Sassuolo som kom från 5 raka förluster tog emot Milan hemma.
Under den täta dimman började matchen som väntat väldigt öppet. Sassuolo hade en svagare försvar på plan än i vanliga fall och hade tydligt bestämt att man skulle anfall sig genom matchen. Sassuolo hade laget väldigt högt upp och ville vinna bollen högt upp. Vid ett läge lyckades man och det blev ganska farligt men Bonera och Emanuelson var med på noterna. Milan spelade sig in i matchen och efter 8″ spelade minuter så försökte Kaká krångla sig fram på vänster kanten men tappade bollen. De Jong gjorde tillsammans med Cristante det han är bäst på och vann tillbaka bollen, passade fram till Robinho som ostressat satte 0-1. Bara några minuter senare och närmare sagt i 13″ spelminuten så gjorde Cristante en De Jong och sedan rullade in bollen till Balotelli som enkelt kunde sätta dit 0-2. I det läget luktade det 0-5 match, men jag hade inte hunnit tänka klart innan Berardi lurade hela Milan backlinjen på Inzaghi vis när han tog emot en fin djupledspassning, rundade Abbiati och satte 1-2 med två touch.
Halvleken fortsatte och Sassuolo spelade som om det vore sista fem. Det blev aldrig riktigt farligt men matchen hade väldigt hög tempo. Tempot sjönk lite då och då tack vare alla avblåsningar.
Cristante visade prov på bra spel, Emanuelson och Robinho gled förbi motståndarna på vänsterkanten. Balotelli vissade snabbheten. Men inget hände framåt, istället så landade bollen rätt för Berardi som kom halvfri mot mål, Bonera stoppade honom perfekt verkade det som i en sekund innan han på något vis sköt in bollen förbi Abbiati 2-2. Efter målet så började vi tappa boll flera gånger och det var mycket närmare att Sassuolo skulle näta än att Milan skulle. Milan såg väldigt stressade ut och man hörde Allegri väldigt tydligt: “Calma Calma Calma!”. Men det verkade inte hjälpa, felpassningarna fortsatte. En arg Balotelli drog ner sin motståndare och blev varnad.
I 40″ minuten hade Sassuolo förstått receptet, lägg in bollar på Berardi så löser det sig. Man la in en fin skruvad boll bakom Milans backlinje och på berardi som sköt in bollen, 3-2. Berardi hade inte bara gjort ett hattrick och vänt matchen utan också skrämt livet ur mig här hemma på soffan.
Sassuolo som även efter 3-2 målet anföll som om de låg under gick ut ur förstahalvleken med ledningen.
Andra halvlek började som första halvlek slutade, Berardi gjorde mål, han gjorde 4-2. Efter det lugnade matchen ner sig en aning. Allegri hade tröttnat och i 55″ minuten så kom Montolivo och Pazzini in istället för Nocerino och Cristante. Ett trögt spel fortsatte och inget hände fram till att stackars Honda skulle komma in istället för Robinho i 65″. Minuten senare var det nära att Kaka skulle skjuta in den rullande bollen från De Sciglio men tyvärr så styrdes den ut av Sassuolo försvarare och tätt därpå var Honda nära två gånger om men det blev aldrig riktigt farligt.
Jag trodde att låg matchtempo skulle vara till vår fördel då vi skulle styra matchen och att Sassuolo hade sämre försvar än anfall. Det visade sig att jag hade fel, för är det något vi inte kan är att styra och ens passa varandra på 4 meters avstånd.
Hur som helst så lyckades vi ordna ett par lägen, en av dessa var Hondas skott i stolpen och i samma anfall Pazzinis chans från en meter, bollen ville helt enkelt inte gå in. Men Milan behöll pressen och ett par minuter senare så skött Montolivo in 4-3 från långt håll. Sista minuterna skulle bli intressanta och det blev dem. I 87″ nickade Balotelli mot mål men målvakten räddade och Pazzini fick en superläge att bara nicka in den, han nickade hårt, i ribban. Ännu mera lägen och kaos i Sassuolos straffområde innan fjärdedomaren visade upp skylten som talade om 4 tilläggs minuter. Även här uppstod många chanser och ett par straffsituationer. Men Sassuolo var de som gick ut ur striden med flaggan i topp när domaren blåste av.
Det räcker nu Milan, snälla.
Kommentarer är stängda.