Det var nära, inte bara en gång utan två gånger. Närheten resulterade inte i kärlek, det resulterade i ensamhet och uppgivenhet. Som så många gånger förut var skillnaden en spelminut.
Känslorna efter CL-matchen går att ta på även idag. Besvikelsen har inte släppt men ensamheten börjar lossas i bitar. Jag vet att det finns fler där ute som känner som mig. I ärlighetens namn är jag lite smått nöjd med matchen, inte för resultaten utan för hur man uppträdde på plan. Jag efterlyste just en god inställning och kämpaanda på plan innan matchens start. San Siro gick att känna igen med en underbar stämning, spelarna gjorde sitt jobb när de slet och kämpade för klubbmärket. Det var en fin afton som visade att Grande Milan lever vidare även i bedrövliga säsonger som denna.
Resultatet hade kunnat varit annorlunda men det spelar ingen roll idag. Det som är viktigt att ta med sig från matchen igår var förväntningarna kontra verkligheten. Låt mig förklara, alla var på förhand överens om att Milan skulle få det svårt, nästintill var Milan helt uträknade. Sanningen eller verkligheten om ni så vill kalla det visade något annat. Milan var närmare vinsten, Milan förtjänade att vinna. Vad avgjorde matchen om inte en fast situation (det har vi aldrig sett förut va..)?. Det är verkligheten och det finns inte mycket att göra åt. Fotboll är inte alltid rättvist och rättvisan gav oss en ordentlig örfil.
Jag har en livsfilosofi och den lyder, skriv, säg eller uttala dig aldrig om något som redan konstaterats flera gånger förr. Alla har skrivit och ni har säkert läst flera genomtänkta och underbyggda analyser om matchen. Jag stannar här och vill bläddra till nästa sida. En sida som jag kopplar till CL-matchen, Milans framtid och en eventuell ny arena.
Milans senaste match i CL kan vara den sista på San Siro, eran må ha tagit ett slut med en hedersam förlust, vilket man alltid kallar det för att lätta på ångesten. Fotbollsvärlden handlar idag lite om klubbmärken, passion och spelare som Maldini, Totti och Del Piero. Istället handlar fotbollen om euros, rubels och till viss del även pengar från det svarta guldet. Fotbollen har alltså två sidor. Den ena sidan med tomma arenor, Zaccardo och den andra sidan med fyllda arenor och Thiago Silva. På vilken sida av vägen ska vi stå på? I nuläget står vi på den oglamorösa sidan med ett tomt gapande San Siro och stundtals Zaccardo i startelvan. Inget illa menat om Zaccardo men det är ingen lögn eller överdrift att konstatera att han inte håller kvalitetsmässig klass för en klubb som Milan.
Valet av sida beror självklart på omgivningen. Italien som land är inne i en djup ekonomisk kris. Människor blir dagligen av med sina jobb vilket leder till att de inte kan handla, speciellt inte dyra matchbiljetter, klubbarnas intäkter minskar och som i sin tur leder till att de dyra och kvalitativa spelarna inte kan lockas med varken lön eller spektakulär atmosfär. Spelarna väljer andra länder än Italien, länder och ligor som kan betala ut en högre lön. I ärlighetens namn, ska en klubb som Southampton kunna värva spelare som Osvaldo och Dejan Lovren? Ja, så ser det ut idag.
Tillbaka till Milan och den mytomspunna arenan. Vilka är fördelarna med en ny arena?
En väldigt dålig jämförelse men ställ dig frågan: Är det lönsamt för att hyra en lägenhet eller köpa en bostadsrätt?
Om du väljer att hyra en lägenhet må det bero på att du inte har planer på att bo där under en längre tid. Om du vill åt långsiktighet väljer du självklart bostadsrätt. Även om det kostar till en början tjänar du på det i längden. Dessutom kan du sälja lägenheten och tjäna ännu mer. Hur är denna (dåliga) kopplingen relevant för Milans eventuella nya arena må du undra, oroa dig inte alltför mycket, jag ska förklara.
Milans största problem idag är att ledningen hela tiden jobbat kortsiktigt och agerat kortsiktigt. Köpet av Zlatan var ett sådant, varför ge honom en lön på 10 miljoner euro när ekonomin inte tillåter i längden? För att Zlatan kan garantera sportsliga framgånger direkt. Sedan då? Vi såg vad som hände: Försäljningen och en ordentlig nerförsbacke sportsligt. Och då har jag inte inte ens nämnt försäljningen av T.Silva och hans ‘ersättare’. Senatorernas avsked…. Det finns tyvärr en del som tyder på ledningens oförmåga att agera långsiktigt.
En ny arena garanterar inte sportsliga framgår men det ger seglen en ordentlig vind att utgå från. Idag är San Siro kommunägt vilket innebär att Milan hyr arenan. Bara där försvinner en kostnad, en dyr sådan. Att äga sin arena är tecken på nytänkande och långsiktigt. En ny arena innebär följande:
- Klubben kan påverka allt i en ägd arena som exempelvis design = egen identitet.
- All handel på arenan går rakt in i klubbkassan, smakat kaffet på San Siro?
- Arenan kan användas som museum för turister lex Nou Camp = intäkter.
- Modernitet.
- Symboliskt värde att ha sin egen arena som vi snuddade vid i punkt 1.
- Klubben kan välja att sälja namnrättigheterna likt Arsenal och Emirates Stadium. Ännu en gång, cash is king.
Helst av allt vill jag undvika att peka fram ett bra exempel.Dock är jag illa tvungen i detta fall. En förebild för Serie A borde vara Juventus när det gäller deras arena. Juventus har ökat sina intäkter rejält sedan deras arena stod färdig. Vi pratar inte om en eller tre euros utan mer specifikt en ökning på 20 miljoner euro/år vid matchintäkter.
Återigen, ett steg i rätt riktning är att börja tänka långsiktigt. Ett långsiktigt tänkande från första början hade inte satt oss i denna situation. En situation där mäktiga Milan helt plötslig är favoriter, till att förlora mot Atletico Madrid (no offense, (amerikansk stavning)). Ett långsiktigt tänkande börjar med byggandet av en ny arena som är vår, som vi kan samlas på och som vi vi gör till vår ogenomträngliga borg.
Det finns självklart fler fördelar och även nackdelar. I nuläget ser jag nackdelar som romantiska känslor där överlåtelsen av San Siro skär i hjärtat. Jag håller med men som klubb måste Milan blicka framåt och inte bakåt. Dagens fotbollsvärld rör sig mot den finansiellt dominerade världen. Milan halkar efter ekonomiskt som sportsligt och konsekvenserna är tydliga. På vilken sida av vägen vill du stå på?
Ci vediamo!
Twitter: @AbassAlAli
//