Efter elva långa år är Milan mästare i Italien igen. Det var en scudetto som få förutspådde men det är en ligatitel som bekräftar att Milan är tillbaka på den stora scenen.
Pioli och kollektivet
Det här var ett Milan där allt handlade om kollektivet. Den fantastiska team spirit som många spelare talade om blev framgångsreceptet. Som så ofta i denna underbara lagsport. Mycket till denna förtjänst är Stefano Piolis. Kan ni tänka er att han gick från hashtaggen Pioli out till Pioli’s on fire? Sällan har man sett en tränare bli så bespottad bara minuterna efter han bekräftats som tränare för klubben. Inte ens två år senare sjunger man en sång till hans ära som tycks aldrig ta slut. På matchträffen i Stockholm spelades låten om och om igen. Fansen sjöng från djupen av sina hjärtan i tacksamhet till vad denna man har åstadkommit. Det här är inget “Grande Milan”, det här är den yngsta truppen att någonsin vinna en scudetto under trepoängseran i Serie A. Vi vinner titeln med relativt okända spelare på vissa positioner. Det är svårt att nämna en spelare som Pioli inte har utvecklat men den som får stå som symbol för hela hans arbete är Pierre Kalulu. Noll matcher på seniornivå innan han anslöt till Milan. En gigant i försvaret tillsammans med Tomori under hela våren. Han bidrar till att hålla nio hållna nollor på dem sista elva ligamatcherna. Endast två insläppta i ligan under den perioden. Det är galna siffror! Alla ofantliga skador fick Pioli att trolla fram nya idéer och lösningar ständigt. Men varenda gång komma han ut som en vinnare, på något sjukt vis lyckades han alltid.
Under säsongen fick man höra många så kallade fotbollsexperter ha svårt i sin analys av Milan. Hur kunde dem ligga etta? Ingen hade egentligen den förklaring som faktiskt är den korrekta. Och det är precis den som Sacchi talade om: Milan spelar i Italien mest likt den europeiska toppfotbollen idag. Hög presspel, snabba omställningar, ett högt uppställd försvar och många positionsbyten under matchens gång. En klar och tydlig identitet inom laget och förr varje roll på planen. Det var definitivt Piolis framgång. Ju mer experterna ifrågasatte och kritiserade Milan desto mer gick elden igång hos dessa unga grabbar. Spelarna hade mognat ett år och dem föll inte vid pressade situationer utan blev endast mer beslutsamma. Orättvisan gjorde dem starkare och deras vinnarmentalitet växte. Vi ska inte glömma alla domarmisstag som laget fick emot sig. Allt från Speziamatchen till första mötet mot Napoli. Som alltid: Milan starkare än orättvisan.
Den sportsliga ledningen
Maldini, Massara och Moncada förtjänar all respekt för vad dem gjort. Rent ekonomiskt ska Milan sluta på en femte plats. Det finns klubbar framför oss som har mycket högre lönelistor och bättre trupper. Milan var tippade som femma av de flesta experterna. Det var nog endast ledningen, spelarna själva (i synnerhet en viss svensk) och de allra mest inbitna fansen som kände till vilken fantastisk gruppdynamik laget hade. Utöver de teoretiska färdigheterna dessa män besitter kom Maldini med något annat. Den vinnarmentaliteten och DNA:t som är Milan. Att vinna och att vinna med stil! Precis som Zlatan förvandlade alla ungtuppar i laget till vinnarskallar transformerade Maldini hela auran på Milanello. Om det var någon i ledningen som trodde på en scudetto från början var det nog just han. Vi är så lyckligt lottade att ha honom i vår klubb.
Ledningen ville få in både rutin och unga spelare som kan utvecklas. Giroud är ett perfekt exempel på rutin, tänk att han plockades in gratis förra sommaren. Vissa spelare i truppen kan vi titulera som absolut världsklass idag exempelvis Tomori, Leao, Tonali och Theo för att nämna några. För bara två år sedan var det inga namn som folk reagerade på. Idag är dem på allas läppar. Det finns mycket man kan säga om spelarna och alla oerhört framgångsrika förhandlingar Maldini och Massara ansvarat för men det finns en spelare som är hela ligans bästa värvning och det är Mike Maignan. Det finns nog ingen i sin vildaste fantasti som trodde att vi skulle få en bättre målvakt än Donnarumma. Tittar man på hans räddningar under denna säsong och alla hållna nollor kan man enkelt konstatera att Maignan och Leao är tillsammans Milan mest värdefulla spelare. Han är en av världens absolut bästa målvakter, utan tvekan.
Framtiden
Det här var en scudetto som bevisar att Milan är tillbaka. Det är en extra skön känsla för alla milanisti som har genomlidit enormt mycket sedan år 2013. Ett tag kändes det som att klubben aldrig skulle komma tillbaka. Och det kommer bli oerhört svårt att återerövra Europa så länge fotbollen ser ut som den gör och när en spelare (Mbappé) kan få tjäna lika mycket som de italienska mästarna. Det är absurt. Men återigen, som denna titel bevisade: fotboll är en lagsport, intelligens ger resultat och en vinnarklubb med historia har ett helt annat dna.
Milan är på frammarsch, det är ett spännande projekt som kommer fortsätta växa, både ekonomiskt och sportsligt. Det är dags för en ny era och vi ska befästa vår position som Italiens bästa lag. Men Italien kommer aldrig vara stort nog för Milan. Milan är så mycket mer än så. Det är dags att börja ta kliv på den stora scenen, där vi verkligen hör hemma – på den europeiska toppscenen.
Tills dess fortsätter vi dansa och vråla: Pioli’s on fire!
Stort tack till alla som kom till våra matchträffar i Stockholm och Göteborg. Stämningen var helt magisk och sången slutade aldrig! Grattis till alla oss milanisti, hoppas vi ses snart igen! Forza Milan! Forza lotta vincerai non ti lasceremo mai!
Skrivet av: Ninjas Shemoun