Det är längst fram på planen som målen ska göras. Det är längst bak på planen som motståndarna kan göra mål på en. Längst ner på en blomma sitter det en rot, roten är grunden till en blommas uppväxt. Om Milan är en blomma blir då Christian Abbiati roten.
Hans karriär har varit i dalar. Milans förtroende för honom har inte alltid varit som den är idag, han fick se sig utlånad till flera klubbar i jakten på att vara nummer ett. Vändpunkten kom sent in i karriären.
Abbiati föddes 8 Juli 1977 i en av förorterna till Milano. Det är oklart när han började spelade fotboll och oklart varför han blev målvakt. Abbiati har inte gjort sig känd för att dra till sig uppmärksamhet kring hans liv, man vet vilken politisk åsikt han tillhör vilket vi ska återkomma till senare. Däremot är det klart att karriären tog fart 1994 i nuvarande Serie C1 klubben Monza. År 1998 blev han värvad av Milan.
Debuten i Serie A gjorde han år 1999 då han kom in 92:a minuten istället för dåvarande förstamålvakten som skadade sig. Han fick fortsatt förtroende i fyra år tills Dida tog över mellan stolparna. Petningen blev startskottet till en rad utlåningar.
Juventus år 2005/2006. Abbiati sökte lyckan i Juventus då Buffon skadade sig, Buffons skada varade i 6 månader. I 6 månader vaktade Abbiati stolparna, sedan återvände Buffon och han tog över målvaktsplatsen direkt. En till utlåning var inom nära håll.
Torino år 2006/2007. Varför behöva flytta långt när man kan byta lag inom samma stad? Torino behövde en erfaren målvakt till deras nygamla äventyr i Serie A. Abbiati fick förtroendet. Han trivdes i klubben och ville stanna en till säsong men en dispyt om lönen och skilsmässan var ett faktum.
Atletico Madrid år 2007/2008. Säsongen började en aning tungt, ännu en gång fick Abbiati se sig förbipasserad i startelvan tills en skada öppnade upp för honom. Abbiati uttryckte sin vilja att stanna kvar i klubben då han gillade den spanska fotbollen. Klubben var inte heller missnöjd med honom.
Abbiatis mognare och stabilare spel ledde honom tillbaka till klubben som gång på gång har lånat ut honom. Milan var i behov av en förstemålvakt. Abbiati blev återkallad år 2008 och sen dess har han varit kvar i klubben.
När han äntligen fick förtroendet i Milan blev han skadad. Efter en kollision med en lagkamrat skadade han knät och var borta i mer än åtta månader. Skadan läkte men klubben hade redan två målvakter: Dida och Flavio Roma. Ännu en gång fick Abbiati se sig som reserv, denna gången som tredjemålvakt.
2010/2011 blev han äntligen förstemålvakt, utan skador eller andra hinder var vägen banad för framgång. Samma år vann Milan scuduetton och Abbiati var stabil.
I samband med firandet av ligatiteln bar Abbiati runt på en flagga som representerar fasciscmen. Detta blev en stor snackis i Italien och runtom i Europa. Abbati var inte sen med att förklara sig.
“Jag skäms inte över att tillkännage mina politiska åsikter. Jag delar de fascistiska idealerna om faderlandet och de katolska värderingarna”
Samtidigt förklarade han även att han inte delar de rasistiska idealerna vilket är tur då Milan inte direkt är fyllda av vita spelare..
Mitt bästa minne från Abbiati var när han storspelade mot Zenit i årets CL-spel. Där och då fick fick jag en stor respekt för honom. Han är inte världsklass och han kan klanta sig ibland, han är som han är och vi får helt enkelt nöja oss med det.
Jag och mina vänner har ett internt namn för Abbiati nämligen det väldigt påfyndiga Abbe. Till helgen väntar en av Abbiatis gamla klubbar; Juventus. Jag hoppas inte att kopplingen mellan Abbe och målvaktstabbe blir relevant. Jag hoppas att känslorna från matchen mot Zenit slår mig igen, för det var en bra dag en.
källa: http://www.guardian.co.uk Wikipedia
Kommentarer är stängda.