Josef, medlem i Milan Club Svezia, har en speciell historia om hur han kom att falla för AC Milan. I det här gästinlägget berättar han sin historia och förklarar vad Milan betyder för honom på ett personligt plan.
Min uppväxt har kantats av många motgångar med sjukdomar som krävt en hel del sjukhusvistelser och ingrepp från väldigt tidig ålder. Det har ju så klart påverkat mig enormt och jag fick processa mycket för att stärka mig själv. Det är något jag inte önskar någon att behöva genomleva men det har också format mig, mina val och mitt synsätt.
I många år under min uppväxt sökte jag (inser jag nu) idoler/manliga förebilder med den ganska naiva bilden man många gånger har av stjärnor i den ringa åldern jag var i. Jag följde Batistuta. Jag gillade klangen i namnet, hans vinnarskalle och hans image överlag. För mig var han Pele om ni förstår vad jag menar….
Som fotbollspelare själv så kallade lagkamraterna mig ett tag för Josistuta. Ja, ni förstår nog att det var en clever ihopsättning av två namn. Efter det blev det ett vakuum tills Ibra dök upp och ja, det är sant jag har inte följt något lag, vilket många anser märkligt. Jag följde Ibra överallt i media, matcher och statistik samt försvarade honom likt en lillebror.
Som ni vet så hade han en uppväxt som kantades av tuffhet och viss fattigdom som många kan relatera till, precis som jag. Ni vet även att han har bytt lag många gånger, men jag har inte fastnat för något av de lagen förutom AC Milan.
Jag fastnade för AC Milan när han lämnade. Varför lotten föll på Milan vet jag inte. Kanske behövde jag bara tid på mig för att göra mitt val. Jag gillade forumen och det som skrevs, tröjan, historian men framförallt kände jag med lidandet som skulle följa. Klubbens nedgång när alla senatorer lämnade, resultaten uteblev, Berlusconi blev åtalad och därefter följde Gallianis fantastiska budget…
Man kan ju bara spekulera kring varför så lite återinvesteras just nu. Min teori är att anledningen till att Berlusconi kom så lindrigt undan är att de kom överens om en del som inte har offentliggjorts och det kanske hindrar honom från att skjuta in pengar just nu. Jag tror att det är mer bakom så klart som financial fair play mm. Vem vet egentligen förutom gubbarna där… Det är en annan story.
Oavsett. Likt mina motgångar så kände jag med Milan och dess historia ”VI ÄR VÄRDA MER”.
Mitt val av klubb… Ja, jag har tagit sjukt lång tid att bestämma mig men jag vet att jag är hemma. Likt Therese Strömbergs krönika kring varje enskild supporters relation till sin klubb kan ingen ifrågasätta då den är mellan dem.
Vi har inte pengarna, vi har inte CL, vi är värda mer men det finns också en hunger att komma tillbaka och visa alla att vi lever. Likt en sårad tiger kommer vi tillbaka mer bestämda med en hunger om Revansch. För just nu är vi underdogs.
Ett lag är mer än resultat. Det är ett band mellan flera, något man tror på, något man söker och behöver. Något man relaterar till. Jag är tacksam för att jag funnit Milan och jag är nog den ende i min omgivning som ens tycker att Serie A är bra. Men hej, det är lätt att följa ett lag och en liga som har mycket pengar och oftast vinner, det berättar desto mer om vem man är.
Jos Mr Norton
Kommentarer är stängda.