Tidigare har jag skrivit att jag aldrig någonsin känt att jag inte är välkommen i fotbollssammanhang på grund av mitt kön. Men när jag såg ett par kommentarer på Facebook igår kväll kunde jag inte låta bli att tänka tillbaka på alla gånger jag får försvara och förklara mig på grund av att jag är kvinna och ägnar så mycket tid åt fotbollen.
Det var en kvinna som kommenterade på ett MilanSverige-inlägg att vi måste älska Milan hela tiden, även om de inte alltid vinner. Responsen hon fick på sin kommentar var av två män, som valde att svara:
”Har du ens sett Milan spela de senaste matcherna? Kvinna…”
”Haha, tjejer och fotboll”
Jag vill förtydliga att det är vuxna människor det handlar om här.
Det här fick mig att fundera. Som kvinna vet jag att det finns människor som tvivlar på mig och mina kunskaper när det kommer till fotboll. De får gärna göra det, men varifrån kommer behovet att kasta det i ansiktet på mig?
Det är läskigt att så många människor har hat och hån så pass nära till hands. Och de bär med sig dessa känslor genom livet, för att när som helst kunna kasta upp en spydig kommentar. Det kan inte vara hälsosamt att hela tiden känna behov av att trycka ner andra människor offentligt. Vart kommer det ifrån?
Det är som sagt helt okej att tvivla på mina fotbollskunskaper om man mår bättre av det, och bestämma sig för att jag inte kan något om sport bara för att jag är kvinna. Det är okej i alla sammanhang att ha sin egen uppfattning och tycka som man vill.
Jag kan till och med gå med på att behöva förklara mig när folk frågar varför jag som är tjej tycker om fotboll. Men jag kan inte ta att folk har energi till att hata och håna hela tiden. Det är ett sjukt beteende, och jag tror faktiskt att de människorna som lever med behovet att hela tiden förklara för andra människor att de är dåliga är de som lider mest.