KRÖNIKA: Vad är det som händer?

Med tanke på mitt vackra och underbara Milans form på senaste så kan jag inte hjälpa att sitta och spekulera kring allt som har med klubben att göra när man får så obefintligt dåliga resultat med sig. Vad är problemet? Är det någon specifik persons fel eller är det hela klubben som styrs fel? Är spelarna omotiverade eller bara trötta? Vad håller MilanLab(läkarstaben) på med? Vad gör Balotelli? Efter några veckors tänkande har jag kommit fram till några hypoteser som jag känner verkar gedigna.

Berlusconi. När man som en vanlig människa kommer till jobbet och inte känner att chefen är speciellt motiverad för att jobba så kan man inte undgå att smittas av utav den negativa inställningen. Vad jag menar med det är att spelarna och ledarna möjligen känner av Berlusconis negativa och inspirationslösa engagemang i klubben. Nu pratar jag inte om vad han har eller inte har investerat i klubben pengavis, utan hans allmänna frånvaro i klubben. Det var väldigt längesedan han var på plats och såg en match och när han väl kommer så sitter han där med armarna korsade och ser ut som att han sitter på Folktandvården i väntan på att få sitt namn uppkallat. Istället för att vara veden som bygger upp eld av små glödbitar agerar han dunkar av vatten som sakta men säkert släcker ett deprimerat och omotiverat Milan.

Allegri. Il mister. Likt kolumnen ovan så känner spelarna och de andra ledarna samma tråkiga attityd från Allegri. Jag brukar ofta kalla Max för en trött, gammal och riskrädd gubbe. Anledningen till detta är att han i specifika situationer inte vågar ta risker för att förändra matchbilden. Efter matchen mot Udinese förra veckan, där Milan äntligen fick med sig ett bra resultat, läste jag en intervju med Barbara Berlusconi som sa att hennes far var väldigt glad över vinsten speciellt då han var den som inspirerade till den. Han var alltså den som sade att Milan mot Udinese skulle återgå till en 4-3-3 formation. Bra för Berlusconi. Men får inte Allegri betalt för att ta hand om just detta aspekt? När Zlatan och Thiago såldes så frågades Allegri om han klarade sig utan de två och kunde fixa billiga ersättare då man var tvungen att jämna ut skulderna. Allegri skall då ha svarat ja. Detta var tillfället då man värvade in Zapata m.fl. En blind man som aldrig hört något om fotboll är medveten om att Zapata, tyvärr, inte kan ersätta Thiago Silva. Så varför gör man så?

Balotelli. Varför älskar vi alla Balotelli? Jo, för att han, när han känner för det, är en magisk fotbollsspelare. Men Mario är som en påse Gott och blandat. Ett rent himmelrike tills man plockar up en lakrits bit och då är det bara surt och outhärdligt. För varje bra grej Mario gör så finns där 2 dåliga precis i tur. Milan är känd som en klubb med stolthet och ära och respekteras av många p.g.a detta och när en liten lillfis då kommer och skapar turbulens så förstår jag att hela ledningen och media reagerar. Italienska tidningar skrev igår att man var helt säkra på att Milan nu ville sälja Balotelli kommande sommar och det med all rätt. Tänk såhär: Man kan sälja Balotelli till exempelvis Chelsea för 400 miljoner kronor och kanske värva Luis Suarez för dem pengarna. Just vad gäller det med stolthet och ära så är Suarez kanske inte den perfekta ersättaren men han är en briljant fotbollsspelare som alltid presterar. Bort med Balotelli!

Galliani. När jag loggar in på Twitter och andra sociala medier ser jag ofta Milanistis skylla på Galliani. Varför? Han är den som håller Milan uppe  och trotsar alla medier och experter som säger att Milan alltid är en dålig värvning från att rasa ner. Han är mannen som plockade Zlatan för ynka 260 miljoner och Balotelli för något kring samma pris. Sen finns där andra övergångar som inte byggs upp i media som några “WOW”-värvningar men borde gjort det. “Milan köpte mig för en läsk och lite växel och se vad dem fick” sa Nocerino efter säsongen där han chockat hela världen. Jag kan nästan lova och svära på att Allegri inte ens visste hur man stavade till Nocerino innan han blev klar för Milan. Galliani kan sådant. Och visst vi har väntat väldigt länge, men nu fick vi äntligen hem Kaká för ett pris av 0,0 miljoner kronor. Milans VD eller bilförsäljare. Jag vet inte vad han är längre. Grande Dr.Galliani!

Taktiken. Den taktiska uppställningen har ändrats en gnutta från i fjor. Förra säsongen spelade man alltså 4-3-3 och nu har man återgått till en 4-3-1-2 version som jag misstänker att Allegri inte förstår exakt. Denna formation spelas av många lag, men främst av dem som har en bra trequartista(offensiv spelfördelare). Milan har för närvarande inte en tillräckligt bra trequartista för att klara av en 4-3-1-2 formation. Och då vet jag vad ni tänker. Kaká?. Nej, tyvärr så måste Ricky spela upp sig lite och komma tillbaka i form för att sedan helt och hållet kunna ta över trequartista platsen. Anledningen till att jag spänt väntar på Hondas ankomst är för att han enligt mina fotbollskunskaper skall passa alldeles perfekt i den positionen.

El Shaarawy. Många har frågat mig om hur och vad planerna ser ut/är med den lilla faraon. Jag tror att Milan har en plan där El Shaarawy ändå kommer att få en startplats, men mina vänner förvänta er inte en lika bra säsong som den föregående utav Stephan. Svaret är : 4-2-3-1. När Honda kommer så kan ni räkna med att han inte kommer att sitta en minut på bänken. Han är matchtränad och i form och kan vara en av Milans bästa spelare.

4-2-3-1:

Abbiati 

Abate – Rami – Mexes/Zapata – De Sciglio/Constant

De Jong – Montolivo

Kaká – Honda – El Shaarawy 

Balotelli/Matri

Hur vida detta kommer fungera bra eller inte är en tidsfråga. När jag blickar över denna uppställningen får jag en känsla av hopp. Jag tror detta kommer vara det Milan som äntligen kommer komma upp på rätt bana igen. Låt oss hoppas att saker och ting förändras till det bättre och att vi stolt kan gå med bröstet tryckt mot skyarna och en stort flin på våra ansikten när vi går förbi våra motståndare och rivaler.

Per sempre, Nel bene e nel male Forza Milan!