Milan gör en relativt bra match där man tar vara på sina chanser och visar upp ett periodvis bra spel. Man hade dock problem med att kontrollera matchen och stänga ytorna på egen planhalva. Försvarsspelet var förhållandevis stabilt men det fanns perioder i matchen då man satt med hjärtat i halsgropen, något som man börjar bli van vid som Milan-entusiast…
Lagen:
Milan: Diego Lopes; Abate, Paletta, Mexes, Antonelli; Poli, De Jong, Van Ginkel; Honda; Menez, Destro
Cagliari: Brkic; Gonzalez, Ceppitelli, Diakitè, Avelar; Ekdal, Crisetig, Donsah; Farias, Sau, Mpoku
Matchen:
Tillställningen började med ett försiktigt och något böljande spel där båda lagen försökte sätta sin prägel på matchen. Cagliari avlossade några skott i inledningen som inte hotade Milan nämnvärt. Efter cirka tjugo minuters spel tog Milan ledningen genom ett fint mål av Milans skyttekung Jeremy Menez. Milan kunde andas ut och trycket på Inzaghi lättades en aning. Rossoneri fortsatte att trycka på efter målet och hade flera möjligheter att sätta dit 2-0 målet. Efter 45 minuters spel var ställningen 1-0 till Milan.
Den andra halvleken började med att Cagliari chocköppnade genom att kontra in 1-1. Farias stod för målet. Farias gjorde bort Mexes för att sedan placera in bollen lugnt och behärskat i bortre hörnet. Kort efter Farias kvittering fick Milan en hörna som Menez tog hand om. Hörnan var svepande och nådde en avvaktande Mexes som tryckte dit bollen på volley, ett riktigt läckert mål. Efter Mexes drömmål fortsatte spelet att bölja lite fram och tillbaka, med ett marginellt övertag för Milan. Plötsligt fick Joao Pedro ett superläge efter framspelning av Farias, där bollen tog i överkant ribba. Där var det farligt nära en ytterligare kalldusch för Rossoneri… Bara minuten efter Pedros ribbträff får Milan straff efter att Cerci blivit nerriven i offensivt straffområde. Menez tar hand om straffen och sätter den iskallt i mål. 3-1 till Milan nu. I de avslutande minuterna får Milan två jättelägen, där Pazzini och Cerci bränner varsin gång. Känns som att detta symboliserar Milans säsong hittills, en kombination av otur och mediokra insatser. Cerci måste bara släppa bollen till Pazzini och Pazzini måste ta vara på sin chans. Det är helt enkelt för dåligt. Matchen slutar dock med Milan vinst och Inzaghi kan pusta ut ännu en gång. Frågan är hur långt Silvios tålamod sträcker sig…
Tankar efter matchen:
Finns det någon spelare som blandar och ger mer än Mexes? Underbar kille men stabilitet är inte hans mellannamn direkt… Skönt med vinst annars, tre otroligt viktiga poäng. Hoppas man kan bygga vidare på detta…