Känner att jag måste börja denna krönika där säsongen slutade. Med att citera en Fiorentina supporter på Facebook. Såhär löd hans status. “Äckelmilan“. Jag fick en chock men tog ett djupt andetag för att samla mig, sedan kom det ett privat meddelande där det stod, från samma person. “Dem knep ju championskvalplatsen av Fiorentina heeelt oförtjänt“. Kände mig riktigt kränkt men behöll lugnet och svarade någonting i stil med, “Sett på den här säsongen finns det inte ett lag i ligan som förtjänar detta mer än vi“. Det må har varit två så kallade “flax” mål men jag tycker ändå det ger en ärlig bild av vad fotboll faktiskt handlar om. För att göra en lång historia kort så slutade det med att han bad om ursäkt. Så ordningen återställd.
Fiorentina har haft hela året på sig och ta dom extra poängen som krävs för att ta sig hela vägen upp och förbi Milan. Men här ska vi inte glömma matchen borta i Florens där milan faktiskt har två mål till godo och en på nytt född Flamini. Nu när vi ändå är inne på turmål så tror jag vi alla kommer ihåg hur matchen slutade.
Allt detta fick mig och reflektera över vilken fantastisk resa vi gjort i år. Vi må ha sålt vidare många guldklimpar, och redan där ser man skillnad på varför vi, Ac Milan är mer än bara en klubb. För hur många spelare vi säljer så säljer vi aldrig våran själ. Utan vi kämpar, in till sista sekund, när domaren sätter pipan i mun för sista gången.
Utan att bli allt för utdragen så vill jag bara säga att vi reste oss ur askan, det tog tid, men vi kan faktiskt också se våran del i det här. Klappa er själva på axeln, för det var du, jag och ni som aldrig slutade tro och hoppas som också var en vikt i vågskålen till varför det gick så bra till slut.
Nu blickar vi framåt Ingen vet vad som döljer sig i framtiden. Men det blir bra, så länge vi gör det tillsammans! Forza Milan, Forza Rossoneri!
Kommentarer är stängda.