Det tar lite tid att processa ett derby, det är av den anledningen sällan smart att dra slutsatser direkt på slutsingnal. Den initiala känslan efter var att vi spelade uruselt och att vi kommer få det svårt att nå champions league. Men vid närmare eftrertanke så är det kanske inte så. Vill ni veta varför? Fortsätt då att läsa.
Derbyn är sprängdfyllda av prestige, heder och historia, och av den anledningen vill man alltid vinna dessa matcher. Dessutomr har Inter och Milan genom historien ofta varit jämnbra vilket gjort att vinnaren i just derbyt kunnat rycka ifrån den andra på ett annat sätt. Matcherna har ofta beskrivits som “6 poängs-matcher “. Detta är inte fallet i år. Av allt att döma kommer det vara Inter, Juve och Napoli som gör anspråk på scudetton, inte Milan. Vi spelare istället om 4:e platsen, och således är Roma, Lazio och kanske Atalanta våra huvudkonkurrenter, inte Inter. Det hade såklart varit en bonus att slå Inter, men det är inte huvudsakligen dessa matcher vi ska vinna sett ur ett tabellprespektiv.
För det andra så måste man förstå att Inter är bra. Vi såg svaga ut för att Inter fick oss att se dåliga ut. Men det fanns mycket possitivt att ta med sig och bygga vidare på. Jag vet inte hur tydligt det syntes från tv:n,men live såg man oerhört tydligt hur stor roll valet av formation spelar. Till en början spelade vi 4-3-1-2, under den perioden var Milan totlat utselade. Piatek var vilsen, Suso likaså och ytorna krymptes avsevärt i anfallspelet. Vi gjorde det helt enkelt svårt för oss själva. Detta justerades och Suso flyttades ut till sin högerkant men tog med sig sin fria roll, Leao drog ut till den andra flanken och Piatek fick spela centralt ensam, vi spelade nu 4-3-3. Den formation som den här truppen faktiskt är byggd för, och efter formationsbytet hade Milan spelövertaget i stort sett halvleken ut. Detta måste fått Giamaolo att förstå hur vi måste spela. Detta tror jag var en av säsongens viktigaste lärdomar.
För det tredje så fanns det flera individuella spelarprestationer som imponerade på mig. Där tänker jag främst på Donnarumma men också på Leao, Suso, Kessie, Romagnoli och inte minst Hernandez. Det är inte lätt att spela mot ett råtaggat, väloljat conte-lag, och med det i åtanke tycker jag de gjorde det bra. Kan dessa herrar komma igång likt igår fast även mot sämre motstånd så är mycket vunnet. Vi ska också komma ihåg att vi hade en bänk bestående av bland andra Bennacer, Rebic, Paqueta och Bonaventura. Truppen är bredare än på länge och vi har inget europaspel att ta hänsyn till. Vilket är ytterligare en fördel i kampen med Roma, Lazio och Atalanta
Så min poäng är att man måste förstå att Inter befinner på en annan plats än vi och att han dessutom är en mästare på att få motståndare att se svagare ut än vad de i själva verket är. Ja, det såg i långa stunder ut som skit, men det var trots det ett fall i rätt riktning.
skrivet av: Marcus Engberg