Frågorna avlöser varandra likt hur förlusterna avlöser varandra i det rödsvarta lägret. En typisk fråga från mina kompisar är hur jag kan vara så kolugn? Ja boys and girls, vad ska jag göra? Vad mer finns det att säga? Niente.
En normal dag för en student kan variera. Från mycket plugg till inget plugg alls. Tiden, den går av sig själv. Ibland går tiden fort, ibland går den sakta. En sak som kan liva upp vardagen, förutom att de nära och kära förblir nära och kära är AC Milan. Milan, för mig och fler människor där ute är en lyckokälla som inte gett någon lycka, på senare tid. Som att investera i något som visar sig vara sönder vid leveransen. Vi investerar med våra känslor som i sin tur tar form till andra känslor.
Det är lätthänt att man blir arg, frustrerad och låter de känslorna ta över när man är en hängiven supporter. Frågan är inte om det är okej, frågan är vad lönar det att spy ut galla på nätet? Vad bidrar det till? I ärlighetens namn så bidrar det till att fler blir arga, fler kommer in på samma tankar och fler blir upprörda. Eller har jag fel?
Nu när läget är som det är finns det inget mer att göra förutom att vänta på bättre tider. Efter regn kommer solsken. Jag längtar till den där dagen då laget i mitt hjärta motbevisar allt och alla igen. För det är jag säker på, det kommer att hända. Man brukar tala om att saker och ting sitter i väggarna. I milanellos väggar sitter mycket, det gäller bara att putsa fram juvelerna.
Man är väldigt snabb med att kritisera Allegri, jag tillhör den gruppen. Fastän att hans fotboll inte tilltalar mig är jag fortfarande mänsklig. Man ser att han lider, man kan se att han är under press. Vem satte honom i den situationen om inte presidenten och presidentens högra hand?
Snart är det CL igen. Många har redan gett upp hoppet om en bra match. Många tror sig i förväg veta resultatet baserat på gamla resultat. Precis som när Tyskland ledde över Sverige med 4-0… I fotboll kan allt hända. Jag vägrar tro något annat än att Milan kan rubba Barcelona. Kalla mig orealistisk eller en romantiker men jag vägrar att tro något annat. Jag tror på mitt lag, idag och för alltid och det borde vi alla göra.
På onsdag och framöver ska jag vara tyst, nästintill stum och vänta. Vänta tills dagen då Milan gör mig lycklig. Om jag börjar prata under matcherna nu kommer jag låta mina känslor ta över och jag kommer att framstå som en gnällig gubbe som ingen hälsar på längre. Tala är silver, tiga är guld. Guldet i mitt fall är vändningen som komma skall.
Tystnad – det fulländade uttrycket för förakt – George Bernard Shaw
Av: Abass Al-ali
Kommentarer är stängda.