Säsongen 2019/2020 stundar i den italienska ligan. Il calcio är äntligen tillbaka!
Kommande säsong i Serie A känns mer spännande än på länge. Visst saknar vi alla den gamla storhetstiden för ligan, men på senare år har vi sett att den italienska fotbollen sakta men säkert börjar ta sig tillbaka. Bättre spelare ansluter sig till ligan och kvalitén har höjts. Passionen, känslorna, taktiken – det finns inget härligare än il calcio.
Det som är så spännande med Serie A i år är att det är så ovist eftersom att många klubbar har nya tränare och sällan blir det som man tror. Juventus, Inter, Milan och Roma har alla nya tränare. Det här kommer betyda ett litet försprång för Atalanta, Lazio och Napoli. Det tar alltid lite tid innan den nya tränarens idéer sätter sig hos spelarna. Man behöver också anpassa truppen över tid till den nya tränaren. Det tog lite tid för självaste filosofen med Man City så det är absolut en faktor att tänka på. Till Berlusconis stora glädje så ska Milan spela nu igen med två anfallare och Inter ska börja lira 3-5-2. Sist dem gjorde det fick Gasperini sparken efter bara ett halvår. Inter har gjort sig av med några av sina bästa spelare från förra året (Perisic, Icardi och Nainggolan). Man har gått all in på Conte och värvat för nästan 2 miljarder kronor(!). Dem vinner nog ändå inte ligan. Gällande Juventus undrar alla hur laget, särskilt mittfältet, kommer kunna anpassa sig till Sarriball. Sarri har en offensiv fotbollsfilosofi som är främmande för ett lag som Juventus. Valet av Sarri är strategiskt från Agnellifamiljen, dem vill se sitt varumärke fortsätta växa internationellt och göra den gamla damen ett attraktivare lag att titta på. Personligen tror jag på kontinuitet och jag ser Napoli som dem riktiga utmanarna till Juventus. Det är Ancelottis andra år, man har förstärkt laget klokt och man har en mycket hög högsta nivå. Kan detta vara deras i år? Mycket möjligt, säger jag. Andra frågor man ställer sig är: Hur ska det gå nu för Atalanta som också ska spela ute i Champions league? Kan Inzaghi ta Lazio till nästa nivå? Och hur ska Roma klara sig utan identitet? I övrigt har Fiorentina en ny ägare (samma person som ville köpa Milan från Li) och man har värvat intressanta namn som Ribery och vår kära Kevin-Prince Boateng. Det låter kaxigt. Lägg till Chiesa och Simeone i mixen och vi kanske har Serie A:s häftigaste anfallsuppsättning. Men sedan har dem Montella som tränare och jag är mycket tveksam till att han är rätt person för jobbet. Torino har i princip inte gjort några förändringar alls och ska ut och spela Europa League fotboll på Milans bekostnad. I Sampdoria finner vi en tränare som kopplades ihop med Milan, Eusebio Di Francesco. Vad kan han göra med Sampdoria? I det andra genualaget har också stora förändringar skett. Andreazzoli som charmade oss med sin fotboll i Empoli har tagit över och han har fått in en hel del spännande namn (”vår” Zapata, Barreca Schöne, Pinamonti). Jag tror att Genoa kommer göra en mycket bättre säsong än ifjol och kan komma att bli årets charmlag. De Zerbis Sassuolo är alltid roliga att titta på och i Cagliari hittar vi igen ”Ninja” Radja Nainggolan som återvänder hem. Bland nykomlingarna har vi äntligen ett lag från södra Italien tillbaka i högsta ligan, Lecce! När vi tänker på laget från Apulien, minns vi tillbaka till 3-4 matchen och Boatengs osannolika hattrick från 2011. I Lecce hittar vi bland annat den gamla Milanspelaren Gianluca Lapadula. Kör man drygt en timme från Milano kommer man till Brescia som också är nykomlingar i Serie A. Brescia som fostrat Andrea Pirlo kommer till högsta divisionen med hans look-a-like Sandro Tonali. Ett nyförvärv som verkligen kommer sätta prägel på ligan är Mario Balotelli som anslutit till dem blåvita. Serie A är så mycket roligare med Balotelli i den. Både Lecce och Brescia har gamla spelare som tränare, Liverani för Lecce och Corini för Brescia. Det sista laget som tog platsen upp är ligamästarna från 1985, Hellas Verona. Med sig har dem en annan gammal Milanspelare, den evigt unge Giampaolo Pazzini.
För Milan handlar allt om fjärdeplatsen (eller högre för den delen) till Champions League. Klubben har en ny tränare i Marco Giampaolo och under försäsongen kunde man tydligt se att anfallsspelet ser mycket bättre ut. Utifrån mina iakttagelser, då jag har tittat på Milans alla försäsongssmatcher, så har laget fortfarande problem när man spelar mot samlade försvar. Å andra sidan har vi sett år efter år att försäsongen säger oss i princip ingenting. Ett färskt exempel är Real Madrid som förlorade 7-3 mot sin rival Atletico Madrid under försäsongen och när första matchen i la liga spelades briljerade dem fullständigt och vann mycket övertygande. Milan har hämtat in Duarte, Hernandez, Bennacer, Krunic och Leao. Det är inga stora namn, men det är profiler som är noga utvalda av klubbledningen. Jag ser mest framemot Hernandez och Bennacer som jag tror kan komma att spela en viktig roll i lagets spel. Vi har sett följande spelare lämna: Abate, Zapata, Montolivo, Bertolacci, Mauri, Laxalt, Bakayoko och Cutrone. Egentligen inga spelare som man kommer sakna i startelvan förutom Bakayoko som var outstanding under våren. Det finns fortfarande tid i mercaton och vi kommer se Milan göra fler drag. Om vi lyckas vi få in en mittfältare och anfallare av hög kvalité känner jag mig ganska säker på en topp 4 placering. Men mer om mercaton och enbart Milan längre fram när transferfönstret är stängd. Nu ser vi framemot helgen som kommer och välkomnar il calcio tillbaka med öppna armar. Andiamo!
Skribent: Ninjas Shemoun