Jag älskar livet i Rom. Jag har en sorts hatkärlek till staden, men livet här är fantastiskt. Små, pittoreska italienska gator och torg blandat med stora märkesbutiker och fotbollsaffärer. Den har något speciellt den här staden.
Den är hektisk, men trots allt avslappnande. Det är en känsla som inte riktigt går att beskriva.
I skrivande stund sitter jag hemma i min lägenhet med en espresso och funderar över fotbollen här och hur viktig den är för många italienare. Ett av mina ämnen i skolan är ’calcio’, där vi helt enkelt diskuterar den italienska fotbollen och allt vad den har att bjuda på. Helt fantastiskt.
Besöker snart Olimpico för andra gången också. Den här gången är det Roma-Milan som ska stå för underhållningen, och förhoppningsvis blir det just det också – underhållning.
Innan den matchen finns en chans att jag åker till Milano över dagen för att se matchen mot Livorno nästa helg. Endast Italiens inte helt okej transportnät står i vägen för om jag kommer dit eller inte, men jag hoppas. Ingenting slår känslan av att stå på San Siro och höra Inno Milan strax innan avspark.
Jag sprang på Marcus Birro här i Rom för ett par dagar sedan också. Jag känner inte killen men gick ändå fram för att prata italiensk fotboll och sportjournalistik i några minuter, det blev ett kort men uppskattat samtal.
I övrigt är vädret i Rom fantastiskt, maten är underbar och språket kommer sakta men säkert. Önskar att jag kunde stanna här för alltid.