Grande Milan är historia.
Och vår familj är splittrad.
Det enda som består av oss är de rödsvarta färgerna.
Däri vilar hoppet om en framtid värd att längta efter.
Det går inte att göra annat än minnas tillbaka. Till forna glansdagar då motståndarna fruktade oss. Då Paolo Maldini och Alessandro Nesta – med sina konstnärliga ådror och elegans – försvarade med sina liv och hjärtan som insats. Då Gennaro Gattuso med sin grinta agerade lagets tändvätska. Då den envise Filippo Inzaghi gav måltjuveriet ett ansikte. Och mer därtill.
Nu är den rödsvarta stridsyxan levande begraven. Den sover lika djupt som en björn under vintern. Och den är så väl gömd i det dunkla att den kanske inte går att hittas och användas igen – innan det är försent. För idag är viljan att offra blod, svett och tårar för klubbmärket i princip borta. Värdigheten i att bära en kaptensbindel är obefintlig. Den kollektiva instinkten – att spela för laget – är inte längre prioriterad. Milan har inget lag – bara en grupp individualister. Det är som att pussla ihop bitar som inte ens passar tillsammans.
Det är dags för en förändring. Vi måste hitta tillbaka till kärnan. Vilka är vi?
Svaret kan finnas lite mer än hundra år tillbaka i tiden. När Milan grundades av bland annat Herbert Kilpin så myntade han uttrycket; “We are a team of devils. Our colours are red as fire, and black, to invoke fear in our opponents”.
Keisuke Honda är en ledstjärna i den här frågan. För ett par dagar sedan uppges han ha gått in i omklädningsrummet arg och frågat Inzaghi:
– Mister, how can I be more useful for this team?
Vår tränare Pippo Inzaghi, som nog dessutom har det största Milan-hjärtat som finns, svarade:
– Keep training, be an example and goals will come along, you don’t have to worry.
Det är kärleken och passionen till att spela för varandra och klubbmärket som vi måste leta reda på. Självklart kräver den moderna fotbollen en stark ekonomi, men saknar vi kärlek och passion den dagen vi har kapital igen så förblir vi bara ett själlöst och sinnesförvirrat luftslott. Vi ska inte klamra oss fast vid det nostalgiska, men för att kunna öppna porten till framtiden behöver vi den rätta nyckeln som vi en gång i tiden höll så kärt och gjorde att vi blev så framgångsrika. Vi måste hitta oss själva, vår grundidentitet och kanske bygga en ny hemmaborg. Först då kan vi vända blad och måla Milano, Italien och Europa rödsvart igen.
#ForzaMilan
Twitter: AdamAstrand