Vi har precis lagt bakom oss ännu en mercato full med rykten, förhoppningar och en hel del värvningar. Milan har spenderat omkring 80 miljoner euro under sommarens mercato, vilket gör de rödsvarta till den klubb i Italien som spenderat mest pengar. Vi sammanfattar Milans mercato.
MÅLVAKTER
Ingen kan ha missat att sagan om Donnarumma fick slutligen sitt slut. Fotbollsromantikerna såg sig besegrade återigen och stålarna lockade en av världens bästa målvakter till Paris SG. Milan hade förberett för detta scenario och in till laget kallades ersättaren Mike Maignan från Lille. Mannen med flest hållna nollor i Europas toppligor den gångna säsongen och andremålvakt i Frankrikes landslag. Maignan har redan imponerat med sitt starka målvaktsspel och sin karaktär. Dessutom behärskar han tekniska fötter som vi såg under Sampdoriamatchen. Ett klokt alternativ för Pioli att använda sig av när motståndarna pressar Milan högt. Man kan redan hävda att Maignan för 13 milj euro (+ 2 milj i bonus) är under hans marknadsvärde, här har ledningen hittat en bra ersättare till Gigio trots det enorma tomrum han lämnar efter sig.
Bakom Maignan hittar vi vår egna fantom från Transsylvanien, Tatarusanu, och talangen Plizzari som är tillbaka från lån i Serie B. Frågan är om inte Plizzari ska agera andramålvakt för att få fortsätta sin utveckling?
Hur man än vrider på Donnarummasagan kan man inte hävda att det är inget annat än ett misslyckande för klubben. Här kan man inte bara belasta den nuvarande ledningen utan snarare tidigare ansvariga i Milan. Men att förlora en spelare som är värd minst 80 miljoner euro gratis är ett tungt slag. Samtidigt har man hittat en riktigt bra ersättare som på längre sikt, åtminstone ekonomiskt, är mycket bättre för klubben.
Kunde man gjort mer för att behålla Donnarumma? Oavsett vad kunde man inte ha löst situationen på ett bättre sätt i och med Maignans ankomst.
In: Maignan, Plizzari.
Ut: G.Donnarumma, A.Donnarumma.
Betyg: 8/10
BACKAR
Garanterat Champions League spel innebar välbehövda pengar för Milan att spendera under mercaton. Det första man gjorde, efter Maignan, var givetvis att köpa ut Tomori från Chelsea. Tomori som anslöt i januari var outstanding och för att fortsätta använda engelska termer var det en no brainer att köpa loss honom för 29 milj euro. Ett pris som även där är ett underpris i förhållande till spelarens värde idag.
Förutom Tomori behövdes backup alternativ till Calabria och Hernandez på kanterna. Efter att Laxalt lämnat Milan för Dinamo Moskva till en summa av 3,5 milj euro började jakten på en vänsterback. Valet föll till slut på 24-årige Ballo Toure från Monaco. En spelare som påminner väldigt mycket om Theo, stark och kraftfull offensivt men defensivt behöver han utvecklas mer. Summan landade på 5 milj euro, vilket får anses som ett bra pris med tanke på spelarens potential och ålder.
Conti som återvände från lån har inte haft tränarens förtroende och således var han inte tänkt att få stanna för att bli Calabrias ersättare. Milan letade febrilt efter en ersättare till Calabria och man hoppades det skulle bli Dalot igen. Men United krävde mycket pengar för ett nytt lån och därför slog det lite som en bomb när det rapporterades att EM-mästaren och förre Roma-kaptenen Florenzi var nära en övergång till Milan. Och så blev det. Rutinerade Florenzi ansluter på lån för 1 milj euro med köpoption på 4,5 m euro. En mycket billig lösning av en rutinerad och mångsidig spelare. Conti hittade aldrig en ny klubb men han lär knappast skapa några problem i omklädningsrummet.
Med tanke på att Romagnoli stannar skulle jag vilja påstå att Milans backlinje i princip är komplett. Det är en perfekt mix av rutin och talang. Flera spelare uppnår världsklass i min mening och jag minns inte sist Milan hade en sådan stabil uppsättning av försvarare. Mångsidigheten är också en fördel, flera av dessa spelare kan övergå till en trebacks formation vilket vi vet Pioli testat på träningarna.
In: Florenzi, Ballo Toure, Tomori.
Ut: Laxalt, Dalot.
Betyg: 9/10
MITTFÄLT
Till mittfältet behövdes två spelare som kunde rotera med Kessie och Bennacer. Tonali var en av dessa spelare förra säsongen då han anslöt på ett dyrt lån vars köpoption omförhandlades under sommaren. Totalsumman för Tonali landade på 20 milj euro plus Olzer (buyback-klausul inkluderad) istället för 35 milj euro. Det är en fantastisk deal för Milan. En spelare med Tonalis talang och kvaliéer är värd mycket mer utan tvekan.
Ersättaren till Kessie var ifjol Meite, Milan valde att inte köpa ut spelaren. Med tanke på CL-spel behövdes mer rutin och kvalité. Spelaren som anlände var ett välkänt ansikte. Till hymnen av Gigi d’Agostinos l’amour toujour gick Bakayoko in i för att utföra sin medicinska kontroll. Kontraktet skrevs på och spelaren anslöt på ett tvåårigt långt lån till en summa av två milj euro (köpoption på 15 milj euro). Sist Bakayoko var i Milan var han en av ligans allra bästa mittfältare, kan han hitta samma nivå är det en enastående spelare att ha i truppen. En deal som dessutom knappt kostar klubben något. Till nästa säsong har man även säkrat Adli från Bordeaux som däremot stannar på lån hos fransoserna säsongen ut. Prislappen hamnade på 10 m euro, bonusar inkluderade.
Med Bennacer, Kessie, Bakayoko och Tonali har Milan fyra mittfältare av riktigt hög nivå. Precis som backlinjen känns denna lagdel i princip komplett. Bortsett från Kessie som värvades av den gamla ledningen har man spenderat mindre än 40 m euro för Bennacers, Tonalis och Bakayokos tjänster. Det är bra business. Sedan har vi Krunic som kan hoppa in vid behov. Pobega lämnar igen på ett torrt lån för att fortsätta sin utveckling.
In: Bakayoko.
Ut: Meite, Pobega.
Betyg: 10/10
ANFALL
Om det är en lagdel som inte känns komplett hos Milan är det definitivt anfallet. Det har varit rörigt, tunt och obalanserat under fjolåret. Vi börjar med strikerpositionen. Mandzukic var skadad ofta och höll inte måttet, därför fick både Rebic och Leao spela på den positionen. Det var mindre lyckat. Ledningen kände till behovet och redan på slutet av föregående säsong förhandlade Milan de personliga villkoren med Giroud. Man kan tycka att Milan borde satsat på en mer långsiktig lösning som Jovic eller Belotti men med Giroud vet man vad man får och han anlände slutligen på en deal som kostade klubben i stort sett ingenting (1 milj euro + 1 milj i bonus). Med Giroud får man in ett riktigt proffs som håller hög internationell kvalité och dessutom har rutinen för den stora scenen. Vi har redan sett vad han kan uträtta. Giroud kommer bli oerhört viktig i matcher då Zlatan saknas (vilket kan bli rätt ofta). Ledningen kände inte sig nöjda där utan plockade även in Pellegri från Monaco på ett lån som kostar klubben 1 milj euro (köpoption 6 milj euro). Strikerpositionen känns helt plötsligt väldigt trygg.
Till vänster hade Milan tre vänsteryttrar: Leao, Rebic och Hauge. Hauge blev den som offrades när han såldes till Frankfurt i en affär som kommer kosta tyskarna 12 milj euro (lån med köp obligation). Ekonomiskt tvådubblar Milan sin vinst på Hauge på endast 6 månader. Samtidigt förlorar man en ung och talangfull spelare. Ledningen och tränaren har gjort den bedömningen om Hauge och man får helt enkelt stå för den. Tiden lär utvisa om det är rätt eller fel men man kan inte bortse från de ekonomiska faktorerna. Dessutom blir klubben av med en spelare där det redan finns två andra som går före i kön på hans position.
Centralt i banan vägrade en viss spelare skriva på nytt kontrakt med Milan. När hans EM var mindre lyckat och buden lyste med sin frånvaro dök en sista chans upp. Och det var kusinerna från den blåsvarta delen av stan som förstod att dem behövde ha en billig lösning för Eriksen. Så till Inter gick karln och vi kan väl lämna honom bakom oss med Zlatans egna ord: “I don’t f****** understand you”. Nu gick diskussionerna igång om vem som skulle bli Milans nästa nummer 10. Det var oklart länge och det ryktades om Isco, Vlasic, Ziyech, James m.fl. Maldini och Massara ville först och främst göra klart med Brahim Diaz. En spelare som vi såg på allvar börja utvecklas först under våren. En överenskommelse nåddes med Real Madrid om ett nytt lån men denna gång är det ett tvåårigt långt lån värt 3 milj euro med en köpoption på 22 milj euro (Real Madrid erhåller en buyback option). Diaz är en spelare i rätt ålder för Milans projekt och han har börjat ta för sig mer. Mot slutet av förra säsongen höll han minst samma nivå som vår förra nummer 10. Diaz är ersättaren i den rollen men många var vi som trodde att det skulle komma ytterligare en spelare på den positionen. Frågan om det räcker för Milan med bara Diaz där?
Sist men inte minst, positionen som de flesta skrikit efter. Här önskade och förväntade sig många milanisti ett mer etablerad namn. Med Saelemaekers och Florenzi som alternativ till högerytterpositionen behövdes en spelare som är mer offensiv och teknisk inriktad. Faivre från Brest blev aldrig av och valet föll till slut på Junior Messias. Affären uppges kosta Milan 2,6 milj euro för ett lån med en köpoption på 5,4 m euro. Brassen är inte det sexigaste namnet men se upp för att han kan kommer vara det på planen. Spelaren gjorde ifjol 9 mål och 4 assist för Crotone som åkte ner i Serie B. Brassen besitter en fantastisk teknik, något som saknats i vår anfallsbesättning. Även om Faivre är ett namn för framtiden, och Messias inte, är brassens övergång något som troligen gynnar oss mer i nuet. Han känner till ligan och kommer att kunna bidra direkt.
Castillejo blev kvar trots att han var transferlistad hela övergångsperioden. Milan missar att casha in på honom men samtidigt behåller man en spelare som inte kommer klaga och ställa till trubbel i truppen. Det skadar inte att ha en extra bredd när man ska spela Champions League, Serie A och Coppa Italia.
Man kan inte bortse från att man hade hoppats på större spelare som ansluter till anfallet. Detta särskilt nu när Champions League stundar och man ska mäta sig mot dem allra bästa. Det känns klart förstärkt med Giroud centralt och förhoppningsvis ger Messias större garantier än Castillejo men det är inte säkert. Dessutom ser det tunt ut när Diaz inte spelar även om brassen kan spela på den positionen också. Här kanske man får göra något under januarifönstret beroende på hur CL-äventyret går.
In: Diaz, Messias Jr., Giroud, Pellegri.
Ut: Hauge, Mandzukic, Calhanglou.
Betyg: 6/10
TOTALT
Man kan väl summera årets mercato för Milan genom att säga att det var en typisk Maldini och Massara mercato. In med ungt och friskt, in med lite rutin och in med en hel del klass också. En mix helt enkelt där man hushåller med klubbens ekonomi på ett klokt sätt. I stort sett är samtliga övergångar låg-risk affärer. Man tror på och fortsätter det projekt som man startat. Det har tidigare gett resultat och man står fast vid kontinuiteten, vilket är något som man verkligen uppskattar dessa tider. Klubben är på fortsatt uppgång och vi önskar oss att det fortsätter i den riktningen. Har Milan en bättre trupp än fjolåret? Mitt svar är, ja.
Slutbetyg: 8/10
Skribent: Ninjas-Gabriel Shemoun