Ciao!
Patrik Meleri heter jag, är 19 år gammal och har agerat skribent på MilanSverige i snart fyra månaders tid. När jag inte är aktiv här och förmedlar nyheter till er om vårt älskade lag så arbetar jag som vikarie på olika förskolor, ett yrke jag trivs bra med men inte planerar att studera till i framtiden. När jag har tid över så spenderar jag gärna den på att träffa kompisar, spela gitarr samt umgås med min flickvän, som jag till skillnad mot Levent inte har lyckats övertala att bli milanista ännu, tyvärr. Att följa Milan är som ni kanske förstår även det en självklarhet.
Så hur kommer det då sig att jag började följa och älska det rödsvarta laget från Milano? Jo, svaret är ganska enkelt om man kollar på min fars bakgrund. Han är född och uppvuxen i en liten stad som heter Sondrio i norra Italien, bara två timmar från Milano. Under sin ungdom förälskade han sig i Milan och legender som Lodetti, Rivera och Cudinici, en kärlek han förde vidare till mig och min bror när vi växte upp.
Det första minnet av en Milanmatch som jag har är Champions League-finalen 2003. Jag var nio år gammal och Milan skulle möta Juventus på Manchester Uniteds hemmaborg Old Trafford. Innan matchen startade satt jag med papper och penna och skissade upp den elva som jag hoppades skulle starta matchen. Andriy Shevchenko var min absoluta favoritspelare på den tiden och han hade en given plats i både min ”papperselva” och den verkliga startelvan.
När matchen väl startade satt vi hela familjen framför TVn och följde matchen intensivt. Jag älskade allt jag såg och hörde. Stämningen på arenan var magisk, spelarna på planen bjöd upp till dans och jag visste att det här var laget som skulle ha en stor inverkan på mitt liv.
Sen den dagen är det inte många matcher som jag och min far missat och jag planerar inte på att göra det i framtiden heller. Vi kan spela med Flamini, Antonini och nio stycken oprövade ungdomar i en cup-match men jag kommer fortfarande att sitta bänkad och följa mitt lag. Zlatan, Thiago Silva och Cassano kan lämna oss men jag kommer fortfarande ge de spelare som är kvar mitt stöd. En spelare är aldrig större än klubben, glöm inte det.
Hoppas det har varit någorlunda intressant läsning och jag tackar för visat intresse, samt ser fram emot era berättelser. Vill ni diskutera Milan/fotboll i allmänhet så kan ni hitta mig på Twitter: @pmeleri.
Solo con te, sempre per te. Forza Milan!
Kommentarer är stängda.