När jag ser vår logga känner jag kärlek, jag känner Milan. När jag ser Silvio Berlusconi, känner jag tacksamhet men också en irritation. Jag är tacksam för allt han har gjort. Men jag tvekar på om han fortfarande älskar klubben. Om han gör det, varför visar han det inte då? Jag talar inte om att han ska göra det med sin plånbok. Jag talar om att han ska visa sitt intresse. Syns inte skymten av det framöver, då kan han lika gärna bytas bort.
Silvio Berlusconi har knappt visat sig den här säsongen. De enda gångerna jag har hört av honom är när han har dementerat någonting. Exempelvis en försäljning av klubben, som häromdagen. Inte heller har jag sett honom sitta vid Galliani på arenan. Visst han har väl fotboja nu, vad jag förstått. Kanske har han överklagat det. Hur som helst, så hade han det inte i början utav säsongen.
Det är inte enorma summor pengar jag är ute efter. Det är inte heller de allra största värvningarna. Det enda jag önskar är en plan, en kommunikation mellan alla parter – en framtidstro. Jag önskar att han kunde tala ut inför fansen och klargöra hur saker och ting ligger till. Vad är målet med sommaren? Och året därefter? Hur ska vi i så fall nå dessa mål? Han har inte svarat på någon av dessa frågor. Den stora frågan är – har han ens svaren till dem?
Innan förlusten mot Roma hade vi fem raka segrar. Vem kunde tro det? Det är den längsta sviten en Milan-tränare har haft under de senaste åtta åren – om jag har förstått det rätt. Bara det visar väl på att Seedorf gjort sig förtjänt av en fortsättning efter sommaren.
Men det är inte klart på långa vägar. Det här är en soppa vi kommer att få höra mer av de kommande månaderna. Jag hoppas han stannar. Förklaringen är enkel. Han är just vad Milan behöver. En karaktärsstark man som visar vad som behöver förändras och gör allt för att lyckas med det. Och kanske är han den ende som skulle kunna lyckas med det, då Galliani och Berlusconi är två ganska envisa män. Fantastiska på flera sätt, men de har svårt att se sina egna brister. Det talas om att Seedorf krävt för mycket och att det är därför han idag hänger löst, oavsett sin fina resultatrad den senaste månaden. Jag skulle säga att det är att skjuta sig ännu mer i foten och skada sin image om man sparkar honom. Det får inte ske.
Annars snackas det om en ny logga. Det ryktet har lurat i vassen nu ganska länge. Kollar man noga i bakgrunden på Milans hemsida så ser man konturerna av den. Det skulle inte förvåna mig om det sker. Det skulle skära i hjärtat på mig och kanske också mellan mig och klubben. Förmodligen inte på ett allt för djuplodat sätt, men det skulle vara att hugga mig och många supportrar i ryggen. Det finns flera som inte bryr sig om de ändrar logga eller inte. Jag gör det å det grövsta. Av den enkla anledningen att jag identifierar mig med klubben genom det. Jag känner tillhörighet genom den. Nu skulle det bara vara en cirkel med förvisso två oerhört vackra färger. Men jag är uppväxt med den loggan som är idag och har sett de vinna allt i det. Det är väl därför jag resonerar som jag gör.
Nej. Av den identitet vi skapat under alla år så är loggan det mest värdefulla vi har kvar. Där sitter vår historia och den vill jag inte göra mig av med. Jag förstår inte vilken nytta ett byte skulle göra.
Jag vill inte se en sådan förändring.
Jag byter hellre president.
#ForzaMilan
***
Den första supporterintervjun är på ingång. Ni som har skickat in en anmälan har fortfarande chansen att bli utvalda vid ett senare tillfälle. Ni som inte har skickat in, gör det. Ju fler som söker, desto roligare. Skriv namn, ålder, vilken stad du är i från och någon mening eller två om varför just du ska bli utvald. Skicka det till adam.astrand@hotmail.com
Lycka till!
Kommentarer är stängda.