Matchen startade i en ganska lugn tempo och spelet var balanserat. Men kort in i halvleken så tog Milan över mer och mer. Milan var det spelförande laget som väntat men Sampdoria var mer defensiva än vad man väntat sig. Vi skapade många lägen men lyckades inte med det allra sista, när vi väl lyckades så saknades spets. Jag tyckte att det var för hårt att säga att Milans anfall utan Balotelli skulle ha det svårt men jag fick en annan syn under matchen. All respekt för Matri men jag förstår fortfarande inte köpet av honom. Sampdoria lyckades inte skapa så mycket men de lyckades komma fram ett par gånger, i början så kom de genom ganska enkelt. Med 1-2 passningar så var de genom vid två tillfällen, men ju mer av halvleken som gick så blev vi bättre och bättre på att hålla undan dem. I slutet av halvleken så kom de igen vart och bara testade på långskott, långt utanför straffområdet kom försöken, dock utan någon resultat.
Första riktiga målchansen kom i den 15″ minuten när Birsa nästan hittade fram till Robinho via en fin skruvad inlägg, inget mål där dock. Sedan så var Constant nära att göra ett klassmål efter mycket fin Milanspel och inlägg. Sampdoria höll på att göra det vi alla är rädda för i den 27″ minuten, nämligen att nicka in 0-1 bakom Abbiati, men tack och lov så nickade Costa strax utanför.
Vi startade andra halvlek starkt, vi anföll som ett lag och fyllde på runt Sampdorias straffområde. Det var kort in i andra halvlek, passningspelet var fint och när Birsa skruvade in 1-0 i hörnet kändes det som pricken över iet. Vi var mer rörliga offensivt och det var mycket roligare att se på än som när vi fastnat tidigare under säsongen. Hela andra halvlek var ganska likadan, vi styrde. Även om Sampdoria lyckades komma upp och hota så blev det aldrig så farligt. Denna andra halvlek kändes som förra säsongens alla andra halvlekar. Förra säsongen så gick vi alltid ut efter en blek halvlek men kom ut och gjorde grymma andra halvlekar. Förra året var El Shaarawy vår hjälte iår så är det De Jong som är hjälten, hitills i alla fall. Nu tar vi med oss det positiva hem och till träningarna på Milanello för att sedan spräng det i Amsterdam.
Forza Milan!
Härligt Birsa!
Ursäkta eventuella stavfel, skriven på jobbet via mobilen.