Spelare kommer och går, men legender består. Just legender är något det finns gott om i Milans historia. Legender och stora namn från förr som Gunnar Nordahl, Franco Baresi, Mauro Tasotti och Marco Van Basten för att bara nämna några. Och låt oss inte glömma veteranerna Paolo Maldini och Massimo Ambrosini som representerade klubbmärket i 25 respektive 18 år.
Vi har även de legenderna som i samlad trupp lämnade rossoneri under år 2012. Inzaghi, Nesta, Gattuso och Seedorf. Tillsammans med de stora namnen Zlatan och Thiago Silva som båda såldes till PSG under sommarmercaton lämnade de stora hål efter sig i dagens Milan.
Det fina med att bli legendarisk i ett fotbollsland som Italien är att italienare aldrig glömmer, som AC Milan skrev på twitter häromdagen när Sheva fyllde år “Le leggende rimangono sempre nei cuori dei rossoneri” Vilket betyder ungefär att legender stannar i rödsvarta hjärtan föralltid. Trots att det är fantastiskt vackert, så finns det även en baksida med att legender aldrig blir bortglömda. Och det är just det.
När legenderna och de stora namnen lämnar så är det få som har tilltro till de nya namnen och möjliga blivande legenderna. År 2012 tappade vi som sagt många spelare, och ersatte med namn som Nigel De Jong, Riccardo Montolivo, Cristian Zapata, Kevin Constant, Giampaolo Pazzini och M’baye Niang. Dessa spelare är med och representerar vårt Milan i dagsläget, ett Milan som fler och fler tvivlar på.
Det är inte samma Milan som förr, det är inte ett självklart vinnande Milan. Det är inte ett formstarkt Milan och det är inte heller ett Milan som är starka defensivt. Jag menar, det går inte ens att jämföra backlinjen Tassotti, Costacurta, Baresi och Maldini med Abate, Zapata, Mexes och Constant. Och varför vi nu senast valde att förstärka anfallet med en spelare som Matri istället för att kamma hem en riktigt bra mittback är en gåta.
Att säga att jag själv inte tvivlar ibland eller mår dåligt över att jämföra Milan då och nu vore att ljuga, klart jag gör det. Redan från början tvivlade jag på köpet av Matri, och än har han inte lyckats övertyga mig. Jag tycker oftast att Zapata är helt värdelös på sin position i mittlåset och Constants fantastiskt dåliga bollkontroll förvånar mig gång på gång.
I somras tappade vi återigen ett stort namn. Boateng, vår alldeles egna prins lämnade Italien för att återvända hem till Tyskland och många rödsvarta tårar fälldes runtom i världen. Men det är så här fotbollen fungerar, spelare kommer och går. Och på tal om att återvända hem, Kaká. Den förlorade sonen hittade hem igen och fick ett välkomnande som ingen annan. Som sagt, legender består…
Låt oss bara hoppas på att vi supportrar får det vi önskar oss allra mest när mercaton öppnar igen den 3 Januari 2014, en riktigt bra mittback. Det är vi värda.
Nu fokuserar vi dock på matcherna vi har framför oss fram till dess. Vem vet, Matri kanske stänker in tre mål mot Ajax ikväll, Zapata kanske lyckas stoppa de holländska anfallarna och i någon match framöver kanske Constant gör det så bra att han får utmärkelsen man of the match? Jag vill tro att ingenting är omöjligt.
Avanti Milan!