Man vet aldrig vad man har förrän det förloras.
Hundra procent sanning. Min bil rasade samman helt, både koppling och växellåda sa adjö samma dag och helt plötsligt cyklar jag till plugget och jobbet. Att cykla är underskattat och det är något jag ska fortsätta med även när bilen är lagad. Däremot åkte jag tåg från Eskilstuna till Helsingborg. Med Sj…
Inga förseningar, inga krångel men ändå riktigt tråkigt. Jag ska inte ljuga och skriva att jag filosoferade om Sverige och dess avlånga landskap, jag sov och kollade film. Som alla andra. Inga filosof-fasoner här inte. Killen bredvid mig hade en Barcelona väska. Vad tror ni jag tänkte? *Host* Host* *KRIS*.
Jag har inte åkt buss på över 10 år och bussarna tar varken kort eller kontanter längre? What’s up with that? Sms är tydligen grejen. Jag åkte gratis, fattade noll. Väl i bussen ser man äldre människor som står upp medan ungdomar sitter ner med allt vad det innebär att vara cool anno år 2014. Blicken lyftes inte upp, ett evigt stirrande på skärmen och det var allt från kick, snapchat till instagram. Inte nog med det, busschauffören pratade med mig som om jag har örfilat hans mor. När en tjej stiger på bussen och ler lite. Då pratar han helt plötsligt samma språk som henne och han ser innerligt lättad ut.
Ciao tutti.
//