Det var då allt började, den 18e maj 1994 när Milan och Barcelona möttes i Champions League finalen i Athen.
Då var jag 10 år gammal och bodde i en liten stad vid namn Koper som befinner sig vid Slovenska kusten. Jag hade flytt dit redan 1991 från det hemska kriget i Bosnien & Hercegovina och var bosatt hos min moster och hennes man. Där var jag flykting så som många andra av mina landsmän. Allt där var främmande och annorlunda för mig men en sak hade jag gemensamt med alla andra barnen jag umgicks med, jag älskade att spela fotboll och det gjorde även dem.
Det var just den dagen efter att vi plockat bort alla fyra stenar från gatan vilka vi använde som målstolpar som en granne bjöd in mig hem till honom. Hans namn var Jan och han var två år äldre än mig. Han sa till mig att jag kunde komma över ikväll då det var final i fotbollen och att det var hans favoritlag som spelade.
Väl där inne, framför den lilla svartvita tv:n så satt jag och min kompis. Han höll på det vita laget och där spelade två spelare vars namn jag kände igen, Boban och Savicevic. Den förstnämnde hade nummer 9 och den andre hade nummer 10 på ryggen och de spelade för AC Milan.
Jag minns hur glad min vän var efter att Milan ledde matchen med 2-0 i halvtid men jag minns ännu bättre min egen reaktion och den stund jag förälskade mig i AC Milan. Jag har ett visst geni att tacka för det då det var just hans förtjänt att jag förälskade mig för första gången.
Det var i den 47e minuten som han vann en närkamp till höger om straffområdet. Han tog sedan bollen och förvandlade den till ett mästerverk. Han gjorde som Da Vinci gjorde med Mona Lisa, han skapade något som bara han själv kan förklara hur han gjorde och något bara ett sådant geni är kapabelt till. Savicevics magiska avslut som gick över Zubizareta (som i princip stod på mållinjen) och in i nätmaskorna är något som förbryllar mig än idag. Det är konst.
Det var då mina damer och herrar som jag kände något förvandlas och förändras inom mig, något jag än idag känner varje gång Milan gör mål. Glädje, lycka och kärlek…
Sedan dess har jag fått känslor för Milan och kort därefter även förklarat min kärlek till klubben. Jag har lovat att för evigt älska den, i gott eller ont!
(Detta är min första Milantröja som jag fick i present 1996. Spelaren är Zvonimir Boban.)
La Mia Storia syftar även på att presentera mig själv innan en slutreplik i denna artikel komma skall. Då törs jag berätta att mitt namn är Jasmin och jag är 28 år gammal och lite av en storebror till mina underbara kollegor på MilanSverige. Jag flyttade till Sverige 1999 från Slovenien men är född och uppvuxen i Bosnien & Hercegovina. Som ovan angivet så flydde jag kriget 1991 och bosatte mig i Koper, Sloveien under 8 år. Där har jag även passat på att lära mig Italienska vilket jag har en stor nytta utav idag. För att kunna förenas med min familj bestämde jag mig för att flytta till Sverige och här har jag hittat ett nytt hem som jag håller varmt om hjärtat. Jag läser för närvarande på universitetet i Växjö, men har tidigare jobbat med bland annat administration.
Sist men inte minst vill jag berätta att jag har varit med när spelare som Guglieminpietro, Helveg, Ba, Brncic, Javi Moreno, Kutuzov, Comandini, Senderos, Taibi, Reiziger värvades till Milan. Jag var även lika mycket med när spelare som Nesta, Seedorf, Rui Costa, Redondo, Shevchenko, Thiago Silva, Leonardo, Cafu och många andra stora namn kom. Jag har varit med och följt varenda steg mitt älskade tagit och första gången jag grät av ren glädje för mittt älskade var när Sheva slog in den avgörande straffen i Manchester. Jag har även gråtit för mitt älskades misslyckande och det var när Dida inte lyckades rädda den avgörande straffen i Istanbul… Med detta menar jag att spelare kommer och går, man vinner och förlorar, men klubben den består. Hur det än blir så vet jag att den riktiga kärleken aldrig kommer att dö!
(Detta är det mest värdefulla jag äger. Maldinis sista tröja i Milan, med hans autograf! Il Capitano är också min favorit spelare förresten…)
Forza Milan // Diavolo
Kommentarer är stängda.