Jag noterade ett litet kosmetiskt fel i min förra text. Istället för “båten” skrev jag “skeppet” i min titel. Tanken som räknas tänker du, det gör jag också. Skönt att vi är överens.
Det är som det är, en blogg är subjektiv och om du läser mitt första inlägg klargjorde jag en sak. Mina fotbollskunskaper är inte större än dina, jag vill lära mig mer, inte bara om serie a, utan om fotboll i allmänhet.
****
Säsongen 2012/2013 (del 1.) blev syndabocksåret för resultaten i år. Inte på plan, dåliga resultat kan alla leva med men sättet är för dåligt. Milan gjorde sig av med alla sina legendarer och märkte snabbt sitt misstag. Den ordnade miljön kring klubben som spelarna själva ordnade försvann i och med deras avsked på San Siro. Ledningens svagheter blottades då resultaten inte längre kunde täcka upp deras misstag.
Denna del fokuserar på halvan av denna säsong, eran som Allegri bossade över.
****
Förra säsongen avslutades på bästa möjliga sätt. Milan nådde den åtråvärda tredjeplatsen som skulle garantera CL-spel. Självklart sopades Eindhoven längs San Siros gräs i kvalet och vi såg något som vi inte ofta ser, Abate slog ett inlägg till perfekt adress i första mötet. El Shaarawys panna resulterade i Milans första tävlingsmål och säsongen började enligt planen.Däremot inget undantag i övrigt, transfermarknaden visade sig ännu en gång vara stor en besvikelse mätt i förväntningar kontra verklighet:
Spelare in: Vergara, Poli, Silvestre, Birsa, Matri och Kaka. (Spelare som återvände från lån och som köptes ut räknas inte..lex. Emanuelson och Constant.)
Spelare ut: Bojan Krkic, Mario Yepes, Flamini, Taiwo, K.Boateng, Antonini och Ambrosini.
Legender och veteraner åkte ut på löpande band. Den så uttjatade dåliga ekonomin blev ännu en sommar en följetong som vägrade sluta demonisera Milanisti. Allora, trots den usla ekonomin köptes Kevin ‘Death’ Constant för 8 miljoner euro, en fet lön ska han också ha förtjänat. Boateng såldes för 12 miljoner euro, självklart ska inte pengarna samla damm och ränta. Pengarna återinvesterades på ännu en återvändare, Allesandro Matri var hemma igen och nummer 9 skulle klä hans rygg. Det är klart att han också får en hög lön.
Namnen med fet stil ovanpå är två legendarer. Den ena återvände (Kaka) efter flera svåra år och den andra fick inte ens ett adjö. Istället fick Ambrosini anordna sin egen presskonferens, är det så en legend blir behandlad? Det nya Milan visade ingen barmhärtighet. Gilla eller bli ogillad är det nya hållbara mottot. Värvningen av Kaka är årets största blåsning. Ledningen är fullt medvetna om att fansen lugnar ner sig när sonen av sönerna återvänder hem. Lyckan var enorm och ja, jag blev grundlurad.
Säsongen började bra med att CL-spelet säkrades tidigt inför den nya säsongen. Resterande är bara historia, och vilken historia den är. Redan på sommaren viskades det om att Silvio Berlusconi tröttnade på daiandet, trots missnöjet övertalades han av Galliani att tuta och köra. Misstag nummer 1. A dead man walking is a dead man walking.
Allegris vara i klubben var bestämd redan på sommaren. Han fick fortsätta i brist på alternativ.Hade han en uns av självrespekt skulle han aldrig ha stannat. Klubben visste att han var på lånad tid, spelarna visste om det, alla visste om det. Alla negativa rekord slogs rekordsnabbt och inte ens Balotellis straffsäkerhet kom undan. Han missade inte bara en, utan två straffar. Milan gjorde sin sämsta säsongsinledning i mannaminne och värvningarna som skulle bära Milan lyfte inte klubben från marken. Vingklippta, handligsfattiga och överbetalda spelare blottades inför hela världen.
Curva Sud fick nog och tog tag i saken. Protesten kunde inte misstolkas, banderollerna som las upp var inte en dag försent. Milan andan, den sipprande andan, försvann och totalt kaos utbröt. Grande Milan gjorde ingen glad och snart skulle fler smällar utdelas. Supportrarna lyckades självklart med konsten att peka ut två spelare som bara gjorde sitt jobb. De är inte bättre än så, tyvärr.
Matri gjorde ingen lycklig och Pazzini var ännu inte redo, Allegris taktik gick inte hem och El Shaarawys skada blottade allt. Kevin Constant gjorde en bra säsong innan han köptes. Det ska han tacka El Shaarawys uppoffrande arbete för, utan Il Faraoene höll Constant inte ens Serie B klass.
Problemen må sammanfattas på flera olika sätt. Dante gick ner genom sju helveten, varje helvete hade sina syndare. Milans problem är värre. På varje våning finns en syndare, syndaren får inte sitt straff. Den som inte straffas är den som bör straffas. Detta hade Lady B. i åtanken. Hennes ständiga kritik och pikande i media visade sig ha ett mål. Målet vek ner sig och la snabbt knäna på ryggen. Tyck synd om mig världen. Galliani fick smaka på sin egen medicin. Pappa Berlusconi vars miljardnäste fått sig en knock-out mös i soffan. Passivitet. Galliani fick nog och sa upp sig i protest. Han togs snabbt tillbaka och världen beskådade den splittrade familjen. Misstag nummer två.
Till råga på allt krävs det resultat på planen. Taket läckte och ändå förväntades den otroligt majestätiska spelartruppen att prestera på topp. Storhetsvansinne och hybris ännu en gång. Du kan inte bygga ett slott på lera och vatten.
Bakom kulisserna kritiserades Allegri från spelartrupp till ledare. Braida kom inte undan yxan, inte ens ett adjö fick han. Game of Thrones fasonerna fortsatte och snart skulle inte ens Galliani skydda sin nickedocka. Berardi slash ‘han som slog rekord genom att göra fyra mål på Milan under en och samma match’ fixade biffen. Allegri fick kicken live i TV även om det officiella uttalandet dröjde ett dygn.
Så, vad vill jag med hela den här bittra texten?
Belysa flera problem är målet med denna text. Långsiktigheten har lyst med sin frånvaro, klubben jobbar inte mot utsatta mål, de utsatta målen går inte att nå, ägaren och tillika bossen syns inte till när det blåser. Helikoptern brukar landa när ‘cash’ står på spel. När inget står på spel skickas legoknektarna bakvägen. Problemet är bara att vi lever i en tid där alla vet allt om alla. Ingen kommer undan. Fler problem? Då har du kommit rätt.
San Siros gräs beträds av spelare med för tunga tröjor på sina axlar. Läktarna är tomma och snart är inte ens de mest hängivna fansen på plats. Ekonomin tynger ner ett helt land, fotbollen kommer inte undan. Ändå lyckas mindre klubbar åstadkomma bättre resultat än stora mäktiga Milan. En raserad ekonomi innebär givetvis mindre prestigevärvningar i en värld där pengar styr allt. Ingen Milanisti förväntar sig en Aguero på topp men att begära att en anrik klubb sköts på ett värdigt sätt är inte mycket.
Jag är inte bitter över resultaten, jag är inte bitter över förlusterna. Skamligt nog har jag blivit van med besvikelser. Min ribba har sänkts, snart är den nere på noll. Jag talar inte för mig själv, jag talar för en stor supporterskara. Det enda jag kräver är en sanning. Inga fler lögner, inga fler bortförklaringar. Jag kan leva med att förlora matcher, jag kan leva med mycket. Men ljug fan inte om att allt är bra. Hör ni mig B&G?
****
Jag hade en gång en båt.
#FreeMilan
Kommentarer är stängda.