Milan världens just nu bästa lag!

Säsongen började inte bra för Milan, det var flera tidiga förluster och oavgjorda. Statistiken såg inte alls så fin ut mot storlag. Startelvan byttes varje match kändes det som, antingen så var det pga alla skador eller också för att Allegri kände att han inte fick det att fungera. Själv kände jag att Milan kanske var mätta efter förra året, de var inte lika hungriga som Juventus som bara rullade på och plockade poäng efter poäng. Ibland sprängdes Milan, som när Pato sprängdes efter några sekunder mot Barcelona. Man tog 1p på Camp Nou, man gjorde ett bättre motstånd mot Barcelona som var världens just då bästa lag, bättre motstånd  än vad alla andra gjort mot de, de liksom bara körde över alla, medan vi lyckade göra 4 mål på 180 minuter. Men det var bara det, sen blev det tamt igen, passningsspelet fungerade inte, väldigt få som kämpade och offrade sig, väldigt få löpningar.

Tiden rullade på, den 11/02/2012 spelade vi borta mot Udinese. Udinese styrde matchen, Milan lyckades inte hota, man fick inte spelet att fungera. Det stod länge 1-0 till hemmalaget. I 66e spelminuten byttes López, M (66) in istället för Nocerino, något hände, matchbilden förändrades direkt, Milan lyfte upp hela laget och man anföll medan Udinese bara försvarade. I 77e spelminuten sköt El Shaarawy på mål, målvakten räddade men Lopez sköt in på returen och kvitterade för Milan och hopp väcktes inom mig på en gång, nu satt jag inte längre, jag stod upp. 8 minuter senare passade Emanuelson fram till Lopez på högra kanten riktigt fint, Lopez gjorde inga misstag utan spelade in bollen till straffområdet där El Shaarawy kom i hög fart och sköt in 1-2, det finns inga ord som kan beskriva känslan, ena stunden var jag nere och allt kändes skit men nu helt plötsligt vart allt underbart, jag bara njöt!

Vändningen i Udine skulle visa sig att det inte bara var tur, att det inte var en slump. Vi hade flera svåra matcher efter varandra och jag tror att många inte hade trott att vi skulle göra det så bra som vi gjorde. Direkt efter Udinese matchen gjorde vi en perfekt match mot Arsenal, Spelet fungerade riktigt bra, Zlatan var inblandad i allt, han kämpade, Robinho kunde pricka rätt helt plötsligt, Emanuelson var het, Prince Boateng var tillbaka från skada och gjorde ett av CLs finaste mål. Vi körde över Arsenal med 4-0 och lät inte de låna bollen ens, Wenger var helt chockad, engelska kommentatorerna hyllade Zlatan som hade kritiserats av Engelsk media, dem hyllade Boateng som England aldrig gav chansen, det kändes så bra när kommentatorn sa “If Tottenham are watching right now then they regret the Boateng affair, I´m one hundred percent sure of that”. Men vad fick vi höra från många fotbollsälskare, kommentatorer, hatare osv? “Det var Arsenal som var dåliga”.

Sedan var det Cesena som väntade på oss hemma i Stadio Dino Manuzzi, ett grönt fält där vi inte hade lyckats vinna på 22 år, japp 22 år. Förra året när vi mötte Cesena så var det Zlatans debut för Milan där han missade straff och vi förlorade med 2-0. Vi åkte dit utan Zlatan som var avstängd. Men vad hände denna gång? jo, Milans passningsspel och självsäkerhet tog över hela den här matchen, precis som mot Arsenal. Fanns ingen som gjorde fel, allt kändes rätt. Robinho, Emanuelsen och Muntari, alla tre glänste och de var inblandade i varje anfall som Milan skapade. Muntari spelade lika hårt bakåt som framåt, mittfältaren som vi hade saknat helt enkelt och ja han lyckades göra mål i sin debut. Senare så skulle det visa sig att Emanuelson och Robinho inte slitit i onödan, nej, båda gjorde mål och man vann över Cesena på borta plan efter 22 år med 1-3.

Den 25e februari var det seriefinal mot Juventus. Jag är säker på att varje Milanisti var lika nervös som mig, skulle formen hålla? skulle Juventus äntligen förlora? Skulle vi bevisa att det faktiskt är vi om är Italiens bästa lag?… Det var många frågor och det tog på krafterna, jag skakade i matchöppningen, men det var inte rädsla utan det vara bara för att matchen kändes så viktig. Milan tog över på en gång. Man skapade chanser och spelade ut Juventus. Vi var klart det bättre laget och det var bara en tidsfråga innan 1-0 skulle komma. I 15e spelminuten slog Bonuci en galen passning rakt på Robinho som tog ner bollen till Nocerino som avancerade, tog flera steg framåt och sedan bara boom sköt bollen som träffade Bonucis rygg och som skickade Buffon åt fel håll, 1-0. Det var inte Top10 finaste målet direkt men fyfan vad vi var värda den efter den press och chanser som vi hade skapat. I 24e spelminuten och efter ett fint inlägg från Emanuelson nickade Mexes stenhårt bollen mot mål som Buffon räddade på mållinjen, men han kunde inte greppa bollen och Muntari nickade in 2-0, trodde han, trodde jag, trodde varje människa som såg matchen, huvuddomaren blåste för mål men på bara någon sekund fick linjemannen honom att ändra sig och helt plötsligt var det nära att Juventus skulle sätta dit 1-1. Det var en händelse som väckte känslor hos varje fotbollsälskare speciellt hos oss Milanisti och minst sagt hos Adriano Galliani som var galen! Men det var inte så mycket att göra åt saken och det förstod Milan spelarna och man spelade på som vanligt och lika bra. Matri som byttes in i 69e spelminuten lyckades sätta dit 1-1 målet på oss när vi inte orkade lika mycket i slutet av matchen. Det blev delad pott, men enligt mig så vann vi den matchen klart, vi var det bättre laget helt enkelt.

Den 3e mars väntade ännu en svår match borta, Palermo. Borta mot Palermo har vi alltid haft svårt, sedan 05-06 hade vi lyckats kryssa där en gång och förlorat resten. Sist vi hade spelat där var förra året när de slog ut oss ur Coppa Italia i semifinalen. Men som sagt senaste veckorna hade vi förändrats, nya Milan hade satt sig och laget funkade riktigt bra med de yngre på plan, främst syftar jag på Emanuelson. Vi hade flera tunga matcher bakom oss, vi var revansch sugna, inte minst pga Juventus matchen. Jag tror faktiskt att Juventus grävde sitt eget grav, de gjorde oss förbannade och nu är vi mer hungriga än någonsin. Medd oddsen emot oss blåste domaren igång matchen och ÄNNU EN GÅNG så tog vi över på en gång, första chansen kom efter en halv minut. Passningsspelet som jag har kritiserat heltiden funkade för 4e matchen i rad, det var helt sjukt, vi spelade ut dem totalt. Zlatan som var tillbaka från avstängning gjorde riktig kaos på plan, han fick 4 chanser, han satte dit 3 av dem på 14 minuter och gjorde sitt andra hattrick i serie a, sist han hade gjort hattrick var i Juventus tröjan mot lecce. Milan kort och gott krossade Palermo borta och matchen slutade 0-4 efter att Thiago King Silva nickade in El Shaarawys inlägg. Vi visade ännu en gång att man var världens just nu bästa lag, ingenting kan stoppa oss just nu. Många sa “Palermo var dåliga”, presic som de sagt efter varje match sedan vändningen i Udine. Jag säger såhär, räkna med att vi har haft minst över 8 skador hela tiden, just nu ligger vi på 11st. vi är ändå sååå j’vlaaa bra att vi får våra motståndare att se dåliga ut!  Vi är Världens just nu bästa lag, punkt.

Slakten på San Siro

Krossade negativa trenden del1

Vinsten som gav 1p.

Krossade negativa trenden del2

Lite punkter:

• Boateng gör sitt livs bästa säsong. Vem har glömt Vändningen borta mot Lecce? ..och alla sjuka mål.
• Zlatans gnällande är borta, han är glad och han visar vilken klass spelare han är, vilken kung.
• Robinho, rättat till siktet och glänser.
• Muntari kom från Inters bänk till Milans startelva och gjorde mål i debuten, glöm inte att han även gjorde sitt andra mot juve.
• El Shaarawy glänser och överraskar oss vid varje inhopp. Räddade 1p mot udinese på sansiro, startade borta mot udinese och plockade hem 3p tillsammans med Lopez.
• Emanuelson, vilken framspelare. Otroligt hur han har växt.
• Maxi Lopez, kommer in mot Udine, vänder matchen tillsammans med SES. Vilket inhopp.
• Thiago, is-väggen som inte går att krossa.

Forza Milan…