Vi är två veckor in i VM-festen, och vad jag älskar den här sporten. Mexicos målvakt har visat var skåpet ska stå, Brasilien har underhållit hemmapubliken, Costa Rica har skrällat och Spanien har skämt ut sig.
Även England får åka hem med svansen mellan benen och Italien… Italien ska vi inte ens tala om. Det som startade så bra slutade med en kannibal-incident, en förbundskaptens avgång och en Mario Balotelli som gör vad han är bäst på – skapar rubriker.
Att se Italien spela så dåligt och åka ur igår gjorde ont. Det har alltid varit så för mig, trots att jag inte har någon Italien-koppling alls egentligen. Det är såklart Sverige jag håller närmast hjärtat, men Gli Azzuri har också en särskild plats, och oftast är det ingen vacker historia att heja på dem.
Men trots allt så njuter jag verkligen av det här världsmästerskapet. Det är målfest, blod, svett och tårar. Colombia gjorde en otroligt snygg match mot Japan igår och när Holland tar poäng är ett mål snyggare än det andra.
Mitt i denna stora, fantastiska fest kommer dock ett tragiskt besked från Italien. Minns ni Napoli-supportern som sköts i samband med Coppa Italia-finalen den 3 maj i år? Efter nästan två månaders kamp för livet avled han inatt.
Det kastar ett moln över hela min VM-eufori när verkligheten slår en på käften på det viset. Fotbollen är inte bara guld och gröna planer, det har den aldrig varit. Men att folk mister sina liv på vägen till, från eller ibland på en arena är en verklighet jag inte vill vara en del av.
Det är inte länge sedan det hände här också, om ni minns Djurgårdssupportern som blev misshandlad till döds i samband med den Allsvenska premiären i år.
Att man inte kan hålla på det lag man vill, gå till den arenan man vill eller sjunga de sånger man vill förstör fotbollen som sport och det får mig att må illa.
Jag älskar den här sporten och allt som har med den att göra, men jag vill inte längre vara med om den fortsätter fläckas ner av incidenter där vanliga människor, med vanliga jobb och vanliga liv avlider på grund av att deras hjärta är målat med “fel” färger.
Idag går alla mina tankar till Ciro Espositos och alla hans vänner och familj. Ciao Ciro, riposa in pace.
Kommentarer är stängda.