Serie A rullar mot sitt slut och innan vi spolar tillbaka bandet och bevittnar samma tragiska öden igen måste vi se framåt.
Hittills har säsongen varit ett stort misslyckande. Med det sagt, det finns fortfarande tid att avsluta snyggt och klättra i tabellen, för kosmetiska skäl. Europa League eller inte, det får tas som det kommer. Jag vill bara slå kusinen Inter. Efter att ha mött ligans storheter och konstaterat att vi inte räcker till och efter att ha mött olika kvantitetslag i ligan och beundrat vår oförmåga att även vinna dessa matcher är en derbyvinst, i ren svenska, jävligt efterlängtad.
***
Milan har inte vunnit mot Inter sedan supercupen där Zlatan och Boateng målade. Rubrikerna efter matchen handlade om en viss Pato som gjorde någon gest med ögonen. Syftet? Han ville visa att han var på asiatisk mark.
Det tål att diskutera att klubben sköt sig själv när man både, notera nu, värvade och sålde Zlatan. Värvningen visade att Milan ville satsa framåt, framåt mot större tider. Resultaten fick inte vänta. Scudetto första året och Allegri framstod som en mästartränare. Thiago Silva visade sig vara världsklass. Van Bommel och Cassano förstärkte redan ett starkt klag. På tal om Van Bommel, minns ni hans distanskott mot just Inter i ribban? Do not worry folks, ni kan se den här. När ni redan är igång, se denna riktigt sköna videon! Jag saknar den clownen.
Värvningen av Zlatan bar frukt direkt och den var vältajmad. Inter var försvagade efter att Mourinho lämnade. Juventus var inte tillräckligt läkta efter calciopoli och de andra lagen var bara de andra, så som de brukar vara. Zlatans lön (10 m euro?) var en tickande bomb. Helt plötsligt kunde truppen inte betala ut den utan att ruineras. Man kan undra varför klubben värvade honom med den lönen för att bara två år senare lägga sig ner på knä. Inte nog med att boksluten visade rött. Thiago Silva såldes för att kompensera. Senatorer lämnade och ersattes av namn som inte får nämnas. På köpet av alla avsked lämnades en av världens mest anrika klubbar i händerna på en förvirrad Dai-bemästrare. Skeppet saknade sin kapten, styrmän, besättning och destination. Dagens flytande vrak är fin på utsidan men på insidan äter alla upp varandra, stora som små.
Var scudetton värd besväret?
***
Inter och Milan är sett till deras namn och historia rätt värdelösa idag. Inter har tagit sig ur sin lilla kris och funnit en stabilitet i ledningen. Klubben jobbar mot klara mål och man har funnit en grund att stå och gå på.
Dagens Milan påminner om förra årets Inter med Stramaccioni i spetsen. Saker och ting fungerar en period för att en period senare visade sig inte vara långsiktiga. Seedorfs intåg skulle symbolisera, precis som med Stramaccioni, den stora ombyggnaden av ombyggnaderna. Likt Stramaccioni saknar han rutin och erfarenheter vilket gör det enkelt att skylla på tränaren. Sparken kan vara deras slutgiltiga gemensamma nämnare. Slutligen kan cirkeln slutas genom att Milan går samma öde som Inter, klubben säljs.
***
I senaste podcasten tippade jag 2-1 till Milan. Om Milan inte vinner imorgon kommer jag att gå i graven för resten av säsongstiden och ni kan vänta er en text som symboliserar hat och ilska riktad mot syndabocken.
* Flätan FÅR inte göra mål igen, inte heller Icardi eller för den delen Kuzmanovic och absolut inte Guarin. Please, inget Scheletto mål igen.
* El Shaarawy gör (?) ett inhopp imorgon, bara det är en vinst för mig. Kärlek.
* Vem avgör imorgon?
Forza Milan!
Kommentarer är stängda.