Adel Taarabt kom till Milan i januari. Det var inte direkt så att man rullade ut röda mattan eller ens applåderade denna spelare. Många såg affären som en flopp, mycket på grund av hans tidigare uttalanden kring en eventuell flytt till Milan.
För er som missat det så ska han alltså ha talat om att använda Milan som en “språngbräda” i sin karriär och sagt att Milan inte är en storklubb längre, men om han går till Milan så kan storklubbar se honom och värva honom därifrån.
Detta uttalande har som sagt upprört många och de flesta menade dessutom på att Taarabt inte var särskilt bra. Han var bänkad i Fulham och skulle inte tillföra någonting till laget. Det vi behövde var ju förstärkningar i defensiven – inte ännu en offensiv spelare.
Svar på tal. Det är något som Adel Taarabt skulle kunna patentera efter sitt intåg i den rödsvarta startelvan. Han kom, han gjorde mål, han segrade. Marockanens aggressiva spelstil i offensiven har inte gjort någonting annat än förstärkt laget, och även om vi vet att Taarabt är en spelare som har en hög högstanivå men även hamnar i djupa svackor som ibland kan vara så länge som en halv säsong så presterar han här och nu. Och just nu är det precis vad vi behöver.
Adel Taarabt är som en ångvält som går genom vilket motstånd som helst och hela tiden vill mer. Jag älskar den här killen som ingen trodde på från början, inte ens jag.
Vi behöver fortfarande förstärka backlinjen, inget snack om saken. Men om man spelar på det sättet som Seedorf vill och sätter offensiv press så behöver inte försvaret jobba lika mycket som det behöver när man bygger laget bakifrån. Nu när man dessutom har en tränare som vet vad han vill med laget och har en tydlig spelidé så kan man använda sig av det i den kommande mercaton och göra mer genomtänkta värvningar då.
Just nu kan vi inte vara annat än nöjda med denna värvning. En spelare som krigar efter boll, vågar dribbla lite, skjuter när han får läge och hela tiden är på tå. Tack Adel Taarabt. Äntligen!