Från att vara klubb som extremt sällan går igenom förändringar till en klubb där stora förändringar har blivit en vardag. Nu sätter vi stopp på förändringarna och börjar återuppbygga vår klubb.
Berlusconi tog över Milan år 1986 och mot slutet av hans tid i Milan skrek många på förändring. Förändringarna kom till slut, men det var lite för sent. In kom kineserna och vi fick en ny president, Yonghong Li. Tillsammans med Fassone och sportchefen Mirabelli skulle Milan börja om. Symbolen för detta var värvningen av stjärnan Bonucci som också blev lagets nya kapten. Spola fram tiden ett år och Bonucci meddelar att han vill lämna laget. Han är väl det tydligaste exemplet på kinesernas misslyckade projekt. Li kunde inte betala tillbaka stålarna till Elliott och den amerikanska fonden klev in som nya ägaren – och som dem klev in. På bara några veckor lyckades man överklaga UEFA:s beslut om att stänga av Milan från europaspel, jämna ut böckerna genom att betala skulder, tillsätta erfarna och kompetenta herrar vid rodret och få igenom klassvärvningar. Ingen dålig start, minst sagt. Är det äntligen dags för oss att gå framåt? Jag svarar tveklöst: ja.
Fassone och Mirabelli var och är professionella och kompetenta herrar, inget snack om det. Dem gjorde en del bra saker, men dem misslyckades med många av klubbens viktigaste mål. Det är ju facit i hand. Men det finns också olika nivåer på kompetens och professionalism. Man kan inte heller underskatta de värden som jag gillar att prata om i denna värld: passion och lojalitet. Två värden som är bortglömda i dagens fotbollsvärld (läs: Leonardo Bonucci). Andra saker som är viktiga för ett företag eller verksamhet att fungera är kommunikation och närhet. Exempel: Conte ryktades att ta över Milan enligt media. Vad gjorde då den nya presidenten Scaroni? Han lyfte på luren, ringde Gattuso, och försäkrade honom om att det bara är mediasnack och att ledningen hyser stort förtroende för honom. Enkelt. Om det vore Li så skulle Gattuso, om han har tur, få ett brev översatt från kinesiska till engelska om sisådär ett par månader. Att ha nära dialog och relation till dina anställda är en essentiell grundsten för att få en verksamhet att gå framåt.
Scaroni är en man som haft många viktiga roller tidigare bl.a vd för Eni, han har arbetat med Berlusconi och är en inbiten milansupporter. På väg in är Gandini som jag knappast behöver presentera för dem som följt Milan länge. Gandini har tidigare arbetat i Milan i över 20 år, han är expert på internationella relationer och är också han en milansupporter givetvis. Sist men inte minst, nya sportchefen Leonardo. Inte heller ett främmande ansikte, Leonardo har spelat i Milan i flera år och arbetat tidigare som direktör, där han gjorde ett enastående jobb (ansvarig för bland annat värvningarna av Pato och T.Silva). Det gjorde han även i PSG som klubbens sportdirektör. Dessa personer är människor med goda kontakter, ett gott rykte i fotbollsvärlden och med stor passion för klubben. Det är Milanfolk helt enkelt. Och Milanfolk lockar fler Milanfolk. Nu vill många komma in och samarbeta med Leonardo. Costacurta, Rijkaard, Albertini är bara några av namnen som nämnts. Sedan finns klubbens stora ikon Paolo Maldini och jag tror faktiskt att han kommer komma in och samarbeta med Leonardo så småningom. Maldini har, med all rätt, väntat in rätt ägarstruktur i Milan. Får han en viktig roll som han är nöjd med så är jag övertygad om att han kommer att arbeta för klubben inom snar framtid.
Det är magiskt hur Leonardo kunde vända Bonucci-affären till något positivt. Man slår verkligen ur underläge när en spelare går ut och säger att han vill lämna klubben. Men Leonardo lyckades få Juve att byta bort en spelare dem verkligen inte ville släppa. Att byta bort en gammal Bonucci mot en ung och lovande spelare som Caldara är en jättebra deal. Bonucci är 31 år och hade en ganska svajig säsong sist. Caldara är 24 år och varit enastående två år i rad nu. Caldara-Romagnoli kan bli Milans och hela Italiens mittbackspar för tio år framåt. Caldara är ingen färsking om folk tror det. Han har varit en ledare i Atalanta i två år och har faktiskt mer erfarenhet av att spela i Serie A än när Romagnoli kom till Milan år 2015. Utöver bytet har Milan äntligen fått in en klassanfallare i form av Higuain. Precis den legosoldat som vi behöver. Vi har inte haft en anfallare av sådan kaliber sedan Zlatans dagar i Milan år 2010-2012. Om man ser till årets transferfönster så har Leonardo endast spenderat cirka 18 miljoner euro för att få in Caldara och Higuain plus att yttern Bernard är på väg in som free agent. Dessa 18 miljoner euro kommer man lätt kunna få in i och med försäljningarna av Bacca, Kalinic, Gomez m.fl. Det känns riktigt bra att ha Leonardo som sportchef. Han kommer göra flera bra affärer och han har klok och slug förhandlingstaktik för att få igenom sin vilja. Det känns spännande att se vad han kan göra med detta Milan.
Det kommer att bli en tuff och jämn säsong. Juventus är en klass för sig fortfarande. Våra rivaler rustar också upp sina lag på ett smart sätt. Det känns som hela Serie A är på väg att lyfta igen. Vi ser framemot hösten med spänning och äntligen får man väl säga att klubben har rätt grund att börja bygga på. Jag sitter på en stor båt och kan se ljuset, den är långt borta, men jag kan se den nu. Jag känner att jag kan lita på folket runt omkring mig för att leda skeppet framåt. Mot ljuset framåt, tillsammans, som alltid, röda och svarta hjärtan som dunkar ivrigt. Låt havet börja darra igen för att när vi kommer – kommer vi med fart.
Skrivet av: Ninjas-Gabriel Shemoun