Först och främst vill jag önska alla ett gott nytt år, eller just ”gott” nytt år blir det kanske inte för mig med tanke på att min favorit spelare lämnar oss.
Alexandre ”IL Papero” Pato.
Jag minns det som om det vore igår. Hans första mål i den rödsvarta tröjan. Målet mot Napoli hemma på San Siro.
När vi vann med 5-2, när den ”riktiga” Ronaldo spelade. Med nummer 99 och när Kaká var som bäst.
Den 17-åriga kvicka brasilianaren. Som blev lite av en flickfavorit i Milan med sitt gulliga ansikte och lockiga hår.
Det är bara ett av många härliga ”Pato minnen”
Jag tänkte i alla fall i den här artikeln lista mina fem bästa minnen med Alexandre Pato.
5: Alexandre Patos match mot Sverige. Varför det undrar nog många? Höll jag på Brasilien den matchen? Nej. Jag höll på Pato. När han kom in i slutet av andra halvlek och gjorde två mål. Jag skrek som en galning trots att det bara var en tränings match. Varför? Jo för att det kändes som en vändning på Patos karriär. Efter alla skador och sin värsta säsong någonsin bakom sig. Dock blev det inte någon vändning utan den här säsongen blev precis som den förra.
4. Patos mål mot Napoli 2011/12. Om jag ska vara helt ärlig kan jag faktiskt inte komma på någon jätte bra förklaring till varför, förutom att det var ett underbart mål och att min kompis var på plats den matchen och sa att det var en mäktigt upplevelse att se hela Milans lag fira tillsammans med Pato längst ner i högen.
3. Patos första Milan mål. Precis som jag beskrev i början. En liten 17-åring som nästan ingen visste vem det var hoppar in och får spela tillsammans med spelare som Kaká, Ronaldo och Maldini. Det målet var början på en underbar karriär. Eller? Nja, inte riktigt. Det var i alla fall vad jag och många andra hoppades på.
2. Patos fantastiska match mot Inter. Det som gör att jag minns den extra bra var att jag själv hade fotbollscup dagen efter och alla mina kompisar visste att jag var helt galen i Pato. De var på mig direkt och sa ”Tjena Pato, bra spelat igår, lika bra idag hoppas jag” och sådana grejer. Vi gick in i omklädningsrummet och tränanrna sa ”Tjena Pato” till mig. Allt det där gav mig extra energi. Vi spelade vår första match tidigt 08.00. Det var futsal och med fem minuter kvar ledde vi allt jämt med 1-0. Bara någon minut senare får jag friläge, jag skottfintar i samma rörelse fintar jag också bort målvakten. Jag känner hur han drar mig i mitt stödjeben samtidigt som han roffar åt sig bollen. Domaren hänger inte med och jag petade ut bollen ur händerna på honom. Jag hade nästan öppet mål när jag känner att han drar i mig igen. Den är gången lägger jag mig och filmar till mig en straff som jag sedan på Balotelli vis dunkar in. Det var då som jag gjorde ”Patos målgest” Hela mitt lag ställde sig upp och skrek ”Pato Pato Pato!” Över till Patos match igen. Han gjorde 1-0 efter mindre än en minut spelad. Sedan hade han lekstuga resten av matchen och fick även Chivu utvisad. Grande Pato!
1. Och det absolut bästa Pato minnet är ju självklart hans mål mot Barcelona. Helt sjukt hur han bara springer igenom hela Barcas lag – där inte ens Usain Bolt hade hängt med. Här har ni alla matchens mål men ni kan gärna sluta titta efter 37 sekunder och sedan eventuellt spola fram till 1:42. Resten behöver ni inte se ;)
Du kommer va saknad av mig och många andra. Grande Alexandre ”Il Papero” Pato.
Kommentarer är stängda.