Ett pressat Milan tog emot ett ännu mer pressat Parma inför kvällens match. Ett Milan som fortfarande inte hade vunnit i ligan i år och som visat upp svagt spel och få initiativ. Inför matchen var man spänd på hur nyförvärven Bocchetti och Destro skulle prestera. Hur skulle Inzaghis nya formation anpassa sig? Och framför allt, hur skulle resten av laget reagera på senaste tidens snedsteg? Skulle man resa sig, eller fortsätta underprestera?
Lagen ställde upp som följande:
Milan (4-4-2): Diego Lopez; Zaccardo, Alex, Rami, Bocchetti; Honda, Poli, Van Ginkel, Cerci; Menez, Destro
Parma (4-3-3): Mirante; Costa, Santacroce, Lucarelli, Gobbi; Galoppa, Mariga, Nocerino; Varela, Palladino, C. Rodriguez
Matchen:
I inledningen av matchen var det delvis rörigt och en del tveksamma ingripanden. Milan tog dock så småningom tag i matchen och började etablera spel. Den annars djupfrysta Zaccardo fixade straff efter ca 15 minuter efter att ha nickat bollen på en Parma-spelares arm. Menez var sedan säkerheten själv från elva meter och såg till att Milan gick upp i ledning. 1-0 till Milan! Lyckan blev dock inte långvarig. Ca 10 minuter senare höll sig Milanbekantingen Nocerino framme på en lös boll och tryckte in kvitteringen. Läget kom efter att en Parma-frispark där Milan-spelarna inte lyckades rensa bort bollen i ett tidigare skede.
Nästa heta chans kom efter halvtimman spelad. Alex tog överraskande hand om en frispark i bra läge, och svarade med ett tungt skott som gick i stolproten, och på returen var hans kollega Rami bara centimeter ifrån att slå in den vid andra stolpen. Målvakten Mirante såg dock ut att vara på med fingerspetsarna, och kanske hade bollen gått in annars i förstaläget.
Destro stod för nästa läge ca 5 minuter efter stolpträffen. Van Ginkel stod för inlägget och Mirante sprang ut på utflykt för att plocka ned bollen. Destro hann dock före och hans lobbnick gick precis ovanför ribban. Parma sprattlade sedan till. Lopez tvingades till dubbla parader när han först tog Varelas skott rakt på och sen hann upp på Nocerinos retur. Tvivelaktigt ingripande av Milan-försvaret, som bör tacka Lopez för att det inte blev något mer.
Lagen gick ut i halvtid med ett mål vardera i bagaget. En halvlek som gav blandade resultat. Stundtals bra spel, stundtals en hel del frågor.
Första tio minuterna av den andra halvleken var rena rama sömnpillret. Sedan växlade Cerci upp, sprang förbi två motståndare, passade snett in till Menez som placerade in bollen precis innanför bortre stolpen. 2-1 till Milan!
Duon fortsatte skapa och var vassa i omställningarna. Nästa gång var det Menez tur att spela fram Cerci. Den här gånger var dock Mirante i vägen och kunde avstyra läget. Menez var dock fortsatt het och med 75 minuter på klockan kom han loss på högerkanten och spelade snett in till… Zaccardo som med fel fot placerade in lagets tredje mål för kvällen. En överraskande målskytt som firade därefter.
Efter målet gick Milan hemåt medan Parma halvhjärtat försökt flytta fram sina positioner. Det blev dock aldrig farligt och Milan kunde för en gångs skull kontrollerat spela hem tre poäng.
Spontana tankar efter matchen:
För det första, skönt med vinst. Efter flera misslyckanden så kunde man äntligen kassera in tre oerhört sköna poäng. Vi sak dock komma ihåg hur dessa kom till. Det var individuella prestationer. Menez var stekhet och idag var en sådan dag då han låg bakom allt i anfallet. Idag vaknade också hans lekkamrat Cerci till liv och bjöd på några ruscher där få hinner med. Roligt att se, de lär blir bra tillsammans framöver. Idag hade till och med Zaccardo en bra dag och låg bakom två mål framåt. Han borde få en medalj bara för det. Om vi ska väcka lite allvar i det hela så var det en del som inte fungerade. Vi ska tänka på att det var Parma vi mötte. Ett lag i spillror som troligtvis lirar i serie B nästa år. Det finns bättre motstånd. Sen måste något göras åt mittfältet. De Jongs saknas något enorm och om man ska göra något mer på fönstret borde man gå för en kreativ mittfältare som är bättre än dom man har just nu. Spelarna presterade, inte laget som helhet.
Experimentet med ny formation fungerade dock. Cerci verkar äntligen ha hittat rätt, Menez får behålla sin fria roll och Destro gör det godkänt längst upp där han hugger på allt och ingenting. Får man in De Jong tillsammans med antingen (en bättre) Montolivo eller Poli så kan det fungera. Fortsätt våga testa detta. Det kan omöjligt bli sämre oavsett så det är bara att prova.
Milan har en uppsjö av offensiva spelare. Menez, Cerci, Destro, Honda, Pazzini, El Shaarawy, Bonaventura och Suso hör till ligans absolut bästa offensiv. ta inte in fler, dessa har enorm potential och borde kunna forcera vilket italienskt försvar som helst. Se nu till att få in kvalitativa spelare på de andra positionerna för att väga upp så kanske vi kan börja bygga ett lag. Jag väljer att se något slags ljus i tunneln kring detta. Det kanske fortfarande är långt borta, men det kan finnas där.