I skrivande stund är det bara fem timmar kvar. När ni läser det här är det nog inte långt kvar till avspark. Det är kanske dags att ställa fram snacksen, drickat och ta på sig den rödsvarta tröjan. Ni tar säkert också ett par djupa andetag för att dämpa er ångest och beter er lite sinnesförvirrat i all oro. Det är okej, det är normalt. Jag vet att jag kommer göra detsamma.
För i kväll väntar årets viktigaste match.
Kanske låter det som en klyscha, men det stämmer. Det är vår viktigaste match i år. Främst ekonomiskt. Vi sägs tjäna mer på att gå vidare ur det här dubbelmötet än om vi inte hade gjort det och exempelvis istället tagit oss till en Europa-plats i ligan. Det är därför viktigare att lägga krut på att slå ut Atletico än att gå till ett Europaspel nästa år.
Just den här matchen blir därför speciell. Vi spelar på hemmaplan och har därmed i kväll en gyllene chans att sätta oss i ett bra läge inför avgörandet i Madrid. Kommer vi härifrån oskadda, det vill säga med helst en vinst men också ett oavgjort resultat, då har vi alla möjligheter i världen. Gör vi ett sämre resultat, då kan vi nog hälsa hem. 0-0 helst om inte vi vinner.
Att vi kommer äga bollen och låta Atletico försvara och kontra, räknar jag med. Det är också just det bortalaget vill. De är väldigt starka på det. Och de vet också, antar jag, att vi är lite sämre på att försvara oss mot lag med den egenskapen. Vi får därmed hoppas att vårt Milan spelar lugnt, metodiskt och kollektivt. Både framåt och bakåt. Det krävs en ypperlig insats i kväll för att vi ska kunna göra ett, eller två mål framåt utan att släppa in något. För det är ju drömmen. Vinna och hålla nollan. Jag tror ni håller med mig om det.
Jag hoppas att vi spelar smart och ger allt. Vi måste göra det. För vi ska gå vidare! Vi är Milan! Den här turneringen kan rädda vår säsong.
Vi, supportrar, är värda en framgång. I alla fall hopp och något att njuta av och se fram emot under våren som kommer.
Hur känns det? Nervösa? Vänta bara tills gubbarna stegar in på planen. Tänk den ångesten. Men kom ihåg – andas, tänk positivt och stå alltid bakom våra färger. Oavsett hur det går så kommer vi alltid vara en del av den rödsvarta familjen. Och det är inte fy skam, det är rent av en ynnest.
***
I dagarna kommer det en uppföljning om mitt föregående blogginlägg. Angående ifall det är värt att gå till Europa League eller inte. Så om ni inte har läst det, gör gärna det och tyck till. Det kommer underlätta för mig.
Tills dess. #ForzaMilan
Twitter: AdamAstrand