För mig är kärlek och respekt två tredjedelar av Milan. Två stora och viktiga delar av Milan. För mig är en spelare som älskar sin klubb och respekterar färgerna viktigare än en stjärna som saknar dessa. Att ha en stjärna som har båda delarna är självklart en dröm, men det förblir en dröm många gånger.
Vilka kallas legender bland folk? De som har fina siffror och slår rekord men dem största anledningarna blir endå spelarens personlighet och lojalitet. Jag är Milanista, det är enkelt för mig att älska Maldini och kalla honom för legend men jag vet att väldigt många icke Milanisti där ute som gör samma som mig. Utanför vår egen planhalva så kan jag inte låta bli att tycka om Totti, Casillas, Gerard, Buffon och några andra. Jag tycker om dem främst för att de stod kvar hur det än gick under karriären. Inte minst och starkast bevis måste ändå vara Buffon och Del Piero, när Juventus flyttades ner och i stort sett alla tryckte ner dem så stannade de kvar och kämpade. De respekterade och de älskade sin klubb, idag är de stora vinnare.
Tillbaka till Milan och dess viktiga delar som jag började med. Milan har försvagats pga att bra spelare har lämnat och att ersättarna inte alls är på samma nivå. Det är viktigt för Milans ledning att börja förstå hur mycket de skadar Milan, dess historia och dess rykte. Det är dags att de slutar plocka spelare vars kontrakt går ut eller som är otestade medelmåttiga. Inte nog med det så måste ledningen sluta hämta in halvbra spelare gratis för att sedan ge dem en hög lön som skadar i längden och som även gör att Milan inte kan bli av med dem sedan! Hur mycket speltid har Nocerino och Zaccardo? Hur många gånger har ni hört eller läst att dem klagar? De har en fin lön och bara tackar och tar emot. Deras agenter går ut med “Han är lycklig här och vill stanna.” Det är klart att de vill stanna när ingen annan klubb i världen skulle ge dem den lönen.
Men det är inte det viktigaste. Det jag har saknat mest senast säsongerna är det jag tjatat om hela tiden, kärlek och respekt. Som Gattuso berättade det “Förr kom vi till träningen långt innan och lämnade träningen långt efter då vi tränade upp våra svagheter utan tränarens närvaro, för att bli bättre. Bli bättre för oss själva och för att hjälpa laget till framgång. Idag kommer spelare när träningen börjar eller redan har börjat och de lämnar så fort tränaren avslutar träningen.”
Boban var rak på sak och kritiserade Milan och främst Balotelli: “Hade Mario spelat på Maldinis tid så hade hans jobb varit att bära vissa spelares väskor.” Sedan kritiserade han också sättet Milan styrs på och vilka spelare som Milan siktar på. Han kritiserade själva sättet Milan styrs på. Sist men inte minst sa han “Jag kan inte förstå att Maldini inte är en del av klubben.”
Jag har läst och hört många liknande intervjuer av de äldre i Milan. Det funkar inte att endast ha unga spelare. Jag ångrar att jag önskade det en gång i tiden, för det gjorde jag. Jag var trött på att folk kallade Milan för “gamlingarna”. Dock ångrar jag inte att vi tog steget, utan jag ångrar bara att det blev så hastigt och att der var under dåliga ledare det hände. De Sciglio, El Shaarawy och Kaka är dem enda idag som jag ser kämpa. Det måste bli fler, man måste lära de flesta vad Milan innebär. Man måste ta Balotelli i örat, förklara för honom att vi varken är Inter eller City. Ingen är större än Milan, ingen!
Nu har jag förhoppningsvis tjatat färdigt och ska komma till poängen. Efter alla dåliga beslut och riktningar nedåt så var det ett steg upp när Kaka kom hem, hur bra spelare han är lämnar jag till er. För mig så är det viktigaste med Kakas återkomst att han vet en hel del om kärlek och respekt. Nu har man hämtat in även Rami och Honda, Rami ska jag inte bedöma än men däremot Honda. Honda för mig är en affär som klart styr Milan uppåt eftersom Honda inte bara är en bra spelare på plan som assisterar och gör mål eller som sköter frisparkarna. Han är en ödmjuk person, en kille som beundrat Milan redan som liten. Redan vid intervjuerna kände man av vilken respektfull kille han är, en kille som har fötterna på jorden. Det är viktigt att inte glömma att han hade många erbjudanden och kunde enkelt välja fritt men han väntade länge och valde Milan, ett Milan som inte varit såhär dålig på över 25 år. Ett Milan som riskerar att inte spela CL nästa år. Honda valde helt enkelt med hjärtat, tänkt om fler spelare gjorde samma sak nuförtiden.
En vän frågade varför jag överdriver så mycket kring Hondas ankomst och jag svarade enkelt, det är inte Honda jag firar det är Milans steg mot rätt riktning.
I sommar kommer många ur ledningen att bytas ut. Förhoppningsvis får vi in en viss Sogliano och vem vet varför inte Maldini? Min dröm är att ha Gattuso som någon sorts ledare som är nära spelarna, kanske även Inzaghi. Själv vet jag inte om Seedorf är rätt man som tränare, men efter att ha hört att han vill ta mig sig Stam och vill göra om i truppen ger mig en positiv känsla på något vis.
Den sista tredjedelen är senatorernas återkomst till passande roller. Om dessa saker skulle ske skulle vi ta ett par steg tillbaka fram, till modernklassiska tider. Vi skulle ta stort steg till att bli ett ungt grande Milan.
Kommentarer är stängda.