig den spelaren vi drömde om i Milan, men han lämnade ett stort hål bakom sig och kommer alltid att vara en sann mästare i mångas ögon. Ankan som debuterade för fem år sedan i Milantröjan är nu officiellt klar för brasilianska Corinthians.
Jag minns den där matchen mot Napoli som om det vore idag. In kom han med sina orangea skor och röd om kinderna som när man börjar första klass. Förhoppningarna var skyhöga och Pato kändes som den riktiga framtidspelaren som skulle ta Milan till nya höjder. Jag skrek som ett litet barn när han gjorde sitt första mål i Milantröjan. Jag såg en bild framför mig när han stod på San Siros gräsmatta med guldbollen och får stående ovationer från publiken.
Fram och tillbaka, veckor av spekulationer, miljoner uttalanden så är Alexandre “Il Papero” Pato klar för brasilianska Corinthians. Alexandre kommer att bära nummer sju, numret han gjorde succé med i Milantröjan.
Bilder från Patos presentation finns på: http://www.corinthians.com.br/ , Corinthians officiella hemsida.
Det svider extra mycket inom mig eftersom Pato var min nya idol i Milantröjan. Jag har tjatat i alla år att han kommer bli världens bästa fotbollsspelare i den rödsvarta tröjan. Jag såg ett Milanhjärta inom honom som grät varje gång han gjorde mål för Milan. Handen på hjärtat firade Pato nästan alla sina mål i Milan och för varje mål han gjorde värmde han mitt hjärta mer och mer. Jag såg en spelare som ville lyckas och bära Milan på sina axlar. Han hade alla möjliga mästare omkring sig som hjälpte och stötte honom i svåra situationer och jag hoppades att han en dag skulle bli som dem.
Vad F** hände egentligen?
Pato spåddes att få en lysande framtid. Han kallades för nya Ronaldo, nya Shevhcenko och vad han nu kallades för. Han hade en snabbhet och teknik som få i Italien hade i den unga åldern. Klinisk framför mål och allt var redan klart, han skulle bli Milans nya kung. En spelare som dessutom spelade bredvid sina två idoler Kaká och Ronaldo. Hur mycket lärde inte de honom?
I början var han sonen i Milan som gick runt och lärde sig massa saker från alla mästare i laget. Första säsongen landade han på nio mål och säsongen efter gjorde han hela 18 mål i alla turneringar. Hela Europa snackade om den unge ankan från Brasilien och året efter slutade han på 14 mål. Scudettoåret delade han den interna skytteligan med Robinho och Ibra på 14 mål och blev en av nyckelspelarna på riktigt.
MEN, så kom skadorna. Hans vänstra baklår gav sig aldrig. Det förbannade låret tog en så talangfull spelare ifrån oss. En sprintlöpning och låret gick sönder, en kanon fint och låret gick sönder, en dålig uppvärmning och låret gick sönder. Allt Pato gjorde på en gräsmatta skadade hans lår kändes det som. Till sist såg han ut som att han knappt vågade springa och bara gick runt omkring på planen livrädd att han skulle ligga på båren snart igen.
Men varför kom skadorna hela tiden? Det finns olika teorier om varför han var så skadedrabbad. Att han var för explosiv, att han var för rädd för att göra en maxlöpning, fel löpsteg, för hårt tränad i ung ålder osv. Jag tror att anledningen är att han hade för mycket press från början att prestera på topp och gick sönder helt enkelt. Vi alla är mänskliga och vi alla tål inte hur mycket som helst. Carlo Ancelotti sade att Pato skulle göra 30 mål sitt första halvår i Milan… Jag tror att han tränade för hårt och inte lät musklerna byggas i rätt ordning och tid. Han hade för höga förväntningar på sig själv och gick enkelt sönder efter varje maxlöpning.
Tänk om läkarteamet på Milanello hade tagit hand om denne Pato? Då kanske jag idag istället hade skrivit en krönika om hur bra Pato är och inte en krönika om att han lämnar. Hur som helst så har alla olika åsikter om varför Pato skadades gång på gång och aldrig höll en hel säsong. Det vi alla idag vet är att Pato inte kommer att bära Milans tröja på väldigt länge…
Jag minns Patos två mål borta i Madrid. Jag minns hur bra Pato var mot Fiorentina varje gång vi mötte dem. Jag minns hur bra Pato var mot Inter för två säsongen sedan. Jag minns Patos galna sekunder borta mot Barcelona. Jag minns Patos fula danser på San Siro. Jag minns hur Pato spred glädje i laget och jag minns Patos sista dagar i Milan.
Med gråten i halsen säger jag lycka till med allting Alexandre “Il Papero” Pato. Jag hoppas du en dag blir världens bästa fotbollsspelare och en vacker dag återvänder till den rödsvarta tröjan som du hör hemma i.
Det blev sammanlagt 150 matcher och 63 mål i Milantröjan. Två stora titlar som var ligavinsten 2011 och supercupen 2011.
Kommentarer är stängda.