Jag tror att vi alla var osäkra inför denna match, inte osäkra på vårt Milan utan osäkra på hur spelarna skulle hantera de senaste händelserna. Hur Allegri skulle agera inför och under matchen. Hur Milan skulle spela, som Serie A eller så som vi spelat i CL.
I matchens början vart det fortfarande inte helt säker, Milans spelövertag framåt kunde resultera i mål men det kunde lika gärna Celtic också att göra. De var tydliga i sitt spel, ordern från tränaren var tydlig, spela på kanterna och gör inlägg. De visste att vi var svaga där, det visste jag och det såg jag tidigt. Dock så överraskade Milan både Celtic och mig, för det första målet kom från en hörna där Kaka ensam och ohotad nickade in 0-1. Matchen fortsatte och Milan var det laget som styrde mest, även om bollinnehavet var 50-50. Vi gick ut ur första halvlek med den ledningen.
I andra halvlek och närmare sagt 49″ minuten byttes Nocerino in istället för Abate. I samma minut slog vi in en hörna som hamnade i Nocerinos fötter, han passsköt in bollen som hamnade hos Zapata, och den hårt kritiserade (av Curva Sud) Zapate petade in 0-2. I samma minut fick Veltman i Ajax rött kort och domaren blåste straff för Barcelona. Fram steg Xavi som säkert satte bollen och reducerade, 2-1 Ajax. Det såg ut som säsongs viktigaste minut, det kanske också var så, Celtic kunde lika gärna ha satt ett mål och ändrat på matchens utgång. Men ändå inte, eftersom Barcelona aldrig lyckades kvittera eller vinna mot Ajax, med en man mer i nästa hela andra halvlek. Matchen fortsatte och Milan behöll pressen även om Celtic kom in i matchen mer och mer. De lyckades skapa några chanser i slutet men Abbiati gjorde en bra match. På en halvkontring, eller snarare på en Beckham kross från Montolivo till Balotelli som satte in 0-3 så som en anfallare ska göra.
Vi förtjänade denna vinst och dessa 3 viktiga poäng. Gladast var jag ändå för Zapatas skull.
#ForzaMilan
Kommentarer är stängda.