Vilken jävla match!
Egentligen kan de tre orden däruppe summera hela matchen för den här matchen kommer gå till historien som en av de märkligaste matcherna vi någonsin skådat.
Allt började med att Bonaventura gjorde sitt första mål för Milan. Sen blev det åtta till. Alltså, nio mål sammanlagt för den som är snabb på huvudräkning. Parma skakade av sig baklängesmålet lika enkelt, snabbt och bestämt som en hund gör när den blir blöt.
Ready, steady, GO!
Honda skallar bollen efter ett fint förarbete av Abate som ikväll hade druckit ett flertal espressos för mycket. Menez ville inte vara sämre och satte en straff och 1-3 på bortaplan efter en halvlek mot Parma var inte helt illa pinkat, som det så fint heter i vissa byar.
Rond nummer två skulle visa sig vara bättre än sämst. Bonera lyckades med konsten att glömma markering och Parma fick liv. Utvisning på Bonera och Alex utbytt på grund av sträckning?
Rami och Zapata kommer in och leder skeppet tills De Jong visade de rätta takterna och drog ner Cassano från sitt rosa moln och hela vägen ner till skamvrån. Sätt dig ner!
Sen händer det som oftast händer, hörna och mål. Sen händer det som inte oftast händer. Menez visar skolgårdstakter när han… Jag vet inte vad han tänkte men snyggt var det och inte nog med det, De Sciglio passar hemåt och får alltså också vara med i målprotokollet.
Utvisning hit och skador hit. Den här matchen innehöll allt som får innehållas och fotboll blir inte vackrare än såhär.
Jag har aldrig varit en vidare poet och ska inte försöka mig på en dikt ägnad åt den vackra sporten vi slaviskt älskar men ärligt talat, sover du inte med ett leende inatt?
Forza Milan!
Kommentarer är stängda.