Efter matchen mot Roma tyckte man att Milan är på rätt spår, men poängtapp mot Cagliari och Atalanta har satt Milan i ett pressat läge när man möter Empoli imorgon.
Jag ska vara helt ärlig mot er, jag är fortfarande fruktansvärt irriterad från Atalantamatchen. Den matchen gick under mitt skinn. Den fick mig att analysera vad jag anser inte står rätt till i dagens Milan. Jag har kommit fram till följande huvudpunkter:
1. Inställningen och det mentala
Det här problemet har Milan haft ända sedan jag börjat hålla på dem (1996). Dem spelar bra mot topplag men tappar mot dem sämre lagen. Ifjol tog vi en enda pinne mot superjumbon Benevento och tappade poäng mot alla tre lagen som kom sist i tabell – i säsongens mest kritiska skede. Även när vi hade spelare som Kaka, Ronaldinho, Seedorf, Pirlo osv. tappade vi poäng mot sådana lag. Egentligen är det ganska logiskt och ett vanligt fenomen i en toppklubb. Det är lätt att motivera sig själv inför stormatcherna, men desto svårare när man ska resa på bortaplan och möta ett lag som man är så mycket bättre. Milan måste komma över det här, vi kan inte sjunka i nivå när vi möter sämre lag. Ett annat stort problem är den mentala kollapsen vi fått se i alla våra Serie A-matcher i år (exklusive Romamatchen): mot Napoli 0-2 till 3-2, första 20 min mot Cagliari och sista 20 min mot Atalanta. Dessa mentala kollektiva kollaps har kostat oss poängen och vi uppträder som två helt olika lag ibland. Vi spelar så himla bra stundtals och har klart höjt vår högsta nivå (mycket tack vare Higuain också), men när laget bryter ihop då faller vi som ett korthus. Det här har Gattuso själv nämnt många gånger och det är något som han och laget verkligen behöver jobba på.
2. Döda matchen
Milan har inte killer instinct och har inte haft det på ett bra tag. Man dödar inte matcher. Jag var säker på att Atalanta skulle kvittera när jag såg alla missade chanser. Bakayoko joggar (!) i ett 3 mot 2 läge och Calhanglou missar öppet läge från bara någon meter. För att uttrycka det på ett klassiskt sätt: vi behöver “the eye of the tiger”. Effektiviteten måste öka. Man behöver vara resolut när chansen ges, annars kan vi förvänta oss fler matcher där vi “förtjänade vinna” – men det ger oss inga poäng. Detta hör ihop med den mentala kollapsen som jag nämnde tidigare. Så fort Milan gör ett mål, oavsett motstånd, så fegar man och bryter ihop långsamt. Man kan aldrig kontra in ett mål heller så det är bara en tidsfråga innan motståndaren får sin kvittering. Jag har själv spelat fotboll och jag vet att man automatiskt blir försiktigare när man leder, det är på nåt sätt inprogrammerat i kollektivet, men det sättet Milan gör det på är pinsamt. Man faller tillbaka i tiotals meter i planen och ibland gör inte anfallarna eller mittfältet det och plötsligt har vi ett enormt gap mellan lagdelarna. Backarna som skött sig bra matchen igenom ser plötsligt ut som juniorer. Bästa medicinen är att försöka hålla spelet uppe och vara äckligt effektiva.
3. Matchcoachning och det taktiska spelet
Detta är punkten som jag analyserade mest. Förra året hade Milan en totalt värdelös bänk, i år har vi åtminstone 2-3 avbrytare som är okej (Castillejo, Cutrone och Laxalt). Men det här har Gattuso skött katastrofalt i min mening. Missförstå mig inte, jag är inte en av dem som vill ha Gattuso avskedad. Vad skulle det göra för nytta? Vi skulle få in en ny tränare som ska sälja in sin taktik i laget, lära känna spelarna osv. Det skulle bara ta tid och vi har ingen tid att förlora. Det skulle skada oss mer än gynna och vi skulle ha ännu en säsong bortkastad. Jag vet att Conte, en av världens bästa tränare, är ledig men jag är inte så förtjust på att se han i Milan. Jag är trött på att juve- och interfolk ska vara i Milan och jag gillar inte trebackslinjen han spelar med. Skulle hellre se Rijkaard eller Donadoni som tränare i klubben i så fall. Gattuso har höjt laget, svetsat ihop spelarna och stärkt dess identitet. Fysiskt ser Milan mycket bättre och spelet är lovande stundtals. Men beträffande matchcoachingen har han mycket att arbeta på.
Den enda matchen Gattuso matchcoachade rätt var den matchen vi vann – mot Roma. Det var faktiskt tack vare honom vi vann. Han bytte in Laxalt och Castillejo som bombarderade Romas trötta högerkant. Dem kom in med mycket energi. Sedan var han modig och spelade med två strikers, inbytte Cutrone och Higuain. Resten är historia. Annars då? Ett svar: Bakayoko. Den här snubben är för långsam och oteknisk för Milans innermittfält, han ska inte vara något annat än en spelare som byter av Kessie (bara att Conte spelade honom vecka in vecka ut i Chelsea får mig att tveka på Conte). Mot Napoli bytte Gattuso in honom istället för Biglia, resultatet var ett katastrof på mittfältet. Här agerade vår tränare oerhört impulsivt och plockade bort Biglia för att det var hans bolltapp som ledde till 1-2 målet. Men tittar man noga så var det Musacchios halvtaskiga pass som ställde Biglia i tufft läge. Bakayoko som regista i Milan är russian roulette. Lägg hellre Mauri där. Mot Cagliari skulle vi pressa för 1-2, vem byter Gattuso in då? Bakayoko. Kreativiteten blev 0 på mittfältet för att han plockade bort Bonaventura som är vår enda tekniska mittfältare. Bollen spelades gång på gång ut på kanten och Milan blev för lättlästa. Hakan hade en katasrofal match, men fick spela hela 73 minuter. Både han och Bonaventura kom från två hela matcher under landslagsuppehållet. Jag var övertygad att dem skulle vara dåliga den matchen och det var dem. Dem var trötta av naturliga skäl. Ingen av dem borde ha startat den matchen. Vi spolar bandet till Atalantamatchen. Halvlek, Milan borde ha lett med 3-0 typ. Gasperini är en skicklig coach, här visste jag att han skulle spela ut Gattuso taktiskt. Han startade matchen med Pasalic och Barrow. Två spelare som är riktigt farliga i djupled och Barrow är en snabb spelare. Men Milan fick ett tidigt mål och Atalanta kunde inte spela på omställningar. Det blev en enkel halvlek för Milan – men man dödade inte matchen. Med bollinnehavet i sitt ägo nu bytte Gasperini in stora och tunga Zapata och den tekniska argentinaren Rigoni. Det gav frukt direkt. Milan hade massor med problem. Gattusos diverse motdrag var urusla.Laget var något trött nu, men vi ledde med 2-1. Då byter han ut Bonaventura, matchens bästa spelare, och in med ni vet vem. Bakayoko. Med Bakayoko tappade Milan mittfältet ytterligare. Bonaventura kan både försvara, erövra bollen och vinna frisparkar. Milan blev mer och mer nerkörda i Donnarumma och nu byter Gattuso in Castillejo. Varför? Vi är inne i 85:e minuten. Calhanglu har varit värdelös matchen igenom och nu byter man in Castillejo? Omställningsspelet är över, det är endast 5 minuter kvar att spela och laget går på knäna. Lösningen hade i så fall varit att ta in Laxalt som vänstermittfältare och gå ner på ett 4-4-2 där Suso spelar släpande bakom Higuain. Detta hade säkrat segern, tror jag. Men Gattuso saknar en plan B och hans taktiska matchcoaching har varit under all kritik (förutom Romamatchen som sagt). Jag hoppas bara han och hans team inser detta och jobbar hårt med det.
Imorgon mot Empoli ska det bli tre poäng. Det måste bli tre poäng. Det finns inget annat. Vi måste klättra i tabellen och börja vinna matcher nu. Som Leonardo sa: vi kan inte förlora mer tid. Avanti.
Av: Ninjas-Gabriel Shemoun