Vi är tickande känslobomber

Vi som älskar Serie A lever i en egen värld. Jag talade med en vän som föredrar Premier League om det här senast igår, och vi calciofanatiker är verkligen en supporterskara för sig.

Vi är så löjligt förälskade i vår liga och våra lag. Jag vågar påstå att vi är de mest poetiska fansen, och du måste förstå dig på den italienska fotbollen för att kunna tycka om den.

Har du en bakgrund av att bara kolla på Premier League kommer du inte förstå tjusningen med Serie A. Inte till en början i alla fall. Vill du ha fotboll där varje match kan räknas som en stormatch, där du kan ta upp vilken match som helst från helgen och alla har sett den. Då är inte Serie A en liga för dig.

Du måste lära dig att se det vackra mellan raderna. Att se tjusningen i att Milan som storlag spelar lika mot både Empoli och Cesena. Det vackra i att Cagliari kan vinna över Inter med 4-1. Du måste förstå italiensk fotboll för att kunna se det komiska i att Sassuolo kan förlora mot Inter med 0-7, för att bara någon omgång efter det spela lika mot Napoli.

Du som inte förstår Serie A kommer säga att den är långsam. Att det är för många avblåsningar, bara filmningar och inga tuffa närkamper. Du tycker att den är tråkig för att du lever i en gammal myt.

Andra ligors supportrar skryter gärna om hur tuff och jämn deras liga är. Serie A är också jämn, men på sitt sätt. Det handlar om att förstå det vackra i att fotboll gör ont och är obegripligt. Serie A är inte världens bästa liga. Men det är den vackraste ligan. Vi är förälskade i våra lag på en helt annan nivå än andra supportrar, och vi försvarar dem till varje pris.

Vi som älskar Serie A älskar allt som har med den att göra. Allt från Berlusconis galenskaper till protesterna mot Lotito och det fantastiska derbyt mellan Genoa och Sampdoria. Vi är löjligt head over heels förälskade, men vi är också härdade.

Vi vet hur det känns att ständigt förlora. Vi vet hur det känns att tappa Europa-plats efter Europa-plats. Vi känner väl till känslan av att vara underdogs för hela världen och att hela tiden behöva försvara vår fotboll.

Tack vare den italienska fotbollens låga status måste vi calcio-supportrar kämpa hårdare än andra, och jag är glad för det. Vi är tickande känslobomber som hela tiden väntar på att få explodera.