Ett Milan i svag form inför matchen tog emot ett bortasvagt Palermo. En match som som vanligt hade många frågor, och nu började också folk kräva svar. Skulle det bleka anfallet bli färgstarkt igen? Och skulle försvaret äntligen resa sig?
Laguppställningar:
Milan (4-3-3): Diego Lopez; Abate, Alex, Rami, De Sciglio; Poli, De Jong, Saponara; Honda, Torres, Menez.
Palermo (3-5-2): Sorrentino; Munoz, Gonzalez, Andelkovic; Morganella, Bolzoni, Maresca, Barreto, Lazaar; Dybala, Vazquez.
Matchen:
Matchen rivstartade. Redan i den andra minuten snappade Vazquez åt sig bollen från en dålig passning av Abate och rann igenom. Lyckligtvis var Diego Lopez på tårna och lyckades med en bra räddning hålla nollan intakt.
Nästa farliga målchans kom från Milan och Poli som kom fri på ett instick i minut 13. Tyvärr var chippen mot målvakten för dålig och bollen gick ut över kortsidan. Milan tog nu verkligen kontroll över matchen nu. Hondas frispark från vänster hittade Torres skalle och skarven gick tätt utanför den bortre stolpen i den 16:de minuten.
Efter det så skakade dock Milan. Man tvekade, och det straffade sig. På en hörna för Palermo i den 24:de minuten stod flera spelare och tittade på när Munoz (touch på Zapata?) nickade in bollen i mål. 0-1 till Palermo! Mardrömmen skulle fortsätta för Milan och Zapata. Mittbacken kunde inte hålla borta en framrusande Dybala bara minuten senare. Dybala kom förbi och kunde placera in bollen i det bortre krysset. underläge 0-2 till Palermo!
Milan var skakade och kunde inte skapa något konkret. Istället ångade Palermo på och Barreto var nära att utöka i den 38:de minuten när hans skott sökte krysset. Dock stod Diego, bra med händerna dålig med fötterna, Lopez för en briljant räddning och lyckades tippa ut bollen till hörna.
Den första halvleken slutade med underläge 0-2 för Milan. Dåligt spel och mycket slarv låg bakom.
Under den andra halvleken så började Milans “forcering”, eller de försökte åtminstone flytta upp laget och gå för en reducering. Dock så stod Palermos köttmur och Milanspelarnas fantasilöshet i vägen.
Milan får några halvchanser under resten av matchens gång, men inget som kunde hota Palermo som bara spelade av den andra halvleken. Det var som att man sprang in i en osynlig vägg så fort man närmade sig motståndarnas straffområdet.
Spontana tankar efter matchen:
Milan spelade dåligt, riktigt dåligt. Fantasilöst, stelt, oinspirerat och så vidare. Den här matchen byggde bara vidare på det vi såg i den förra matchen. Visst har man genomgått en tuff period i sitt match-schema, men prestationen har ändå varit för dålig och oacceptabel. Försvarsspelet gjorde alldeles för grova missar för att vara ett förväntat topplag, och anfallsspelet, ja vi kan väl hålla oss till att passningarna saknade adress, för många stod stilla utan boll, och för få gjorde något bra med boll. Ett bottennapp rakt igenom.
Kommentarer är stängda.