Det blir ingen ny revolution i Milan. Istället ser vi kontinuitet, optimism och mäktiga värvningar. Det är nya tider i Casa Milan. Det är evolutionens tid.
BAKGRUND
Om man trodde att föregående säsong skulle bli lugn trodde man helt fel. Istället fick Milanfansen, ännu en gång, rida på en pinsam svartröd bergochdalbana. Först slopades 4-3-1-2 taktiken och därefter fick huvudtränaren Giampaolo sparken på rekordtid. In kom den erfarna mellanmjölksmannen Stefano Pioli och många fans var oerhört besvikna efter detta. Boban och Maldini sågades vilt. Under januarimercaton kom bl.a. Zlatan och Kjaer. Två värvningar som omgående gjorde succé. Spelet började sitta och plötsligt kunde man skilja tydliga linjer i Milans spel. Pioli hade lyckats samla och utveckla laget. Sedan kom smällen. Boban blir sparkad omgående. Det rapporterades om en stor spricka mellan ägarna Elliott och dess högrahand Gazidis gentemot Maldini, Boban och Massara. Boban riktade hårda ord i media mot ledningen och detta var oacceptabelt. De flesta befarade att Donnarumma och Romagnoli inte skulle vara kvar i klubben länge till, Zlatan skulle lämna och en massa ungtuppar skulle anlända. Ralf Rangnick skulle ta över. Men laget fortsatte spela förbaskat bra fotboll och till slut bestämde sig ägarna, till mångas förundran, att Pioli får fortsatt förtroende och därmed fortsätter Maldinis bygge av Milan.
EFTER UPPEHÅLLET
Efter uppehållet av pandemin spelade Milan en sprakande fotboll och besegrade bl.a. Lazio, Roma och Juventus. Faktum är att bara Real Madrid var bättre i hela Europa post-pandemic. Många spelare visade en tydlig utveckling och spelet flöt på ett sätt den inte gjort på flera år i Milan. Donnarumma och Romagnoli förväntas förlänga sina kontrakt och återigen andades det optimism. Maldini och Boban har fått upprättelse för sina värvningar och Pioli har fått allas respekt. Kontinuitet är avgörande för att uppnå sportslig framgång och i Milan har den inte alls funnits på lång tid. Pioli har gjort ett lysande jobb och spelet på planen har sett riktigt bra ut. Gruppen känns extremt sammansvetsad. Ekonomin verkar gå åt rätt håll och den investering som gjorts på nya spelare har ökat: Hernandez och Bennacer till största del. Rebic, Kjaer, Ibrahimovic, Saelemaekers och Leao är andra spelare som har visat sig vara kloka köp. Dessutom har spelare som Kessie och Castillejo tagit kliv framåt i sin utveckling. Samtidigt har man sänkt lönekostnaderna rejält (Biglia, Bonaventura, Reina) och sålt bl.a. Suso och Piatek för bra pengar.
EVOLUTION
Pandemin har påverkat alla möjliga delar av samhället världen över. Så även inom fotbollen och för Milan. Men klubben har trots pandemin jobbat hårt med att marknadsföra och exploatera varumärket. Livekonserten ”From Milan With Love” under karantäntiden var en stor framgång, man lyckades samla mycket pengar till behövande och samtidigt marknadsföra klubben. Klubben ingick nyligen i ett speciellt samarbete med musikbolaget Roc Nation. Det låter som ett märkligt samarbete och det är det också – i Europa. Men i USA är det helt vanligt att klubbarna ingår i olika typer av samarbeten och marknadsför sina klubbar. Här ligger Europa och dess fotbollsklubbar efter. Milan försöker med något helt nytt och ni kan räkna med fler sådana samarbeten i fortsättningen. Vi får inte heller glömma att nämna arenaprojektet som är en central del i allt detta. Processen går långsamt, men den går framåt. Enligt senaste uttalandet från president Scaroni väntas arenan vara klar 2024.
Rent sportsligt kan coronapandemins effekter ha varit delvis positiva för Milan. Nu har storklubbarna mindre pengar att spendera och därför har stora bud på Donnarumma och Romagnoli saknats, vilket öppnat upp för en fortsättning i Milan. Pandemin gynnar även Milans ungdomssatsning som får ett extra år att utveckla sina spelare och komma ikapp de större klubbarna. Börjar inte alla stora tidsepoker med kloka investeringar och på unga spelare? Il grande Milan började med spelare från dem egna leden, såsom Maldini och Baresi. Vem visste vem Kaka var innan han kom till Milan? Shevchenko kom för relativt dyra pengar år 1999 men det var ingen som förutspådde precis att han skulle bli en Ballon d’Or vinnare. Pirlo var en misslyckad talang när Milan värvade honom från ärkerivalen Inter. Maldini försöker bygga upp Milan på nytt och har gjort ett kanonjobb hittills. Han har sett till att behålla klubbens grundpelare (Donnarumma, Romagnoli), tackat nej till stora bud till viktiga spelare i truppen (Hernandez, Kessie, Bennacer), hämtat in äldre mentorer/kvalitéspelare billigt (Kjaer, Zlatan, Rebic) och satsat på yngre förmågor (Leao, Saelemaekers) samtidigt som man hittat en tränare som utvecklat spelet. Med Pioli spelar laget med ett enastående presspel och fysiken har förbättrats avsevärt. Spelarna springer, sliter och hittar varandra på plan. Personligen tror jag att den typen av fotboll med ett intensivt presspel, snabba omställningar och få touch är den mest framgångsrika idag. Se bara på Liverpools framgång men även Man City och Bayern Munchen som håller ett oerhört kvickt tempo i sitt passningsspel. Det kan vara en av anledningar till varför italienska lag har svårt ute i Europa, inte minst Juventus. I den inhemska ligan går det bra att riva av scudetto efter scudetto, tempot är klart lägre, men ute i Europa är det mycket tuffare att hänga med. Det finns ett lag i Italien som sticker ut i sitt sätt att spela och det är Atalanta. När dem sätter igång med sitt presspel och intensitet är det nästan ingen i stövellandet som kan stoppa dem. När den typen av fotboll satte sig i Piolis Milan såg vi hur vinsterna avlöste varandra, oavsett motstånd. Ett bra exempel är Rebic som var helt anonym halva säsongen, han såg totalt vilsen ut i 4-3-3. Men efter att Pioli satt sin prägel och kroaten kommit in i sin mer naturliga roll har han varit ett monster. Samma sak kan sägas om Calhanglou och Kessie.
MERCATO
Med en pågående mercato hängande över oss kan vi än så länge skriva till oss Ibrahimovic – ett givet val. Andra spelare som väntas bli officiella inom kort är: Bakayoko, Diaz och Tonali. Och där måste vi stanna upp. För att Tonalivärvningen innebär bara inte att Milan rekryterat till sig en av världens största talanger och mest lovande italienska spelare på flera år utan det är en symbolvärvning som vi inte sett på länge. Milan slog lag som Inter, Juve och United i kampen om hans signatur. Det säger något mer än bara själva spelaren. Mercaton handlar om möjligheter och Maldini har varit vass på att se dessa. Med Diaz får man in en yngre spelare med stor potential och Bakayoko var ett monster i Milan sist. Plötsligt ser Milans mittfält riktigt tjockt ut och äntligen får man väl säga, för att det har varit en lagdel som jag personligen tyckt inte varit tillräckligt bra i sisådär 10 år. Fler saker lära hända på mercaton och vi får avvakta och se vilka andra förstärkningar som ansluter till Milan.
MILAN SOM VI KÄNNER IGEN
Det blir ingen ny revolution med tysken Rangnick, istället kommer vi se en evolution av Maldinis och Piolis Milan. Beslutet att fortsätta med Pioli känns så milanesisk. Legenden Maldini och hans italienska kompanjoner blir kvar, den äldre mentorn dröjer kvar ett år till, tränaren är italiensk, familjen håller ihop och vi värvar spelare som varit milanista sen barnsben. Hela den känslan, att klubben fortfarande har sin starka själ och identitet, det är det som innerst inne gör milanfans glada att vara just milanfans. Vi är Milan, vi är i rossoneri och nu kommer vi.
Skribent: Ninjas-Gabriel Shemoun