När VM tog slut så var det som att jag också tog slut. Milan har nosat lite på transfermarknaden, spelat ett par träningsmatcher och i natt spelar de sin första match i Champions Cup.
Det känns som att det inte har hänt någonting vettigt alls sedan VM tog slut. Men det har ju hänt hur mycket som helst. Roma har snott Iturbe, Barcelona har köpt en vampyr och Real Madrid värvade spelaren som egentligen förtjänade det priset som Messi fick den 13 juli.
Årets upplaga av fotbolls-VM var så mäktig och fantastisk att det känns som att det kommer ta många år innan vi upplever något liknande igen. Kanske är det därför som jag har de här känslorna. Som när en riktigt bra tv-serie tar slut, eller som när ens bästa vän flyttade från stan när man var liten. Jag vet inte var jag ska ta vägen, jag vill bara spola tillbaka tiden några veckor och uppleva allt igen.
Men vad är väl ett världsmästerskap i Brasilien när man kan se AC Milan sparka två tränare på ett halvår och sedan sluta i mitten av tabellen, i en liga som tappar mer kvalitet för varje år.
Men trots allt så kanske man skulle ta och skaka av sig det förflutna och börja blicka framåt. En ny säsong med ny tränare och en hög nya gratis-spelare står för dörren. Berlusconi utlovar ung satsning och Inzaghi rapporteras vilja satsa på Zaccardo. Vad mer kan vi begära?
Klockan 02.00 i natt får vi se Milan spela mot Olympiakos i den första Champions Cup-matchen. Under den här turneringen kan vi lite smått börja skapa oss en bild av vilket Milan vi kommer få se i höst, och vem vet, vi kanske blir glatt överraskade?
Men under matchen i natt ska jag nog trots allt drömma mig tillbaka till den vackra mitt-i-natten-fotbollen som vi fick se för drygt en månad sedan i VM… Det var bättre då.
Kommentarer är stängda.