Rubriken här är givetvis Shakespeares berömda del av monolog när Hamlet håller i en torkad döskalle. Med utsträckt arm och kranium i hand frågar sig den danska prinsen själv detta; om det är bättre att leva med vad man har även om det är jobbigt, eller dö där döden är osäkerhet vad som sker efter livet.
Den där frasen känner nog de flesta till även om man inte studerat sönderdissekerad, tråkig litteraturhistoria fjorton år på universitet. Jag har verkligen inte gjort det och kan inte tänka mig något tråkigare än att få någon mening från en bok sedan fråga från professor i ämnet; vad exakt tror du han menar med detta, Zvonko?
Jag skulle spontant tänka: Who gives a f…
Men den där Hamlets mening får mig trots allt att tänka på Donnarumma.
Skall han vara, eller icke vara? Och låt oss tänka från två perspektiv nu. Kan vi ha ett öppet sinne här?
Dels vårt perspektiv, som fanatiska fans av en fantastisk klubb. Dels hans eget vad det nu måtte gissningsvis vara.
Att vara eller icke vara?
Från vårt perspektiv – och ursäkta om jag låtsas skriva tror vad ni alla tycker – men nej det verkar inte som att han skall vara kvar. Med det menar jag att han visar näst intill noll passion för Milan.
Cutrone, jämförelsevis ger signaler i precis varje sekund att han önskar inget mer än få spela för Milan. Och Cutrone har ganska många ögon på sig från väldigt många stora klubbar efter sin succésäsong även kallad debut från ingenstans.
Donnarumma, tja, han verkar bry sig mycket mer om sig själv än Milan.
Skall vi gissa var hans prioritet ligger?
5% om Milan
95% om sig själv.
Vad tänker Donnarumma själv? Där är jag nyfikenhet men ganska övertygad.
Donnarumma verkar vilja tjäna så mycket som möjligt, spela i en klubb med störst möjlighet att vinna liga och Champions League och han vill bli ordinarie i Italienska landslaget. Och han tror att Raiola är den bästa agenten för den typen av karriär.
Lycka till med det, Gigi.
Jag tror inte det kommer lyckas så länge du inte fokuserar på fotboll, att du mer fokuserar på att du redan tror vara häraden Buffon och tjatar in din mediokra bror i vår trupp som ultimatum skriva nytt kontrakt.
Ett litet råd: Skärp till dig i din tanke annars kommer du bara sluta som en Quagliarella. Ett superlöfte många trodde skulle bli den nya supersåsen på en succépizza men knappt någon idag kommer ihåg förutom när han gör mål i en klubb som aldrig tar sig ut i Europa. Så steppa ner från den höga hästen.
Buffon, Del Piero, Maldini, Di Natale, de har alla 15-20 säsonger bakom sig på högsta nivå. Dit är det långt. Du har haft en lysande säsong och halv till. Någon kolasås på glassen är du många år från att vara och kanske slutar du bara vara vanilj bland alla nougat om du inte är försiktig med dina val.
Samtidigt; har vi som Milanfans särskilt stor rätt att vara så förbannade på honom för att han vill välja annan klubb vilken bättre kan leverera det han verkligen vill ha just nu idag, trots att han är så ung? En klubb han kanske kan vinna Champions League med imorgon? Kan vi verkligen ifrågasätta hans tveksamma inställning till ett Milan så under isen som vi är? Klubben vilken gav honom chansen att redan som 16-åring visa vad han går för men nu måste kämpa för att ens ta sig ut i Europa?
Självklart har vi den rätten!
Klart för h-e att vi kan ifrågasätta det han beslutar och tänker!
Det var vi, Milan, som gjorde honom till det han är. Utan oss kunde han lika gärna vaktat målet i Serie C, eller D. Så små är nämligen marginalerna på denna nivå.
Men när allt sätter sig, när vi lugnar oss och tänker noga.
Who gives a shit!?
Om Donnarumma vill vara med på vår resa upp tillbaka till de mäktigaste, då får han väl vara det. Men då måste han en gång för alla visa att han tror på den resan och vara en villig pelare i palatsen som skall bygga den.
Om han hellre hoppar av tåget nu, ja men gör det då och ta din bror med dig. Vi har tillräckligt många andra stora spelare som drömmer om att få spela i just våra färger.
Avslutningsvis kan jag bara säga mig vara otroligt glad hur många Milanista jag möter som knappt bryr sig om Donnarumma stannar eller inte. Många som till och med tycker han skall lämna med tanke på apatin han visat gentemot vår klubb. Det betyder att man värderar klubben så mycket högre än någon enskild spelare, hur mycket värd den spelaren än är i miljoner euro på fotbollens slavmarknad.
Att vara eller icke vara.
Jag vet inte vad Hamlet kom fram till, till slut. Jag orkade inte läsa färdigt för Milan nämndes inte en enda gång. Och vem bryr sig om Shakespeare. Jag använde bara hans ord för att komma igång med hela den här texten.
Byt klubb om du vill Donnarumma. Vem bryr sig? För det enda jag bryr mig om är kärleken till Milan och om du inte har den eller vill vara del av den, då hör du inte hemma här hos oss. Jag ser hängivna fans hela vägen upp i Sverige tycka som jag. Att de är lika trötta höra dina enigmatiska Raiola-infekterade kommentarer; skall du stanna eller inte, från ena dagen till andra.
Vi skiter i det. Om du sticker är du inte kvar, men vi har något större kvar. Större än du någonsin kan bli.
Vi har Milan kvar.
Och vi är Milan.