Då var det dags. Årets första riktiga “stormatch”. Juventus tog emot Milan som ohotad etta och skulle bara fortsätta trampa vidare mot nästa scudetto. Milan hade dock haft haveri i maskineriet och bara lyckats prestera en vinst i ligan år 2015 mot Parma senast. Idag ställdes man mot ett betydligt hårdare motstånd.
Laguppställningarna:
Juventus (4-3-1-2):Buffon; Padoin, Bonucci, Chiellini, Evra; Marchisio, Pirlo, Pogba; Vidal; Tevez, Morata
Milan (4-3-3): Diego Lopez; Zaccardo, Alex, Paletta, Antonelli; Poli, Essien, Muntari; Cerci, Menez, Honda
Matchen:
Matchen började direkt i ett högt tempo och ingen av lagen va rädda för att få upp och trycka på. Milan hade överraskande mycket boll i inledningen och vågade fylla på i anfallen. Dock inte till den grad att de fick rulla runt i lugn och ro, men slog heller inte bara bort den vid första tillfälle.
Milan skulle dock få sin kalldusch. Ur misstänkt offsideläge kunde Tevez sticka iväg på en djupledsboll, och fri med Lopez gjorde skytteligaledaren som många gånger förut, mål. 1-0 till Juventus efter en kvart spelad!
Milan skulle dock inte ge upp. Man fortsatte våga kliva upp och anföll när tillfälle gavs, vilket också gav utdelning. På en hörna nådde Antonelli högst och kunde i sin debut/comeback nicka in kvitteringen efter dryga halvtimmen. Juventus ville dock inte vara sämre, och enbart någon minut senare kunde Bonucci på en Juve-hörna och peta in deras andra ledningsmål för kvällen. Det stod 2-1 till Juventus efter halvtimman spelad.
Första halvlek slutade med Juve-ledning 2-1 som spelmässigt ändå var någelunda rättvist sätt till antal chanser och spelövertag.
Milan fick dock den första heta chansen i andra halvlek. Inbytte Pazzini fick bollen i djupled och var endast en utmärkt Buffon-räddning ifrån att skjuta in kvitteringen efter 52 minuter.
Juventus skulle dock vara strået vassare. I minut 65 sköt Marchisio bollen lågt i stolpen och Morata kunde sedan ohotad placera in returen i öppet mål. 3-1 till Juventus.
Resten av matchen var bara en transportsträcka. Milan kom ingenstans och Juventus var egentligen ganska nöjda med resultatet. Matchen slutade rättvist med seger för Juventus med 3-1.
Spontana tankar efter matchen:
Juventus förtjänade att vinna. De var det bättre laget helt enkelt. Milan försökte i början att pressa de svartvita, men utan någon långvarig framgång. Till skillnad mot Milan hade de både en och två växlar att sätta, och jag är säkert på att de inte ens behövde växla upp till den högsta. Milan saknar det där extra, och när Menez klev av fanns det ingen joker kvar på planen. Milans mittfält blev särskilt uppkäkat och enbart Pogba hade nog kunnat sysselsätta de tre rödsvarta. Milan är inte på Juventus nivå just nu, och oftast vinner det bättre laget i fotboll.
Allegri på andra sidan tränarbänken måste vara nöjd. Han är idag ett levande bevis på den bristen som finns i Milan. Den svaga ledningen och vad det har inneburit för spelartruppen. Juventus är en väloljad maskin som Allegri kan manövrera genom hela Italien. I Milan hade han inte de förutsättningarna, och resultatet därefter. Det borde också ge en fingervisning för var problemet ligger idag. Och även om Inzaghi är oerfaren och en annan meriterad tränare visserligen kanske hade kunnat gjort det annorlunda, så kan vi vara på det klara med att det knappast är roten till problemet.