Jag befinner mig fortfarande i den kaotiska, vackra, helt fantastiska staden Rom. Idag flyr jag dock kaoset här för ett annat kaos en stund då jag åker till Milano för att se Milan-Livorno på San Siro kl 15.
Igår på vår calcio-lektion i skolan var det dags för calciomercato där vi skulle arbeta två och två, ta ut vår drömelva, sälja våra tre bästa spelare och köpa tre nya av de andra “lagen” i klassen. Jag fick alltså agera Galliani för en stund och skulle snabbt inse att så enkelt är det trots allt inte att slåss på transfermarknaden.
Det var när jag hörde mig själv köpa De Jong för 600 miljoner euro och därmed inte hade råd att köpa några fler spelare som jag insåg att jag inte direkt har någon fingertoppskänsla för det här med mercato.
MEN, jag var tvungen. Killen som jag arbetade med är nämligen Interista och det var inte helt enkelt för oss ta ta ut en drömelva tillsammans och sedan komma överens om vilka spelare vi skulle köpa. Det blev en intern maktkamp i vårt lag skulle man kunna säga och det var inte jättelångt ifrån att jag sa upp mig… Låter det bekant? Jag är för influerad av AC Milan i allt jag gör känner jag ibland.
Även om den har många brister så går det inte att inte älska fotbollskulturen här nere.
Idag åker jag som sagt till Milano och San Siro och vem tar jag med mig om inte min blåsvarte vän från gårdagens lektion? Han är från Colombia och har aldrig varit på San Siro. Jag hoppas innerligt att hans första besök där bjuder på en Milan-vinst.
Forza Milan per sempre!