Min titel är inte intetsägande. Den är min verklighet kring det laget jag älskar och följer.
Varför har alla tur när de möter mig på Fifa14? Hörnmål i 90:e minuten är vardag. Kill me. By the way, jag hatar fifa.
*****
I del 1 summerades säsongen 2012/2013 och där konstaterades det att just det året la grunden för kollapsen som vi bevittnar i år. Du kan läsa den här. I del 2 summerades halvan av denna säsong och den kan du läsa här.
*****
Festligheterna har lagt sig, hela världen har firat det nya kalenderåret. Året är 2014 och världen är på väg mot ett nytt sprakande år där lycka och nya löften ska ingjuta vardagen. Milans andra halva av säsongen har precis tagit fart och vi såg fram emot en ny vår- tänd och vändning. Det började bra med en vinst mot Atalanta med 3-0 på San Siro där Cristante briljerade och fick även göra 1 mål. Framtiden verkade vara ljus trots allt. Det berömda ljuset i tunneln gick att ta och se på.
En bit in i januari mötte vi, som ni säkert minns, ännu en nykomling i Serie A. Det började suveränt. Robinho gjorde för ovanlighetens skull mål och Balotelli gjorde, även han ett ganska ovanligt mål på bortaplan. 2-0 och en ‘walk in the park’ var banad. The walk in the park slutade med en walk into the dark. Förlusten sved, luftslottet sprängdes i bitar och för första gången på väldigt länge var en bottenstrid nära. Ledningen må vara inkompetent i vissa fall, mer specifikt i transfers, men denna gången togs ett beslut som faktiskt gynnade klubben och dess dignitet. En mans död, en annans bröd.
Tangentbordet under mina fingrar känns tyngre ju mer jag tänker på det jag är på väg att skriva. Lycka ska inte vara en färskvara och kärlek till en person i en klubb ska aldrig påverka en större övergripande kärlek. Seedorfs ankomst rörde mina fotbollskänslor till en grad att jag började följa klubben med glädje, igen, efter ett bra tag.
Seedorf var nya mannen att styra stallet och hans intentioner gick inte att ta miste om. Han om någon vet vad det innebär att bära Milans tröja och representera dess emblem. Det finns få nya perspektiv jag kan beröra. Ni har alla sett vad han åstadkom på kort tid. Han kom med nytt blod och nya regler:
Enligt statistik hade Seedorfs poängskörd landat oss på en fjärdeplats bakom Napoli, med Allegri hade vi hamnat på en stabil mittenplats. Nu är det som det är, statistik grundar sig i en viss period. Det hade kunnat gå hur som helst. Idag är Seedorf så gott som klar som tränare, detta alltså efter endast en kort men resultatmässigt positiv period.
Det finns flera sidor av myntet och om jag ska vara objektiv så kan kritik även riktas mot offret, Seedorf. Subjektivitet är dock min starka sida och det lär märkas i den närmaste analysen.
Hela världen har redan kommit fram till att problemet i dagens Milan är långsiktighet. Klubben andas kortsiktighet och första-bästa-bosman-transfers tyder på att inget har förändrats. Dessutom saknas ett ordentligt projekt och ja, problemen är många.
Seedorf avslutade sin fotbollskarriär för att ansluta sig till Milan. En del av mig säger att klausulen i hans kontrakt som tillät honom att lämna mitt under brinnande säsong var planterad av en anledning. Berlusconi stavas anledningen. Han har alltid haft ett gott öga till holländaren som i sin tur kallas för professorn av naturliga anledningar. Det var planerat sedan länge att Seedorf skulle ta över och Allegris lånade tid var aldrig mer än lånad. Seedorf visste att samtalet skulle komma, Berlusconi visste att han skulle tacka ja. Jag tror knappast att allt var ett sammanträffande.
Berlusconis val tydde på en planering som klubben inte har varit bortskämda med. Galliani röstade för Pippo. Självklart vet Galliani vilken person Seedorf är och det är grunden till problemen. Seedorf var ett hot mot Galliani från dag nummer ett och Galliani kan och tål inte att ha konkurrens. Barbara gjorde sitt försök och hamnade i skymundan. Hur längesedan hörde vi något från henne?
Spelartruppen fick sin dos av kritik och ledningen fick dosen serverad i media. Att kritisera truppen ska inte tas för något annat än kritik mot Galliani och hans arbete. Personligt angrepp i Italien. Ju längre den korta tiden gick fick Seedorf fler spelare emot sig vilket endast är naturligt. Tryggheten försvann med Allegri och speltiden likaså. I en tidigare krönika på denna blogg kan ni läsa mer utförligt om problemen mellan Seedorf, Galliani och delar av spelartruppen. Har ni tid och ork? Klicka här och ta del av texten, ni kommer inte att ångra er!
Så, en fråga som ställer sig själv i den objektiva delen av skrivandet: Är Seedorf helt oskyldig?
Som man bäddar får man ligga eller som man raggar får man ligga är två välkända sägen i det svenska språket. Båda två refererar till att personen i sig kan styra sitt eget öde. Seedorf må vara vältalig och klok men hans uttalanden och vissa ageranden går emot strömmen vilket är en snudd på dumhet. Samma argument som används mot ledningen, att de vet vilken karaktär Seedorf är, kan användas mot Seedorf. Efter sina 10 år i klubben borde han förstå hur hierarkin är satt i klubben. Hans polare Maldini, Ambrosini och flera andra har fått smaka på ledningens sötsura och smått lortiga träskor. Det finns ett, i svenska öron, ett ganska löjligt irakiskt uttryck som säger att man inte ska stångas med den största tjuren i stallet.
Flera uppgifter tyder på att Seedorf valde att inte ställa sig i ledet och nicka till Galliani och Berlusconi vilket inte är fel. Men, ett stort men, det finns vägar att gå och det finns vägar att ta. Seedorfs intervju i sitt hem för Sky var inte bara ett misstag utan också enligt olika uppgifter samtidigt som Berlusconi var i tv. Dessutom var den utan klubbens tillstånd. En demonstration från Seedorf? Jag låter det vara osagt. Ett annat misstag som Seedorf stod för är hans möten med Curva Sud, ännu en gång var utan klubbens tillstånd. Dessutom kläckte han ur sig att stora delar av truppen inte är material för ett vinnande lag vilket var startskottet till tredje världskriget i spelartruppen.
Slutsatsen är att Seedorf hade kunnat sköta sig på ett annorlunda sätt. Motargumentet kan vara att han inte ska vika sig så länge spelet fungerar. Motargumentet till det är att spelet inte fungerade riktigt och det finns säkert flera anledningar till det. Slutsatsen då? Seedorf började i en uppförsbacke redan från start då hans brist på erfarenhet var det största utropstecknet, som oetablerad och erfaren tränare kan man tycka att kraven från hans håll ska vara mindre tills han har bevisat sig som tränare. Hans uttalanden om att han inte är skyldig för situationen klubben försatt sig i visade bara att han ville röja undan ansvaret från sina axlar vilket bara är rätt. Seedorf fick ta över en sjunkande båt men, hade han jobbat i det tysta utan att kritisera hade han köpt sig tid. Gallianis tid och vänskap med Berlusconi sträcker sig tillbaka till 80-talet. Vad fick Seedorf att tro att han skulle vinna den striden? Varför skulle Berlusconi ditcha sin egen vän och landsman för en holländare med halva spelartruppen mot sig? Sorry Seedorf, du betyder mycket för Milan och dess historia, men du hade kunnat sköta det snyggare.
*****
I flera år har kaos och problem definierat Milan. I takt med en ekonomisk kris som fått oss att skeppa iväg flera spelare, fått oss att avstå från att köpa spelare har klubben problem med att finna en ny hållbar planering och identitet. Lösningen på problemen är inte så enkelt som vissa vill få det till. Vi skrapar bara på ytan när vi skriker avgå hit och dit. En ägare med en enorm stolthet och rubbad ekonomisk självbild lär aldrig släppa ifrån sig en sista livlina. Berlusconis förmögenhet blir bara mindre och mindre och dyra skilsmässor verkar vara en efterföljd. Skilsmässan med Berlusconis exfru har kostat, med Allegri likaså och nu ska även Seedorf adderas till den listan.
Det är sorgligt att konstatera att ännu en legendar bränns i klubben. Andra klubbar som Barcelona finner platser för sina legendarer (Puyol). Inter gör samma sak med Zanetti och fler exempel finns. Behandlingen av Seedorf är högst osmakligt från många vinklar. Behandling som denna får mig personligen att ifrågasätta varför jag ens följer klubben. Jag tror att fler känner likadant och det är berättigat. Alla förhållanden knakar förr eller senare, antingen löses de eller rinner ut sanden.
*****
Jag kommer minnas Seedorf med glädje och personen som fick Milan på fötter igen trots vetskapen om att stödet från toppen saknades. Det visar en styrka, ännu en styrka är att Milan vara 2 mål från nå Europa vilket var snudd på mirakel på tanke på hur saker uträttade sig. Kanske spelar året en stor roll. I år är det som ni vet VM och spelare var tvungna att bita det sura äpplet trots sitt missnöje med tränaren? Hur som helst, Seedorf går ifrån klubben med högt huvud och jag önskar honom all lycka till.
Hur kommer du minnas Seedorf?
Forza Milan med och utan Seedorf.
Twitter: @abassalali
Kommentarer är stängda.