Om du inte har läst del 1 finner du den här.
Förutom klubbmärket är Milan kännetecknat med Berlusconi och Galliani. Radarparet såg till, tillsammans, att göra Milan till en av världens mest framgångsrika klubbar. Ingen kan någonsin klandra paret för att inte vara effektiva i deras arbete, ingen kan ta titlarna de bringade till klubben ifrån de, ingen kan. Idag är en annan tid. Respekten för dessa herrar består, även efter miserabla och ineffektiva tider som hösten 2013.
Gallianis partnerskap i Milan med Berlusconi daterar sig tillbaka till februari 1986 då Berlusconi köpte klubben. Sedan dess har Galliani varit Berlusconis högra hand, han har i stort sett styrt klubben och satt den i riktning mot uppsatta mål. Galliani är ingen vanlig person, varken i Milan eller Italien. Han är en ikon för en klubb som dominerat, en person som gör mirakel med noll medel, vissa har t.om. velat se honom i politiken. I ett politiskt sargat land är det en komplimang som få mäktar med.
Förutom sitt breda kontaktnät (i hela världen) och karisma är Galliani känd för att “trolla med sina knän”. Det betyder i vardagligt språk att Galliani kan skapa mycket ur intet. I en fotbollsvärld där olje- och gaspengar dominerar är det bara att buga åt Gallianis konst, eller? På senare tid har avgå-tåget mot Galliani tagit fart. Rätt eller fel? Var och en har friheten att avgöra.
I förra delen diskuterades Berlusconi och hans roll i dagens Milan. Denna del fokuserar på Galliani.
I förra delen nämndes det att en klubb måste ha tydliga mål som alla involverade måste arbeta efter. Det målet fastställs högre upp i ledningen, d.v.s. av Berlusconi och Galliani. Med facit i hand har vi noterat att Berlusconi inte alls var den ledande figuren han borde vara, i sin frånvaro har mycket okontrollerat hänt. Han hade kunnat stoppa många av händelserna.
Galliani har ofta blivit hyllad för sitt arbete, speciellt när han har värvat spelare som Ibrahimovic, Robinho, Balotelli och fler. Onda röster viskar att de tre nämnda värvningarna inte är Gallianis förtjänst utan en viss Mino Raiolas som är agent till alla tre. Samma röster berättar att Kaka och T.Silva aldrig hade kommit till klubben om inte en viss Leonardo använde sig av sina kontakter. Oavsett vem som ska ta åt sig äran så har det på senare tid inte sett bra ut när det gäller nyförvärv. Många spelare som har värvats har antingen varit för dåliga eller saknat potential att utvecklas till pålitliga serie-a spelare. Spelare som Acerbi, Traore, Taiwo, Mesbah, och slutligen allas hackkyckling Constant (Matri får ursäkta) är exempel på vilka spelare som har anlänt de senaste åren. Inte nog med namnen ovan, Milan är en av klubbarna som betalar ut högst lön i världen och trots det är Milan långt ifrån en CL-plats.
I år har Barbara Berlusconi, kvinnan som levt i skuggan av sina äldre syskon, blivit en av Milans absoluta top-shots. Barbara har kritiserat, indirekt, Gallianis arbete och hävdat att klubben är efter i utvecklingen. Gallianis svar? Han påstod att han skulle avgå och skapade ett kaos som hela världen beskådade. Någon dag senare skulle han inte alls avgå. Galliani ska samarbeta med kvinnan som kritiserat honom. Endast fotbollsgudarna kan sia om framtiden.
Som skribent av en sån här typ av text försöker jag till allra högsta grad vara objektiv. Därför har jag kontaktat Marcus Birro som inte behöver någon vidare presentation då de flesta av er känner till honom.
Jag ställde frågan: Är Galliani en man för framtiden eller är hans “bäst före datum” passerat? Utveckla gärna
Det är en bra och viktig fråga du ställer om Galliani. Rent praktiskt och världsligt har han framtiden bakom sig. Men Italien är ett land där allt tar väldigt lång tid och där makten har en sällsynt förmåga att hålla sig kvar. Ingen kan ta ifrån Galliani de oerhörda framgångar han skapat ihop med Silvio. Det saknar motstycke i modern fotbollshistoria. Men historien är både levande och död.
Ska Milan vara ett lag för framtiden krävs nya tankar, nya ideer och nya personer. Galliani inser så klart detta men vill gärna vara med och bestämma ett litet tag till.
Utifrån Birros svar kan vi konstatera att Galliani inte kan vara kvar om Milan ska vara ett lag för framtiden. Milan är inte kända för att slänga ut sina arbetare bakvägen. Galliani kommer säkerligen att avgå. Det kommer att ta tid. Precis som generationsväxlingen på fotbollsplanen. Tills dess, tålamod och åter tålamod.
Den som väntar något gott väntar aldrig för länge.
Forza!
Kommentarer är stängda.