Säsongen är nu inne i sitt slutskede och Milan har gjort en mellansäsong där det till och med såg ut som att en stor katastrof skulle följa efter en ytterst tveksam start. Jag frågar mig själv: Vad skiljer detta års Milan från förra årets lag som det gick så bra för på våren? Och: Går denna säsong att rädda på något sätt?
Även säsongen 2012/2013 började Milan svagt och det blev tydligt att Milan inte skulle slåss om Scudetton. Något som Milan hade gjort i två säsonger innan. Sommaren hade tagit Zlatan och Thiago Silva från Milano så fansen och laget var i chock. Boateng tog nummer 10 och skulle leda Milan, något som visade sig vara en för tung börda. Istället steg en mohikan-prydd yngling fram och avgjorde matcher med mycket energi och med sina “Robben-mål”. Shaarawy blev en av Italiens mest hyllade spelare och höll länge fin form. På hösten fick han en lekkamrat i Mario Balotelli och hela Milan blev sitt forna jag. Kollektiv energi och grinta, en genomtänkt taktik och individuella prestationer gjorde Milan till ett av Europas mest formstarka lag under våren.
Vad hände?
Milan och Allegri verkade hämtat vårens energi i ett bekräftelsebehov och när den blandades med Balotellis revanschlust efter sin kritiserade tid i Manchester i ett relativt svagt Serie A, fick laget ut maximalt under våren. Under sommarlovet ryktades det om att Allegri var på väg bort från klubben och det var helt uppenbart att Berlusconi inte tyckte om Allegri. Allegri fick vara kvar men lyckades inte få Berlusconi att ge laget några spelare. Både Berlusconi och Allegri litade nog på att laget som på våren varit så starkt skulle fortsätta i den formen. Tidigt på hösten 2013 förstod alla supportar och Berlusconi att laget inte alls var lika starkt och tillslut gick det upp även för Allegri, som uppgiven verkade gömma sig på tränarbänken. Samtidigt började gubbarna i ledningen bråka både med varandra och med en viss Barbara. Utspel i media, öppen kritik med avhopp och comebacker kom som följd. Stökigt både i klubben och rent sportsligt syntes klubbens virrighet genom usla laginsatser och bristande taktik.
Milansupportrar fick vara med om något nytt säsongen 2013/14. Klubben, som tidigare stått för en enorm professionalism och med ett lag av gentlemän som kämpade för klubben och fansen, var nu en klubb utan tydlig ledning och ett lag fyllt av friserade individualister och halvmotiverade dussinspelare. Frustrationen hos fansen var stor. En förändring var tvungen att ske. Och det gjorde den.
Ledningen kom överens. Berlusconi drog tillbaka sin makt och delade ut ansvarsområden till sin Barbara och sina farbröder i ledningen. Den ofriserade gentlemannen från förr sparkade ut den handlings-svage Allegri. Mannen utan frisyr var Seedorf och han började jobbet att trygga truppen när nu också ledningen var stabil. Sportsligt visade det sig positivt direkt med en ny energi i laget. Våren är på väg och spelarna ler mot varandra och tycks ha självförtroende trots en del förluster. Särskilt en ny-friserad marockan har gett en skjuts som länge har saknats i laget. Men Milan är fortfarande långt bakom i ett förhållandevis starkt Serie A, samt har ett svårt bortamöte i Champions Legue där många räknar bort Milan.
Kan Milan på något sätt rädda denna säsong ändå?
Alla alternativ går att kombinera på olika sätt men för enkelhetens skull och för sannolikhetens skull delar jag upp dem:
Alternativ 1: Milan skulle kunna rädda denna säsong genom att slå ut Atletico de Madrid och därmed få enorma mängder pengar som kan investeras i spelare i sommar. Samt vinna derbyt mot Inter och därmed visa vilken av milanobröderna som är storebror.
Alternativ 2: Etablera ett tryggt grundspel och vara tydliga med att man vill spela in ungdomarna Cristante, Poli, De Sciglio, Saponara, Shaarawy, Taarabt, Balotelli och Petagna, för att på så sätt skapa en spännande framtidstro inför kommande säsonger.
Alternativ 3: Bygga en ny ledning med ny sportchef och nytt sätt att styra. Kanske till och med nya ägare i någon form. Förbereda sig för framtiden innan framtiden knackar på dörren…
Vad det än blir måste Milansupportrarna få reda på målsättningarna. De vill inte höra kommentarer som “Vi ska inte sälja Thiago Silva och Zlatan” för att sedan se dem sålda i alla fall och dessutom få det förklarat att klubben ändå satsar på titlar. Titlar som de sedan inte är i närheten av att vinna. Om klubben behöver ett eller flera mellanår och satsar på talanger, så måste klubben göra det till 100%. Då följer fansen med. Hellre satsa på en femte plats och komma sjua med ett framtidslag än att komma fyra med ett lag som påstås ha som målsättning att vinna ligan. Milans supportrar måste få en ärlig och tydlig målsättning så att de kan delta och göra det de gör allra bäst: att supporta.
Jacob Bernander