Milad Kazeroni, milanista och MilanSverige-läsare har skrivit en krönika om klubbens situation och den pågående maktkampen i ledningen.
På senare tid ser jag allt fler och fler spy galla på vår herre Mihajlovic. Milantränaren som efter 21 omgångar skrapat ihop 33 poäng.
Klimatet i Milan är just nu inte det bästa. Jag vill börja med att klargöra att jag inte försvarar Mihajlovic men samtidigt vill jag belysa vart den faktiska problematiken i vårt kära Milan ligger.
Vi backar bandet till säsongen 11/12. Vi är regerande mästare i Italien med Thiago Silva som ska hålla straffområdet rent samtidigt som vår spets Zlatan Ibrahimovic lyckligt ovetandes går mot sin första säsong utan titel i den europeiska toppfotbollen. Med ynka fyra poäng hamnar vi efter Juventus som tar över vår titel och tar hem scudetton.
Efter att legender som Gattuso, Pirlo, Seedorf, Inzaghi m.fl. lämnade oss så ryktades även Ibrahimovic och Thiago Silva bort från klubben. Ett Milan utan Silva och Ibrahimovic blev ett faktum. Milan blev färglöst i form av brist på karaktär och briljans som våra rutinerade spelare bistod med.
Trots detta tronskifte så hade man självklart stora förhoppningar. Vi skulle bara vinna i år, vi är Milan.
Galliani förstärker defensiven med Constant, Zapata och De Jong på mittfältet. Det var nästan så att de som lämnat oss lyste med sin frånvaro. Trots detta får vi tacka El Shaarawy som var som bäst när det gällde. Han toppade skytteligan och dessutom förstärker vi anfallet i januari-mercaton med ingen mindre än Mario Balotelli. Efter omgång 38 står det klart att Juventus tar hem ligatiteln för andra året i rad.
Vad har hänt sen säsongen 11/12 och 12/13? Inte mycket skulle jag vilja säga. Kraven är detsamma, åtminstone kraven från fansen och ledningen. Hur kan man byta ut en Porsche mot en Renault och förvänta sig samma topphastighet? Inte alls realistiskt.
Jag klandrar inte dig som vill ha ut Mihajlovic, jag menar bara att problemet inte kretsar kring honom. Det som infekterat oss är ledningens behov av att ha tio fingrar med i spelet.
Galliani bidrar med sina icke trovärdiga ord i form av ’’we are fine as we are’’.
Självklart är vi det, Adriano Galliani, men kom inte och säg att vi duger. Milan är en storklubb och har alltid varit det. Spelare, fans och media har en viss förväntan på klubben. Vi vill vinna och vi vill inte vara en medioker klubb som plockar sina 40 poäng per säsong och klarar sig från nedflyttning.
I skrivande stund väntar jag på att Mr.Bee och Berlusconi ska skaka hand för sista gången, vilket innebär att överlåtandet av 48 procent blir ett faktum. Först då kommer någonting hända, först då blåser förändringens vindar. Ledningen kommer inte längre ha sina tio fingrar i spelet. Jag hoppas Galliani inser att den bubbla han trots allt lyckats stänga in fansen i, spricker.
Men trots detta är jag en optimist och tror att Milan, precis som alla stormakter, reser sig upp och då kommer det bara finnas ett lag i Italien.
Jag föredrar att inte blanda ihop fotboll med schack, därför väljer jag att inte klandra Mihajlovic. För i Milan är det inte en man som styr pjäserna, utan det är betydligt fler än så.
– Milad Kazeroni